lördag 31 december 2016

Railhead av Philip Reeve


23532981
Titel: Railhead
Serie: Railhead #1
Författare: Philip Reeve
Genre: science fiction
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en annorlunda, spännande sci-fi med välskrivna karaktärer, unik, detaljerad världsuppbyggnad och massor av rymd-action

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar sci-fi. Dig som vill ha en typisk dystopi med typiskt upprors-tema

Synopsis
The Great Network is an ancient web of routes and gates, where sentient trains can take you anywhere in the galaxy in the blink of an eye. 

Zen Starling is a nobody. A petty thief from the filthy streets of Thunder City who aimlessly rides the rails of the Network. So when the mysterious stranger Raven offers Zen a chance to escape the squalor of the city and live the rest of his days in luxury, Zen can’t believe his luck. All he has to do is steal one small box from the Emperor’s train with the help of Nova, an android girl. 

But the Great Network is a hazardous mess of twists and turns, and that little box just might bring everything in this galaxy — and the next — to the end of the line. The highly anticipated novel from Carnegie-medal-winning author Philip Reeve, Railhead is a fast, immersive, and heart-pounding ride perfect for any sci-fi fan. Step aboard — the universe is waiting.

Recension
Det har gått bokstavligt talat månader sedan jag läste Railhead, för jag är förfärlig och har försummat mitt recensionskrivande hela hösten. Men Reeve är en av mina favoritförfattare, och boken var väldigt bra (om än långt ifrån på samma nivå som mästerverket Mortal Engines av samma författare) så jag tyckte den förtjänade min uppmärksamhet i en ordentlig recension.

Vad som alltid slår mig i Reeves böcker är hur otroligt cool hans världsuppbyggnad är - ja, faktiskt så är han inom detta nog den bästa av någon författare jag läst (och jag har läst många författare). Boken utspelar sig i en framtid där människan expanderat ut i rymden, där man reser mellan olika solsystem via rymdtåg genom någon slags maskhåls-portar, där det finns uråldriga artificiella intelligenser som styr från nätet och liknas vid gudar, och där tågloken själv är intelligenta. Det är unikt och spännande med otroligt mycket detaljer att upptäcka, och varje planet och rymdstation som besöks är minnesvärd. Några coola (och roliga) detaljer för att du ska få en bild av vad som finns att vänta:

  • Det finns, som i många böcker/filmer som utspelar sig i rymden, ray guns, men de är inte laservapen utan istället vanliga gevär som används för att skjuta genetiskt modifierade flygande stingrockor (stingrays)
  • Det finns insekter som muterats genom att åka genom maskhålsportalerna och kan få mänsklig intelligens genom att samlas i "hives" (hivemind!). De är förvånansvärt söta.
  • Huvudpersonens familj bor i ett hus framväxt av ett genetiskt modifierat träd.
  • En del av tågen tycker om att småprata med sina passagerare. Andra tåg tycker om att kasta ut fripassagerare i rymden.
  • Vulcan blir refererat till som ett gammalt jordiskt språk
  • Den "djupa" delen av nätet där A.I-gudarna lever är farligt för människor, så det finns de som specialiserar på att "djupdyka" ner dit på jakt efter information 
Ärligt talat är det enda negativa i världsuppbyggnaden att boken är ganska kort, och vi blir lockade med väldigt många spännande saker utan att hinna lära oss särskilt mycket om dem.

Det är en sci-fi utan att vara typisk dystopi; det finns definitivt en del negativa aspekter i samhället, men ungefär på samma sätt som det gör idag. Därför handlar det till skillnad från så mycket science fiction för ungdomar inte om uppror och förtryck utan fokuserar mer på moralisk gråskala och personlig utveckling hos både huvudpersoner och antagonister, och handlar om en "heist" och att våga upptäcka universum. Definitivt en frisk fläkt inom genren!

Vad som dessutom är ett roligt plus är mångfalden bland karaktärerna. De allra flesta människorna i den här framtiden är mörkhyade (den enda vita karaktären ses som underlig och annorlunda), samkönade förhållanden nämns i förbigående och ses som normala, och det finns flera karaktärer som faller utanför den könsbinära normen. Exempelvis finns det en android som byter konstant mellan kille och tjej bara för att hen kan och känner för det, och de flesta A.I-gudarna identifierar inte som varken man eller kvinna.

En mycket bra bok som inte får fem stjärnor mest för att det märks att den lämnar mycket utrymme kvar att utveckla värld och karaktärer i uppföljaren.


onsdag 28 december 2016

The Deadly Nightshade av Justine Ashford


29628003
Titel: The Deadly Nightshade
Serie: -
Författare: Justine Ashford
Genre: post apokalyptiskt
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en blodig, brutal post apokalyptisk historia med fokus på det platoniska framför det romantiska

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en väl genomtänkt värld och en handling med riktning

Handling
The year is 2084, and the world has come undone.

Six years after The War wiped out the majority of the world's population, nineteen-year-old Nightshade has become a deadly product of the chaotic environment in which she lives. Taught from childhood to suppress all unnecessary emotions—pity, compassion, love, hatred, fear—in the name of survival, she has no trouble defending herself against the gangs that ravage her world.

But when Nightshade is befriended by fellow loner Connor, the flame of humanness is slowly reignited within her. When the duo find themselves pursued by a vengeful gang, they are left with no choice but to seek refuge in a small town and knowingly threaten the safety of its inhabitants. Forced to choose between survival and surrender, with the fate of an entire community in her hands, Nightshade must decide whether to save her own life or her newfound humanity.


Recension
Jag hittade The Deadly Nightshade när jag letade efter böcker med asexuella och aromantiska karaktärer - huvudpersonen ska, enligt författaren, vara både och (så kallat aro-ace), och att den dessutom utspelade sig i en post apokalyptisk värld gjorde mig såklart omedelbart nyfiken. Själva aspekten med en asexuell karaktär tar inte mycket utrymme och kan lätt missas om man inte vet att det är där, men det är en detalj jag uppskattar och ger också chansen att undersöka förhållanden som inte fokuserar på romantik. 
Men hur var resten av boken då?

Och efter att ha läst den är mitt omdöme... att den är okej. Det största problemet var för mig att varken handling eller världsuppbyggnaden kändes helt genomtänkt. Handlingen tycktes liksom sakna riktning; baksidetexten lockar med gängkrig och att huvudpersonen Nightshade ska tvingas välja mellan medmänsklighet och överlevnad, vilket låter spännande men tyvärr upptar mycket liten del av själva boken. Mest handlar det om Nightshades personliga utveckling och hennes relationer till andra människor, vilket också var intressant men mindre än jag hoppades på.

För mig är världsuppbyggnaden bland det viktigaste när det kommer till sci-fi; jag älskar att upptäcka nya kreativa framtida världar. The Deadly Nightshade kunde ha jobbat mer på sin. Allt vi får veta om vad som hänt är att det varit ett krig, och det som lämnats kvar av världen hänger inte alltid ihop rent logiskt. Om bara de stora städerna bombats (vilket antyds) borde det finnas fler överlevare. Det har gått flera år sedan katastrofen; varför kan huvudpersonerna fortfarande gå in i mataffärer och vapenbutiker och plocka för sig när det borde ha plundrats första veckan? Varför försöker inte fler människor slå sig ihop och samarbeta i samhällen, och hur lyckas det enda samhället som finns överleva utan att odla mat eller hålla boskap? Världen kändes i allmänhet ganska grå och ointressant, utan något speciellt som särskilde den från andra post apokalyptiska böcker.

Utöver detta var det en bra bok. Trots att handlingen var långsam var den också spännande, och det var intressant att följa Nightshades utveckling från känslokall robot till någon beredd att göra självuppoffringar. Jag gillade både Nightshade och Connor, deras relation och hur de komplimenterade varandra och att de tilläts vara mycket nära varandra utan att det nödvändigtvis skulle vara romantisk. Nightshades utveckling hade kunnat vara lite mer subtil på sina ställen - författaren har ibland en tendens att berätta snarare än att visa - men detta  är bara en detalj. 

Boken använder sig också av moraliska gråzoner framför gott och ont, vilket alltid är ett plus för mig! Nightshade själv är livsfarlig och har inga problem med att döda, men följer ändå en egen moralisk kod, antagonisten är inte ute efter henne för att han är ond utan för att hämnas någon hon dödade, och människorna i bakgrunden är kapabla till både onda och goda handlingar utan att dömas åt varken ena eller andra hållet.

I det stora hela en spännande bok och en debutförfattare att hålla ögonen på. Det blir ett stabilt 3 utav 5 i betyg.



Jag har nyligen skaffat mig en tablet och spenderat julledigheten med att jobba på mina photoshop-färdigheter, och eftersom jag läste The Deadly Nightshade slutade det med att jag målade huvudpersonen Nightshade. Det här är mitt första försök att göra en skog i photoshop!