söndag 10 juli 2016

The Scorpion Rules av Erin Bow


28589322
Titel: The Scorpion Rules
Serie: Prisoners of Peace #1
Författare: Erin Bow
Genre: science fiction, dystopi
Betyg: 5/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en annorlunda, välskriven dystopi som är samtidigt skräckinjagande och superrolig, och vänder på ditt sätt att se på gott och ont

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar getter. Också, dig som gillar "klassiska" triangeldraman.

Varför jag läste boken: Jag har inte hört mycket om The Scorpion Rules, men det jag har hört har varit övervägande gott. Plus att den ska innehålla bra HBTQ representation och en nördig AI overlord, så hur kunde jag hålla mig borta?

Handling
"The world is at peace," said the Utterances. "And really, if the odd princess has a hard day, is that too much to ask?"

Greta is a duchess and crown princess—and a hostage to peace. This is how the game is played: if you want to rule, you must give one of your children as a hostage. Go to war and your hostage dies.

Greta will be free if she can survive until her eighteenth birthday. Until then she lives in the Precepture school with the daughters and sons of the world’s leaders. Like them, she is taught to obey the machines that control their lives. Like them, she is prepared to die with dignity, if she must. But everything changes when a new hostage arrives. Elián is a boy who refuses to play by the rules, a boy who defies everything Greta has ever been taught. And he opens Greta’s eyes to the brutality of the system they live under—and to her own power.

As Greta and Elián watch their nations tip closer to war, Greta becomes a target in a new kind of game. A game that will end up killing them both—unless she can find a way to break all the rules.


Recension
Jag tänker börja den här recensionen med att säga att The Scorpion Rules inte är vad den låter som. Synopsisen får den att låta som den klassiska (och uttjatade) YA-dystopin där vanlig tjej lever i super strikt samhälle, möter mystisk rebellisk kille, faller för mystisk rebellisk kille, och leder en revolution mot den onda regimen tillsammans med mystisk rebellisk kille.

Detta är inte The Scorpion Rules.

Den "mystiska rebelliska" killen i det här fallet, Elián, är egentligen inte ens kärleksintresset, även om hans och Gretas interaktioner till en början får det att se ut så. Snarare fungerar han som en typ av katalysator till handlingen, och den som väcker huvudpersonen Greta till hennes egen makt och strävan efter något bättre. Till skillnad från många andra dystopier handlar hon inte som hon gör för att hon "älskar hon mycket", utan för sin egen utvecklings skull, och för alla personer runt omkring henne, inte bara honom. Han spelar en roll som en av hennes närmsta vänner, inte hennes pojkvän, och jag är alltid där för välskrivna relationer mellan tjejer och killar som inte alltid leder till romans.

Nej, den romantiska rollen faller istället på Gretas bästa vän och rumskamrat, Xie. Yep, en tjej. Om du vill ha en bok som vänder och vrider på det klassiska triangeldramat och har en välskriven mellan två tjejer som går från vänner till älskare så är det här något för dig (det borde vara något för alla).

Men det är inte bara romansen som vänds på ett oväntat sätt, utan även handling. Som sagt liknar den i början en typisk YA-dystopi, men ju längre in du kommer desto mer tar den avstånd från den klassiska mallen på ett sätt som inte bara är nytt och fräscht utan också gör det svårt att förutse vad som kommer hända. Det finns ingen ond regering att besegra och inget klart rätt eller fel. Greta tvingas fatta hemska beslut, både för henne personligen och för hela länder. Oavsett vilken sida du ställer dig på kommer det få konsekvenser, och personen (eller i det här fallet, roboten) som verkar vara antagonisten är egentligen det närmsta du kommer en "good guy", även om han är ett monster.

På tal om roboten, Talis (tekniskt sett är han en AI, men whatever), så är han min favoritkaraktär. Över 400 år gammal, världsregent och utan tvekan ett monster, men också någon som försöker minimera antalet dödsfall och en obotlig nörd. Hans repliker är ofta samtidigt skrämmande och väldigt roliga, och gör en väldigt mäktig, läskig antagonist utan att göra honom endimensionell eller tråkig.

“Stop the press," said Talis. "Ha! I haven't heard that in centuries. 'Stop the presses!' But do." The smile was sharp-edged. "Or I'll have your heads on pikes.” 

"Talis? You will let them go?"
   "Except for Wilma," he said. "Now, her I want. Tell her it's a deal-breaker. Do people still say that? Tell her to look it up."

"I'm certainly willing to kill you," he said. "But you do understand, I have no particular expertise in hands-on murder." He flashed a dazzling smile and spread said hands - they were elegantly long-fingered, striped with rein-callus, and not his at all. "Could get messy."

"Tell them, on the lawn, at dawn," Talis said. "Hey, that rhymes!"

När jag tidigare i veckan skrev en recension till Fever Crumb sa jag att det var en bok skriven på ett så roligt sätt att den förvånade mig när det hände hemska, sorgliga saker. The Scorpion Rules är något av motsatsen. Gretas berättarröst är allvarlig, vacker och liksom precis, varje ord noga avvägt, men hon slängde också ur sig en hel del roliga saker som ofta var roliga just pga hur allvarligt de levererades. Det här är en bok som kommer få dig att både skratta och gråta, och förhoppningsvis också ifrågasätta vad du ser som rätt och fel.

Och den kommer definitivt få dig att längta efter uppföljaren. 5 utav 5 i betyg.

2 kommentarer:

  1. Åh, vad kul att du också tyckte om denna. Det är en av mina absoluta favoritböcker, och jag älskade Talis. Är så nyfiken på nästa bok. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Talis var fantastisk. Hoppas nästa bok lever upp till den första :)

      Radera