torsdag 3 november 2016

Willful Machines av Tim Floreen


21525970

Titel: Willful Machines
Serie: -
Författare: Tim Floreen
Genre: science fiction, romantik
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en ganska typisk YA-dystopi men med ett gaypar och intressanta frågor om vad som gör oss till människor och fri vilja

Rekommenderas inte till: dig som vill ha fokus på handling, konflikt och world building framför romans



Synopsis
In the near future, scientists create what may be a new form of life: an artificial human named Charlotte. All goes well until Charlotte escapes, transfers her consciousness to the Internet, and begins terrorizing the American public.

Charlotte's attacks have everyone on high alert—everyone except Lee Fisher, the closeted son of the US president. Lee has other things to worry about, like keeping his Secret Service detail from finding out about his crush on Nico, the eccentric, Shakespeare-obsessed new boy at school. And keeping Nico from finding out about his recent suicide attempt. And keeping himself from freaking out about all his secrets.

But when the attacks start happening at his school, Lee realizes he's Charlotte’s next target. Even worse, Nico may be part of Charlotte’s plan too.

As Lee races to save himself, uncover Charlotte’s plan, and figure out if he can trust Nico, he comes to a whole new understanding of what it means to be alive ... and what makes life worth living.


Recension
Whoop, min första recension på, typ, flera månader. Go me.

Wilfull Machines var något av en besvikelse för mig. Jag hade enorma förväntningar - artificiell intelligens och frågor om vad som gör oss till människor/fri vilja är ämnen jag älskar att undersöka, och att huvudpersonen dessutom är gay? Plus. Guldstjärna. Du hade mitt intresse, Floreen, och du tappade det.

Allting hamnar i skuggan av romansen, vilken trots att den får så mycket utrymme känns alldeles för mycket som insta love, inklusive kärleksdeklarationer efter att killarna känt varandra ett par dagar. Men mitt största problem med romansen var egentligen inte att den utvecklades för snabbt, det var att den utvecklingen inte passade huvudpersonen, Lee. Han målades upp som extremt blyg och har svårt att skaffa vänner, och var var dessutom långt in i garderoben och livrädd att bli upptäckt. Det känns inte särskilt troligt att den här killen skulle riskera sin hemlighet för att få dejta någon han känt i en dag.

Okej om han inte varit i garderoben; det är inte ovanligt att börja dejta någon för att se om det fungerar och låta förhållandet växa från det. Men Lee var livrädd, så varför ta risken att bli upptäckt för att dejta en kille han knappt kände? Varför kunde de inte fått chansen att faktiskt lära känna varandra innan han bestämde sig för att han var huvudlöst förälskad och att det var värt risken? Dessutom gjorde romansen honom elak mot sin bästa kompis och fick honom att fatta massor av dålig beslut, vilket jag inte direkt är ett fan av.

Men jag gillade både Lee och kärleksintresset Nico som karaktärer, och jag gillade glimtarna av den framtida världen och önskar önskar att den fått mer fokus. Samma sak med sidokaraktärerna, speciellt Bex; de hade kunnat vara intressanta, men fick aldrig chansen att utvecklas bortom Lee. Handlingen är likadan: den var intressant men allting var så fokuserat på Ler och hans personliga problem att terrorist roboten hamnade i skymundan. Istället hände ingenting i första halvan, och andra halvan kändes alldeles för påskyndad.

Inte en dålig bok, och den skyggade inte undan för de inte alltid trevliga (men alltid intressanta) frågorna om skillnaden mellan människor och robotar. Men den hade kunnat vara så mycket bättre. En svag trea i betyg (för tvåor är för böcker jag verkligen inte gillar, och ettor för dem jag hatar).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar