måndag 1 augusti 2016

Den stora verklighetsflykten av Lars Vasa Johansson



Titel: Den stora verklighetsflykten
Serie: -
Författare: Lars Vasa Johansson
Genre: feeldgood, övernaturligt
Betyg: 2/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en bok om en självisk, gnällig man som får lära sig en läxa, med en touch av det övernaturliga

Rekommenderas inte till: dig som ha en komedi som faktiskt är rolig

Varför jag läste boken: den sades handla om en vanlig trollkarl som blir inblandad i riktig magi, och fokusera på nordisk folktro/mytologi. Lät som ett annorlunda och spännande upplägg!

Synopsis
Som trollkarl kan Anton lösa upp invecklade knutar med ena handen bakom ryggen. Som människa kan han knappt köpa en kopp kaffe utan att hamna i trassel. Han borde egentligen vara nöjd med det mesta, men ibland kan han inte låta bli att tänka på barndomsvännerna Sebastian och Charlotta. Hur tusentals människor betalar dyrt för att se deras spektakulära trollerishow samtidigt som han själv uppträder på trista servicehus. Ibland är livet förbannat orättvist.

På sin turné genom Västergötland kör Anton till råga på allt rakt in i en soffa vid Tivedens nationalpark. I sitt sökande efter hjälp går han vilse i skogen och upptäcker att Tiveden kryllar av väsen och övernaturliga fenomen. Anton blir ofrivilligt indragen i en urgammal kamp mellan gott och ont där hans egen personlighet visar sig vara hans värsta fiende.

Den stora verklighetsflykten är en bitsk feelgoodroman om vänskap, avundsjuka, kärlek och vådan av att inte plocka blommor åt oknytt.


Recension
Jag ville verkligen gilla Den stora verklighetsflykten. Den har nordisk mytologi och folktro, vilket jag är och alltid kommer vara svag för, och huvudpersonen är en trollkarl som blir indragen i ett mysterium med riktig magi. Det låter ju som ett toppenupplägg! Men...

Huvudpersonen Anton är fruktansvärt jobbig, och jag vet att bokens hela tema är att lära honom en läxa om att inte vara gnällig och självisk, men en läxa som varit uppenbar sen första sidan och inte var särskilt slagkraftig till att börja med var inte tillräckligt för att väga upp för dryga 300 sidors irritation. Han hade praktiskt taget inga goda sidor, jag sympatiserade aldrig med honom när han råkade ut för en av sina många olyckor och flashbacksen till hans barndom gav inte boken något alls. Jag hoppades på att vi genom återblickarna skulle få någon inblick i varför han blev så bitter, och även om det kanske var tanken så gav de mest intrycket av att han utan anledning varit ett svin sen han var tio år gammal.

Handlingen var ganska harmlös. Det är det bästa jag har att säga om den. Den är egentligen inte dålig; det finns inga stora plot holes, den är aldrig direkt förolämpande varken i tema eller intelligens, men den är inte direkt indragande heller. Den är hyfsat förutsägbar (även om huvudpersonen aldrig listar ut någonting, men det är för att han är en självupptagen idiot) och antagonisten känns aldrig som ett hot.

Jag saknade också riktigt användande av den nordiska folktron; det talades om oknytt och urväsen, men de flesta varelserna som dök upp verkade vara helt påhittade av författaren själv snarare än ha hämtats ur folktron. Det var något av en besvikelse för mig eftersom jag hoppades att få läsa om just folktro, men om det för dig inte är något krav så går det ändå att uppskatta kreativiteten i författarens egen mytologi.

Hela handlingen kan bäst sammanfattas som meh, och jag kan förlåta en handling som är meh, kan till och med tycka väldigt bra om boken, om det finns andra välskrivna element. Den stora verklighetsflykten har inte mycket att erbjuda.

Men det största problemet, det som gör att boken går från tråkig och milt irriterande till rent av jobbig att läsa, är försöken till humor. Jag har inget stående krav att böckerna jag läser ska vara roliga, men Den stora verklighetsflykten konstant kläcka ur sig skämt, vara vitsig och snabbtänkt och sarkastisk, och det funkar inte. Den är inte rolig. Det fanns kanske fyra skämt som fick mig att le, och författaren försökte klämma in ett halvdussin per sida. Det känns tvingat och stelt, och det tvingar karaktärerna att forma sig efter humorn (som ändå inte är rolig) istället för att låta dem utveckla personligheter.

Jag är medveten om att humor är en subjektiv grej, och bara för att jag inte tyckte att Den stora verklighetsflykten var rolig behöver det inte betyda att du inte kommer skratta åt den. Om du gillar att läsa om otrevliga personer som råkar i magiska besvär kommer du kanske gilla den, men det var absolut inget för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar