tisdag 2 augusti 2016

Artificial Gods av Thomm Quackenbush


13518940
Titel: Artificial Gods
Serie: Nights Dream #3
Författare: Thomm Quackenbush
Genre: science-fiction, övernaturligt, mysterium
Betyg:

Rekommenderas till: dig som gillar urban legends, det ockulta och ufo mysteriet och vill se en stor mash up av dem

Rekommenderas inte till: dig som vill ha böcker med ordning och reda

Varför jag läste boken: jag ska vara helt ärlig: halva anledningen till att jag läste Artificial Gods var för att huvudpersonen enligt författaren själv är asexuell och jag är alltid på jakt efter asexuell representation. Andra halvan är för att författarens efternamn börjar på Q, och jag har inte recenserat någon bok med författarnamn på Q. Prioriteringar, liksom.

Synopsis
Jasmine Woods looks forward to a calm summer at home in a small town in upstate New York. On her first night there, she witnesses an object in the sky she cannot identify. Though she is perfectly willing to brush it off as swamp gas reflected off Venus, two men arrive at her door the next day to harass her into silence.

Recension
Artificial Gods är tekniskt sett tredje delen i en serie, men efter att ha kollat runt lite upptäckte jag att det är helt nya huvudpersoner från de första två böckerna och handlingen har inte mycket med dem att göra. Mitt intryck är att den funkar fint som fristående, även om den fått mig hyfsat nyfiken på resten av serien.

För några månader sedan skrev jag en recension till boken Angel Radio där jag sa att det var en underlig bok som gjorde mig osäker på om den var bra eller dålig, men att jag var glad att jag läst den. Artificial Gods gav mig en liknande känsla. Karaktärerna är välskrivna och handlingen unik och annorlunda, men den är samtidigt ganska snurrig och osammanhängande, och gav ofta intrycket av att den inte riktigt visste åt vilket håll den var på väg och på vilka saker den ville lägga fokus. Övergångarna mellan kapitel kändes ofta osmidiga; de kunde avbrytas väldigt abrupt och sedan kasta oss in helt oförberedda i nya situationer utan någon som helst övergång. Det kan ha varit ett stildrag för att göra läsaren lika förvirrad som karaktärerna, men det kändes mest slarvigt. Författaren valde också att efter halva boken slänga in fler berättare utöver huvudpersonen Jasmine, som varit den enda fram till dess. Vissa av berättarna var väldigt små eller oviktiga karaktärer, och berättarbytena kändes i allmänhet onödiga.

Men nog om det negativa. Handlingen var som sagt unik och annorlunda. Den börjar med vad som ser ut som sci-fi, men lutar egentligen mer mot det övernaturliga (något som förmodligen inte skulle förvånat mig lika mycket om jag läst de första två böckerna, som enbart verkar fokusera på det övernaturliga). Artificial Gods känns som något av ett homage till moderna myter och legender, och i stort sett allting relaterat till UFO:n och det ockulta sen början av 1900-talet till idag tas upp. Det är saker som brukar viftas bort som galenskaper även i sci-fi-böcker (det fanns teorier om att bigfoot samarbetar med utomjordingar och att lemurer är från en annan planet), och det var kul att se karaktärerna försöka skilja mellan rena påhitt och vad som är verkligt när allt var lika otroligt. Det gav dessutom en hel del humor till boken.

En trevlig touch var dessutom att varje kapitelnamn var en referens till filmer, böcker, hemsidor och liknande som handlar om utomjordingar och konspirationsteorier.

Jag tyckte väldigt mycket om huvudpersonen Jasmine. Hon var en hundraprocentig skeptiker, och att följa hennes motstånd och motvilliga acceptans till att hon är förföljd av utomjordingar var både roligt och en annorlunda vinkel. Hennes vilja att hitta logiska förklaringar och peta hål i ufo-teorierna gjorde också att många av det vetenskapliga tveksamheterna i frågan uppmärksammades, även om de inte alltid förklarades. Men det är trevligt att se att författaren är medveten om vad som är och inte är möjligt, och låter karaktärerna vara det med.

“Humans evolved to suit our enviroment, so blood would almost definetly contain some element that would be highly toxic to a creature that evolved elsewhere. In fact, aliens should on no account resemble humans, and the "Grays" she had seen in movies did. Bilaterally symmetrical, bipedal, humanoids with two eyes and one nose. There are animals that developed at our sides that look less like us. Were genuine aliens to find us, Jasmins knew, the chances were fairly good they would appear in a form beyond reckoning, shaped by the requirements of their enviroment. It was only for the convenience of the costume department of Star Trek that people believed in humanoid aliens.” 

Jag gillar Jasmines sett att se på världen! Och jag uppskattade väldigt mycket att den viktigaste relationen i boken var mellan henne och hennes syster och inte mellan henne och nån random kille. Hennes och Chrys förhållande kändes väldigt verkligt; de irriterar och retar varandra som syskon gör, men det är också uppenbart att ingen betyder mer för dem. När det kommer till Jasmines asexualitet sedan...

Hon ges mycket utrymme att fundera över tidigare förhållanden och hur hon ser på dem, vilket jag uppskattade, men ordet 'asexuell' kommer aldrig upp och precis som handlingen känns lite vinglig i vilken riktning den ville ta så kändes boken vinglig i vilken läggning den ville ge Jasmine. Ibland kändes hon aromantisk snarare en asexuell, ibland både och, och ibland verkade hennes ointresse till relationer och sex ha mer att göra med att utomjordingar petat i hennes hjärna än vem hon är som person. Jag tyckte fortfarande om att följa hennes tankar i ämnet, men om det specifikt letar efter asexuell representation är det här inte rätt bok.

Tre utav fem i betyg till en lite snurrig men rolig, spännande och annorlunda bok om övernaturliga utomjordingar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar