tisdag 10 januari 2017

Kill the Boy Band av Goldy Moldavsky


25184383

Titel: Kill the Boy Band
Serie: -
Författare: Goldy Moldavsky
Genre: contemporary, mysterium, humor
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en vild bok om fandom, pojkband och vad tonårstjejer är kapabla till, med en touch av allvarlig feminism.

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en bok som känns det minsta trovärdig.

Handling
Just know from the start that it wasn’t supposed to go like this. All we wanted was to get near them. That’s why we got a room in the hotel where they were staying.

We were not planning to kidnap one of them. Especially not the most useless one. But we had him—his room key, his cell phone, and his secrets.

We were not planning on what happened next.

We swear.

From thrilling new talent Goldy Moldavsky comes a pitch-black, hilarious take on fandom and the badass girls who have the power to make—or break—the people we call “celebrities.”


Recension
Kill the Boy Band både kritiserar och försvarar fandom och fangirls rätt att utan ursäkt älska "fåniga" saker som pojkband. Den medger att ja, för de flesta tjejer är det förmodligen en fas och när de blir äldre kommer de förmodligen tycka att deras besatthet var pinsam, men den medger också att det är något som rätt och slätt gör dem glada, och att skamlöst älska något för att det gör dig glad är ingenting fel. Samtidigt erkänner den också att det kan gå ordentligt överstyr, men detta gäller båda sidor: även de som hatar pojkbandet gör oförlåtliga saker. Den pratar dessutom en del om vad vänskap faktiskt är, och vikten av att erkänna för dig själv när någon nära dig är en dålig vän och tillåta dig själv att lämna dem.

Över den mer allvarliga samhällskritiken finns humorn, vilken är med på varje sida och till skillnad mot kritiken inte är det minsta realistisk. Men den är liksom inte menad att vara det heller; det här är en bok om tonårstjejer som kidnappar en pojkbandsmedlem. Den ska vara knasig. Det fungerar.

Vad som däremot retade mig, och det här är petigt och ett personligt pet peeve, var hur ord som schizo och psycho konstant kastades omkring när någon gjorde något "galet" (vilket var hela tiden). Det är inte okej att använda mentala sjukdomar som förolämpningar, eller ännu värre som ursäkter och förklaringar för hemska saker. De allra flesta med mentala sjukdomar är inte de som går runt och gör hemska saker (som att kidnappa pojkbandsmedlemmar) utan är istället ofta de som utsätts för hemska handlingar, inte sällan på grund av att de demoniserats i media och andra människor därför tycker det är okej att behandla dem illa för att de är "galna". Tjejerna i den här boken gör inte vad de gör för att de är "galna"; det är deras egna dåliga beslut som sätter dem i klistret.

Jag inser att det här är ett knepigt ämne, för många använder verkligen den här typen av ord som förolämpningar och att helt ta bort det skulle kunna få de tonåriga karaktärernas språk att låta stelt och falskt. Men jag önskar att författaren tagit sig tid att kommentera på det, som hon tar sig tid att kommentera på slut shaming och hur det inte är okej när en av tjejerna använder det.

Det blev ganska mycket prat om något som egentligen inte har mycket med boken att göra. Sorry, men det är ett viktigt ämne och jag har svårt att sluta prata/skriva när jag väl börjat. Hur som helst en rolig bok med en del viktiga poänger. Väl värd att läsa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar