tisdag 28 februari 2017

Ones and Zeroes by Dan Wells


30255941

Titel: Ones and Zeroes
Serie: Mirador #2
Författare: Dan Wells
Genre: science fiction, cyberpunk
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en spännande cyberpunk-historia i en nära och trolig framtid med stor mångfald bland karaktärerna

Rekommenderas inte till: dig som ogillar teknobabbel, dig som hellre har ett fåtal välgjorda karaktärer en massor som du bara lär känna ytligt

Spoilervarning om du inte läst första boken, Bluescreen!

Handling
Overworld. It’s more than just the world’s most popular e-sport—for thousands of VR teams around the globe, Overworld is life. It means fame and fortune, or maybe it’s a ticket out of obscurity or poverty. If you have a connection to the internet and four friends you trust with your life, anything is possible.

Marisa Carneseca is on the hunt for a mysterious hacker named Grendel when she receives word that her amateur Overworld team has been invited to Forward Motion, one of the most exclusive tournaments of the year. For Marisa, this could mean anything—a chance to finally go pro and to help her family, stuck in an LA neighborhood on the wrong side of the growing divide between the rich and the poor. But Forward Motion turns out to be more than it seems—rife with corruption, infighting, and danger—and Marisa runs headlong into Alain Bensoussan, a beautiful, dangerous underground freedom fighter who reveals to her the darker side of the forces behind the tournament. It soon becomes clear that, in this game, winning might be the only way to get out alive.


Recension
Jag bara väntar och väntar på att Mirador-serien ska göra som Wells tdigare sci-fi trilogi (den personliga favoriten the Partials Sequence) och plötsligt skjuta i kvalité från medelmåttig till perfektion. Jag är nu inne på andra boken och än så länge känns den ganska... meh. Den är inte dålig, snarare innehåller den en del intressant (för att inte säga relevant) samhällskritik, en trovärdig och väldigt global nära framtid med trovärdiga problem,  stor mångfald bland karaktärerna, och väldigt många lovande aspekter. Men mycket av det förblir just lovande, och stora delar av boken känns som borttappade möjligheter.

Men vad jag definitivt gillade var bokens stora antagonist: ett miljonföretag som förser människor med internet. Det låter inte särskilt spännande, men jag gillade hur Wells hanterade det. Det rör sig inte om ett företag som använder slavarbete eller mördar sin konkurrens eller är på det viset uppenbart ondskefullt (jag läser parallellt Gemina och oh boy snacka om ondskefullt företag) utan snarare om en mycket mer verklig, förrädisk otäckhet där de helt lagligt stryper ut fattiga områden med hutlöst höjda priser, köper upp all konkurrens och sedan ser på när folk förlorar sina jobb och blir utfattiga.

Mirador-serien utspelar sig på 2050-talet, en inte alltför avlägsen framtid, och trots att mycket känns oerhört främmande (virtuell verklighet! cyborgs!) så känns den också mycket verklig, till stor del tack vare antagonisten. Karaktärerna vet att de inte har någon möjlighet att besegra ett miljonföretag globalt och satsar istället på att slå ut den lokalt för att rädda sitt eget område och sina egna familjer. Det är fortfarande sci-fi med revolutionsanda, men med en annorlunda och lite mer personlig och verklighetsnära vinkel.

Vad jag gillade mindre var de små hintarna av supercoola grejer som droppades här och där - som Artificiell Intelligens, möjligheten att hela världen är en stor simulation, närvaron av den läskiga superhackern Grendel, människor med så många cyborgdelar att det är diskuterbart om de ens är människor längre - men som aldrig förs vidare på. De korta passagerna var definitivt mer intressanta än spelturneringen till stor del handlade om, och oerhört mer intressanta än de ofta utdragna dialogerna och försöken till romantisk kemi mellan Marisa och Alain.

Jag hade liknande problem med relationerna mellan karaktärerna. Det ges hintar om intressanta grejer mellan dem, men det blir aldrig någon riktig pay off, eller så ges det en pay off men den känns tom eftersom den inte fått tillräckligt känslomässig uppbyggnad. Exempel: Marisa träffar för första gången sin online-vän Fang i verkligheten, och är förvånad över att inse att Fang är mycket blygare i verkligheten än på nätet, och inte alls gillar samma extroverta aktiviteter som Marisa och hennes andra vänner (läs: nattklubbar). De ges aldrig en chans att reda ut den här klyftan, och all uppbyggnad mot det känns bara som bortkastade möjligheter till en karaktärsdynamik som kunnat vara intressant.

