tisdag 23 augusti 2016

The Rest of Us Just Live Here av Patrick Ness


22910900
Titel: The Rest of Us Just Live Here
Serie: -
Författare: Patrick Ness
Genre: contemporary, paranormal
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en annorlunda vinkel på en Chosen One berättelse, som fokuserar på de "vanliga" istället för de utvalda

Rekommenderas inte till: om du vill läsa om det faktiska äventyret istället för de vanliga människorna

Synopsis
What if you aren’t the Chosen One?

The one who’s supposed to fight the zombies, or the soul-eating ghosts, or whatever the heck this new thing is, with the blue lights and the death?

What if you’re like Mikey? Who just wants to graduate and go to prom and maybe finally work up the courage to ask Henna out before someone goes and blows up the high school. Again.

Because sometimes there are problems bigger than this week’s end of the world, and sometimes you just have to find the extraordinary in your ordinary life.

Even if your best friend is worshipped by mountain lions.


Recension
Jag tycker väldigt mycket om själva konceptet till The Rest of Us: karaktärerna lever i en typisk ungdomsbok-värld, där diverse katastrofer och onda magiska typer med jämna mellanrum försöker döda alla men alltid besegras av ett gäng Utvalda tonåringar, och de vuxna konstant låtsas som att ingenting konstigt händer och skyller explosioner på gasläckor. Men huvudpersonerna är inte De Utvalda, de är bara vanliga tonåringar med vanliga problem som vill hinna ta studenten innan den senaste katastrofen bränner ner deras High School.

Som sagt, ett intressant koncept, och i början tyckte jag att det fungerade. Det läggs mycket fokus på att du inte behöver vara Utvald för att extraordinära saker ska hända i ditt liv, och att vanliga problem, som en obesvarad förälskelse, en förälder som är alkoholist och allmänna familjeproblem, kan vara, och är, lika betungande som övernaturliga problem, och att "vanligt" inte nödvändigtvis är synonymt med "oviktigt".

The Rest of Us hanterar också mentala sjukdomar på ett väldigt känsligt sätt. Huvudpersonen Mikey har OCD, och hans syster återhämtar sig fortfarande från en ätstörning som nästan tog livet av henne. De beskylls eller döms inte för det; snarare kretsar en stor del av handlingen runt att Mikey ska lära sig acceptera att hans ångest inte är hans fel, att den inte är något att skämmas för eller något som gör honom svag, och att det inte är något fel i att be om hjälp ett ta medicin för den.

"Even when it's hurting you?”
"Even when I know it's stupid. In fact, knowing it's stupid, knowing that I've already washed my hands a hundred goddamned times, actually makes it worse. Because knowing that and doing it anyway is like..."

Det här citatet speciellt talade till mig; det är något jag känner igen mig väldigt mycket i men aldrig sett/hört någon annan nämna tidigare.

Boken utnyttjar också fullt ut chansen att retas lite med vanliga ungdomsböcker: karaktärerna pratar om perioden för några år sedan när alla Utvalda blev kära i och dödades av vampyrer, eller den gången de dog vackert av cancer (ähum the Fault in or stars), och att kärlek vid första ögonkastet inte är en riktig grej. Det var roliga detaljer, och jag hade gärna sett att det lekts mer med hur det är att leva vid sidan av de Utvalda. Är det inte i de flesta ungdomsböcker de "vanliga" som dödas och de Utvalda som överlever? Här var det tvärtom, för att huvudpersonerna skulle ha så lite anledning som möjligt att blanda sig i konflikten.

Men så till det oundvikliga... jag tyckte ändå inte riktigt om boken. Den var fint skriven och tog upp viktiga saker, men jag kom hela tiden på mig själv med att bli uttråkad. Karaktärerna var inte tillräckligt intressanta för att bära upp en historia i vilken inte särskilt mycket händer. Ofta kände jag att jag hellre skulle läst om De Utvaldas historia som utspelade sig vid sidan av, eller kanske sett den vävas ihop mer med huvudpersonernas story.

Intressant koncept och viktiga ämnen, men i det långa loppet ganska tråkig. En trea i betyg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar