fredag 26 augusti 2016

American Monsters av Derek Landy


29564630

Titel: American Monsters
Serie: Demon Road #3
Författare: Derek Landy
Genre: skräck,urban fantasy
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha blod, mord, diverse seriemördare och en kaxig huvudperson

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en serie på samma nivå som Skulduggery Pleasant

Synopsis
Bigger, meaner, stronger.

Amber closes in on her murderous parents as they make one last desperate play for power. Her own last hopes of salvation, however, rest beyond vengeance, beyond the abominable killers - living and dead - that she and Milo will have to face.

For Amber's future lies in her family's past, in the brother and sister she never knew, and the horrors beyond imagining that befell them.


Recension
American Monsters är, för mig, en knepig bok att recensera. Jag tyckte inte särskilt mycket om första halvan, tyckte väldigt mycket om andra halvan, och tyckte att slutet föll ganska platt.

Det första du måste veta är att jag älskar Derek Landys böcker. Jag skulle sälja min själ för hans Skulduggery Pleasant-serie (det skulle jag inte, men det här är en recension för en bok om demoner och demon-deals, så det kändes som en passande överdrift), så det tar mig emot att säga någonting negativt om hans böcker. Jag vill ösa positivitet över honom så att fler personer vill läsa hans böcker! Jag älskar hans karaktärer, hans humor och hans brutalitet, men även om de är närvarande i American Monsters så fanns det också en hel del jag inte gillade.

Det känns som om bokens första halva till stor del slösas bort på huvudpersonen Ambers gnällande. Det jag gillade så mycket med henne i första boken (och i visst mått även i den andra) är att hon gör fruktansvärda saker i sin demonform, men att hon är medveten om dem och aktivt försöker vara en bra person, och att hon samtidigt som hon är en demon också är en väldigt vanlig sextonåring som fangirlar över sin favoritserie. Här gör hon fruktansvärda saker, och mellan dem mest klagar hon över att ingen förstår henne, och skäller ut den enda personen som finns där för henne för att han försöker hjälpa henne. Seriöst, Amber. Jag är förvånad att Milo inte når en punkt där han bara säger nope och låter henne hantera sina egna problem.

Hon blir bättre efter halva boken, och ett tag var det riktigt bra. Hon och Milo är fortfarande en superb duo som är både spännande och rolig att följa, och när Amber betedde sig som sig själv igen gick det att uppskatta deras blodiga äventyr och sarkastiska kommentarer. Plus att vi fick några glimtar av nörd-Amber. Hon ville avbryta en monsterjakt för att gå på en con/mässa och se sina favoritkändisar och jag ville gråta för det här är den Amber jag saknat.

Men jag tyckte aldrig storyn riktigt hämtade sig. Det kändes ofta som att Landy försökte berätta för många historier samtidigt. De knöts inte ihop ordentligt, verkade ibland helt sakna poäng (vad var hela grejen med Abigail och mördarclownen?), och kändes stundtals ologiska för karaktärerna (ena sekunden är Amber desperat besatt av att rädda Kelly, nästa släpper hon allt för att riskera sitt liv och hämta en själ från helvetet trots att Kelly fortfarande är i livsfara). Det görs avslöjanden som borde varit chockerande men mest kändes som att de slängts in i sista sekunden, och karaktärer dödas utan att deras öden gör något nedslag på storyn (jag är så arg över några av de där dödsfallen). Vissa karaktärer byggs upp till att få en större roll och försvinner sedan utan vidare.

Hela boken gav något av ett fragmenterat intryck, och jag tror ärligt talat att den kunnat vara betydligt bättre om Landy haft mer tid på sig att skriva den. Det finns fortfarande scener jag älskade: den sarkastiska dialogen, en Amber som är samtidigt demonisk och supernördig, riktigt coola actionsekvenser, älskade karaktärer från tidigare i trilogin som gör come-back och mest påminner mig om hur mycket bättre jag tyckte första boken var.

Inte en dålig bok, och om du vill ha något lättsamt men blodigt kommer du nog gilla den, men Landy är kapabel till så mycket bättre. Om jag inte läst Skulduggery serien innan och haft skyhöga förväntningar skulle jag nog tyckt bättre om den också.

2 kommentarer:

  1. Så jag har precis läst ut den här nu, och jag är så kluven! Jag älskade den, samtidigt som jag tycker att den inte kändes helt genomtänkt. Och det där sista dödsfallet! Varför? Det gav inte berättelsen nånting alls, och det gör mig så...GAAAAH...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, den kändes verkligen inte helt genomtänkt på sina ställen, och dödsfallet i slutet!! jag var så upprörd!! Och samtidigt kan jag inte läsa någonting av Landy utan att bli omedelbart förälskad...

      Radera