Jag tror ärligt talat att Mirador-serien skulle tjäna på att ha lite förre karaktärer att fokusera på, men den är fortfarande spännande och relevant och jag har inte gett upp mitt hopp om ett plötsligt uppsving i kvalitet. Det blir en medelmåttig trea i betyg.

lördag 18 februari 2017

Wires and Nerve av Marissa Meyer


29772863

Titel: Wires and Nerve
Serie: Wires and Nerve #1
Författare: Marissa Meyer
Illustratör: Douglas Holgate
Genre: science fiction
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillade Lunar Chronicles serien och besöka världen och karaktärerna igen. Dig som vill ha en blandning av romantik, humor,  action och samhällskritik.

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar Lunar Chronicles, dig som inte vill ha element av romantik och 'slice-of-life' i din sci-fi.

Handling
In her first graphic novel, bestselling author Marissa Meyer extends the world of the Lunar Chronicles with a brand-new, action-packed story about Iko, the android with a heart of (mechanized) gold. When rogue packs of wolf-hybrid soldiers threaten the tenuous peace alliance between Earth and Luna, Iko takes it upon herself to hunt down the soldiers' leader. She is soon working with a handsome royal guard who forces her to question everything she knows about love, loyalty, and her own humanity. With appearances by Cinder and the rest of the Rampion crew, this is a must-have for fans of the bestselling series.

Recension
Wires and Nerve är inte riktigt på nivå med originalserien - det stora hotet är redan besegrat, paren är tillsammans, vi vet att ingen kommer råka verkligt illa ut. Mycket av spänningen är redan levererad och det är svårt att toppa det. Men den är en rolig liten spin-off och (trots att det bara gått ett år sedan jag läste sista boken) så kände jag mig alldeles nostalgisk över att återse karaktärerna och världen. (det kändes nästan lite som att läsa fanfiction)

Bland det jag gillade bäst med originalserien, och vad som sticker ut också i Wires and Nerve, är att den vet när den ska vara allvarlig. Jag är fortfarande överförtjust i sidohandlingen att göra Luna från monarki till demokrati (det var min favoritöverraskning i Winter) och hur för- och nackdelarna med det blir belysta här, men extra förtjust är jag över att Ikos svårigheter med att vara en android äntligen får uppmärksamhet. Hon måste hantera att vara den "bortglömda" hjälten som ingen tycker räknas, att folk ser på henne som trasig eftersom hon har egen vilja eller som falsk eftersom hon uppvisar känslor de tror är simulerade. Boken tar upp det faktum att hon egentligen inte har några egna rättigheter, och även om Cinder behandlar henne väl så är hon tekniskt sett hennes ägare.

Det är förfärligt för Iko, men samtidigt förstår jag synvinkeln hos människorna som ser henne så. De flesta androiderna är "bara" maskiner, och hur ska de få som inte är det kunna bevisa att deras känslor är äkta? Och vad avgör egentligen om en känsla är på riktigt? Det är inte konstigt att människorna som blivit manipulerade av lunarer är rädda att bli manipulerad av någon annan, och det är inte konstigt att de har svårt att inse att vissa av deras maskiner är mer än bara sladdar och kod.

Jag gillar verkligen den här gråskalan där det verkligen går att sympatisera med båda sidor, och det återkommer också med antagonisterna - de förrymda vargsoldaterna. De är livsfarliga mördare, men de är det pga att de manipulerats och muterats till oigenkännlighet, och de är livrädda bara bli förslavade av en ny drottning. Medan Levana var något av en rakt igenom ond antagonist är vargsoldaterna lite lättare att sympatisera med, deras kamp förståelig och tragisk, och lösningen svårare att hitta.

Det som föll lite för mig är romansen mellan Iko och Kinney - jag tror att den kan bli intressant, men han är fortfarande för fördomsfull mot androider och hon för förlåtande över hur illa han behandlar henne (kyss inte någon precis efter han förolämpat dig, Iko!). Som sagt, med massor av karaktärsutveckling tror jag romansen kan bli intressant, men än så länge är det helt enkelt för tidigt.

Sen är det illustrationerna... jag gillar dem, de är fina. Holgate gör riktigt tjusiga bakgrunder och snygga actionsekvenser, men jag är inte helt on board med hans stil hos människor. Deras ansikten har en tendens att vara för enkla eller för generiska. De är egentligen helt okej, jag tror mest att det är jag som är bortskämd pga att jag läser massor av webcomics som är otroligt snygga. Mina standards är höga.
Bildresultat för wires and nerve art
Älskar miljöerna och actionsekvenserna...
Bildresultat för wires and nerve art

Bildresultat för wires and nerve art
...men inte lika mycket ansiktena












Ett mysigt, nostalgiskt litet äventyr med inslag av allvarligare teman. Om du gillade Lunar Chronicles lär du gilla Wires and Nerve!

fredag 3 februari 2017

Ice Massacre av Tiana Warner


22718724
Titel: Ice Massacre
Serie: Mermaids of Eriana Kwai #1
Författare: Tiana Warner
Genre: fantasy
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha blodtörstiga sjöjungrur, tjejer som kicks ass och konstant nagelbitarspänning

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mycket kyssar och kärleksbetygelser i din romantik snarare än djup vänskap och långsamt växande attraktion


Handling
A mermaid’s supernatural beauty serves one purpose: to lure a sailor to his death.

The Massacre is supposed to bring peace to Eriana Kwai. Every year, the island sends its warriors to battle these hostile sea demons. Every year, the warriors fail to return. Desperate for survival, the island must decide on a new strategy. Now, the fate of Eriana Kwai lies in the hands of twenty battle-trained girls and their resistance to a mermaid’s allure.

Eighteen-year-old Meela has already lost her brother to the Massacre, and she has lived with a secret that’s haunted her since childhood. For any hope of survival, she must overcome the demons of her past and become a ruthless mermaid killer.

For the first time, Eriana Kwai’s Massacre warriors are female, and Meela must fight for her people’s freedom on the Pacific Ocean’s deadliest battleground.


Recension
Jag förstår ärligt talat inte varför jag inte ser fler prata om Tiana Warners Mermaids of Eriana Kwai-serie. Vill du ha en paranormal romance som inte är straight, har insta-love, kärlekstrianglar eller ignorerar platoniska förhållanden? Check. Vill du ha spänning och action och tuffa tjejer? Check. Välskrivna karaktärer som kämpar med sin moraliska kompass? Check. En fascinerande fantasyvärld som inte går att sortera in i något fack? Check. Sjöjungfrur som är lika farliga som i legenderna? Fucking check.

Bland det jag gillar bäst är att romansen mellan huvudpersonen Meela och sjöjungfrun Lysi inte är skriven som romanser i YA-böcker ofta är. Den är inte det huvudsakliga fokuset - det är istället kriget mellan deras folk och Meelas och hennes vänners ständiga kamp för överlevnad både från sina fiender och från skärningar mellan dem själva som är huvudhandlingen. Den är heller inte skriven som att deras plötsliga romans är det viktigaste som finns - istället har de känt varandra länge och älskar varandra djupt som vänner långt innan de börjar inse att det finns attraktion mellan dem.

I det stora hela trycker boken starkt på vikten av vänskap, både i platoniska och romantiska förhållanden. Meelas relationer med de andra flickorna är lika viktig som relationen med kärleksintresset, vilket skapar en del intressant drama då de befinner sig på olika sidor av ett krig.

Det är en väldigt spännande historia, även när det inte händer actionfyllda saker. Besättningen skickad att slåss mot sjöjungfrurna är i konstant stress, och att se dem kämpa mot inte bara de fysiska men också mentala svårigheterna i ett krig skapade en riktig nagelbitarstämning. Man vet att någon kommer brytas och göra något förfärligt, och spenderar varje lugn stund med att oroa sig. Den ställer också frågor om var gränserna går när man ligger i krig, och vad vanliga människor kan drivas till i den typen av situationer.

Att jag inte ger boken högsta betyg beror mest på att det märks att den är första delen av en trilogi, och det märks att den har mycket plats kvar att växa (vilket jag inte tvivlar på att den kommer att göra). Vi får inte veta mycket om världen utanför Meelas ö. Det verkar vara vår moderna verklighet - de tittar på teve, proviant från fastlandet levereras via helikopter, osv - men de använder armborst istället för skjutvapen och det finns sjöjungfrur. Hur ser resten av den här världen ut? Finns det andra övernaturliga varelser och hur är deras relation till omvärlden? Är sjöjungfrurna ens magiska eller finns det en vetenskaplig förklaring till dem? Jag håller tummarna för att uppföljarna vidgar horisonten lite.

En stark fyra utav fem i betyg!


Jag har velat måla vattenlandskap länge nu, och Ice Massacre gav mig en utmärkt chans! Här är huvudpersonen Meela, sjöjungfrun Lysi och sex timmars arbete.