söndag 7 augusti 2016

Rolling in the Deep av Mira Grant


23634011

Titel: Rolling in the Deep
Serie: -
Författare: Mira Grant
Genre: rysare, science fiction, sjöjungfrur
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en kort, spännande bok om sjöjungfrur som är vetenskaplig och blodig istället för magisk och romantisk

Rekommenderas inte till: dig som verkligen vill gå in på djupet (ha) och veta mer om sjöjungfruarna och deras kultur och relation till människor. Dig som vill ha en bok där inte alla dör

Varför jag läste boken: blodtörstiga sjöjungfrur! Hur kan jag inte vilja läsa om det?

Synopsis
When the Imagine Network commissioned a documentary on mermaids, to be filmed from the cruise ship Atargatis, they expected what they had always received before: an assortment of eyewitness reports that proved nothing, some footage that proved even less, and the kind of ratings that only came from peddling imaginary creatures to the masses.

They didn't expect actual mermaids. They certainly didn't expect those mermaids to have teeth.

This is the story of the Atargatis, lost at sea with all hands. Some have called it a hoax; others have called it a maritime tragedy. Whatever the truth may be, it will only be found below the bathypelagic zone in the Mariana Trench…and the depths are very good at keeping secrets.


Recension
Seanan McGuire (som när hon skriver skräck - som i det här fallet - går under pseudonymen Mira Grant) har skrivit många bästsäljande böcker, men det enda jag personligen läst av henne tidigare är Every Heart a Doorway, som jag tyckte väldigt mycket om både för den annorlunda storyn, välskrivna karaktärerna, vackra språket, och det varsamma hanterandet av viktiga och känsliga ämnen som asexualitet, transsexualitet och mental hälsa. Rolling in the Deep är, precis som Every Heart a Doorway, väldigt kort, men i övrigt har de inte mycket gemensamt.

Det betyder inte att jag inte gillade den! Jag tyckte väldigt mycket om den, men där Every Heart a Doorway kändes viktig och vacker och nästlade sig in i mitt hjärta känns Rolling in the Deep mer som hårdkokt popcornunderhållning. Den snuddar fortfarande vid en del viktiga ämnen - det finns två rullstolsbundna karaktärer, en döv, ett gaypar, och i allmänhet väldigt många kvinnor i väldigt många olika viktiga roller (tv-personlighet, forskare, skeppskapten, etc). Karaktärerna känns väldigt verkliga, och det som gör dem till minoriteter är en viktig, grundläggande del av dem utan att vara det enda som definierar dem. Boken handlar på inget vis om de här ämnena, men de ges ändå ett visst utrymme och väldigt mycket respekt.

Det är ungefär vad jag drömmer om att se i framtidens skräck- och actionfilmer (Rolling in the Deep skulle bli en perfekt skräckfilm!): historier som inte nödvändigtvis pratar om framsteg för olika minoriteter, utan bara visar framstegen, ger verkliga människor verkliga förebilder, och skapar en fiktiv värld som känns lika mångfaldig som vår verkliga.

Storyn är enkel, och praktiskt taget omöjlig att spoila. Vi får veta från första sidan att alla karaktärer kommer att dö, och vi får veta att det är på grund av (blodtörstiga) sjöjungfrur. Det finns därför inga egentliga tvister eller överraskningar, men boken lyckas ändå hålla uppe spänningen och fick mig att undra exakt hur de olika karaktärerna skulle stryka med. Den lyckades också med, trots sin korta längd och väldigt många karaktärer, få mig att verkligen bry mig om karaktärerna och hoppas att någon mot alla odds skulle lyckas överleva.

Jag tyckte också väldigt mycket om den vetenskapliga vinklingen istället för den magiska och mytologiska man skulle kunna vänta sig från en bok om sjöjungfrur. Jag har ingen aning om hur mycket författaren faktiskt vet om marinbiologi, men hon gav definitivt intrycket av att veta vad hon pratar om, och uppmärksamheten till detaljer i hur och varför sjöjungfruarna såg ut och fungerade som de gjorde var intressanta. Jag hade definitivt föredragit det här som en längre bok så att vi verkligen fick chansen att upptäcka mer om dem och se dem integrera med människor. Men det här är som sagt popcornunderhållning, menat att chockera, och jag måste erkänna att den här metoden gör monstren mer mystiska och skrämmande.

Inte för att det var en perfekt bok som inte viftade bort en del saker som borde ha uppmärksammats. Hur kommer det sig att det var så många fler attacker förr i tiden än idag? Håller sjöjunfruarna på att dö ut och brukade för finnas överallt snarare än i bara Marianergraven? Hur kommer det sig att ingen fångat dem på bild tidigare? Det har trots allt skett expeditioner till Marianergraven innan huvudpersonerna åker dit, och med tanke på hur snabbt de upptäcktes borde de ha setts tidigare annat än under antiken.

Men det är detaljer, och om du till skillnad från mig inte retar dig på sånt kommer du förmodligen inte märka det. Varmt rekommenderad om du vill ha snabb, spännande läsning med mytologiska monster!


Om du vill ha någonting liknande:

Fragment av Warren Fahy, som också handlar om vetenskapliga dokumentärfilmare/reality tv på en båt som snubblar över okända livsfarliga monster (fast på en ö istället för i Marianergraven)

The Great Zoo of China av Matthew Reilly, som också handlar om mytologiska monster som tacklas ur en vetenskaplig vinkel istället för en magisk. I det här fallet är det drakar istället för sjöjungfrur, men det är precis lika blodtörstiga. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar