onsdag 20 juli 2016

Desolation av Derek Landy


26791238
Titel: Desolation
Serie: Demon Road #2
Författare: Derek Landy
Genre: skräck, övernaturligt
Betyg: 4/5

Varning för spoilers om du inte läst första boken, Demon Road!

Rekommenderas till: dig som gillar mörka, blodiga böcker uppvägda med en stor dos humor.

Rekommenderas inte till: dig som har minsta lilla problem med mord, blod och grafiska beskrivningar av (extremt) våld.

Varför jag läste boken: Derek Landy är en av mina favoritförfattare och jag tyckte väldigt mycket om den första boken i trilogin, så Desolation var ett definitivt must-read för mig

Synopsis
The second book in the mind-blowing new supernatural thriller from bestselling author DEREK LANDY, creator of international sensation Skulduggery Pleasant.

Reeling from their bloody encounter in New York City, Amber and Milo flee north. On their trail are the Hounds of Hell – five demonic bikers who will stop at nothing to drag their quarries back to their unholy master.

Amber and Milo’s only hope lies within Desolation Hill – a small town with a big secret; a town with a darkness to it, where evil seeps through the very floorboards. Until, on one night every year, it spills over onto the streets and all hell breaks loose.

And that night is coming.


Recension
Jag tänker börja den här recensionen med att säga att jag skjutit upp att läsa den här boken, inte för att jag inte ville läsa den utan för att jag är ett stort fan av Derek Landy (du har inte levt förrän du läst hans Skulduggery Pleasant serie) och Desolation har fått en hel del kritik för hur han hanterat en romantisk relation mellan två tjejer. Inte för att han gjorde huvudpersonen homosexuell, utan för att förhållandet hon hamnar i ses som dåligt skrivet och ohälsosamt.

Och nu när jag läst boken måste jag säga... okej, ja, det var inget perfekt skrivet förhållande, och jag kan se varför somliga kan ta illa vid sig från det, men personligen tyckte jag det var ganska harmlöst. Bortsett från att det var två tjejer kändes det som en ganska typisk romans i en paranormal bok; en ganska hög nivå av insta love (de har känt varandra i typ en dag...), en part som är blyg med dålig självkänsla och en mörk hemlighet, en annan part som är äldre, mystisk och något av en bad boy (eller i det här fallet, bad girl). Okej, det är en problematisk åldersskillnad mellan dem (Amber 16, Kelly 19 eller 20), men våga inte påstå att reaktionen hade blivit lika överväldigande negativ om de varit en kille och en tjej. Faktiskt så tänker jag ge ett exempel: Cress och Thorne från The Lunar Chronicles. Hon 16, han 20. Jag har inte stött på en enda recension där någon ojat sig över åldersskillnaden mellan dem!

Okej, romansen kunde absolut ha varit bättre skriven och mindre påskyndad, och åldersskillnaden kunde åtminstone ha diskuterats lite gran, men i det stora hela kändes den ganska harmlös och jag är alltid tacksam för författare som vågar kliva utanför normerna och försöka ge lite representation. Själv var jag ganska ointresserad av själva romansen (jag läser Landys böcker för humor, action och stentuffa tonårstjejer) och kan inte vara annat än chockad över hur mycket hat den fått. Jag kan väl helt enkelt säga att om du letar efter perfekt skriven representation så är Desolation inget för dig (pröva The Abyss Surrounds Us istället!).

Wow, det blev mycket prat om något som egentligen inte har särskilt mycket fokus i själva boken. Där den första boken hade en road trip feeling med massor av löst sammanhängande små äventyr är Desolation mer fokuserad och utspelar sig i en enda stad. Men den är fortfarande spännande, blodig och svår att lägga ner, full av konstant action och rappa repliker. Seriöst, Landys humor är vad som lyfter hela boken för mig, och är tillsammans med huvudpersonerna vad som höjer betyget från en trea till en fyra.

“What kind of trees are those?” she asked Milo. 
“Green,” he said, and that’s how the conversation ended.”

Att tvinga huvudpersonerna göra hemska saker är något av en grej i Landys böcker, och Desolation sätter Amber i konstanta omöjliga situationer där hon måste släppa sin egen moral för att hon och hennes vänner ska överleva. Det finns stunder när hon är en ganska fruktansvärd människa, det finns stunder när hon bryter ihop, och det finns stunder när hon är en tonårig nörd som pratar om sin favorit tv-serie. All in all så gillar jag henne, och jag tycker väldigt mycket om att hon tillåts vara brutal och oförlåtande.

Det sagt, så märks det ibland att Landy skrev den här boken på ett schema (den kom ut bara ca ett halvår efter den första). Det finns stunder när skurkarna säger sexistiska/rasistiska/homofobiska saker bara för att hjältarna ska kunna sätta dit dem för det, vilket skär sig lite mot den i övrigt kvicktänkta och vassa humorn, och en rent ut sagt obehaglig passage där Ambers mamma jämför att döda sin tonåriga dotter med att göra abort. Det gav ungefär samma känsla som romansen; ingenting som förstörde boken som helhet, men något som kunde ha mått bra av lite mer arbete och som jag förstår om vissa läsare tycker illa om.

Spännande, blodig och väldigt rolig samtidigt som den är fruktansvärt hemsk, men kunde definitivt ha slipats lite mer på innan utgivning, speciellt när det kommer till romansen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar