onsdag 22 juni 2016

De odödligas sång av Julie Kagawa


26255859

Titel: De odödligas sång
Originaltitel: The Forever Song
Serie: Edens blod #3
Författare: Julie Kagawa
Genre: dystopi, post apokalyptiskt, övernaturligt
Betyg: 4/5

Spoilervarning om du inte läst de första två böckerna!!

Rekommenderas till: dig som gillar romantik, dystopier, post apokalyptiskt, vampyrer, zombies, antihjältar och stentuffa hjältinnor och vill ha en härlig blandning av dem

Rekommenderas inte till: dig som inte vill ha en ganska typisk YA romans som ibland tar över handlingen och actionsekvenser som ibland placerar drama över logik


Människa eller monster?
En gång i tiden var det en fråga som Allison Sekemoto brottades med. Men nu, när hennes kärlek Zeke är borta, vet hon svaret. Monster.

Allie ska tillsammans med härskarvampyren, Kanin, och blodsbrodern Schakalen jaga rätt på och förgöra Sarren, den psykopatiska vampyr som mördade Zeke. De följer ett blodigt spår som aldrig verkar ta slut, och Sarren har gjort allt för att hindra dem. Slutligen når de en plats som måste skyddas till varje pris: den sista vampyrfria zonen på Jorden, Eden. Väl där väntar en sista brutal överraskning.

I en värld som ligger i ruiner, där inget liv är heligt och där lojaliteter bryts utan en blinkning, ställs Allie inför ett dilemma. För om hon lyckas övervinna Sarren är triumfen kortvarig. Konsekvensen är en evighet i ensamhet ...


Jag är fruktansvärd på att avsluta serier jag påbörjar. Seriöst, det har tagit mig år att ta tag i den sista delen av Julie Kagawas Edens Blod trilogi. Böckerna har gått från att handla om Allies personliga överlevnad till hur hon nu försöker rädda världen från en ny apokalyps, samtidigt som hon brottas med sin inre demon som nu är farligt nära att ta över. Jag tycker väldigt mycket om att vi har fått en hjältinna som tillåts vara känslosam - hon älskar, hon gråter och sörjer och bryr sig om andra (och beskrivs av Schakalen som "blödig") - samtidigt som hon också är stentuff. Hon är ingen superdjup karaktär, men hon får lov att vara komplex och kämpa med sig själv istället för att vara "perfekt", och jag uppskattar hur hon tillåts vara både ömsint och tuff.

Handlingen är spännande som alltid, med massor av strider mot zombies (jag veet, de är "smittade" och härstammar från vampyrerna, men seriöst, de är praktiskt taget zombies) och huvudpersoner som försöker överlista en fiende som konstant ligger steget för dem. Jag älskar karaktärerna och deras interaktioner, och jag älskar hur de, trots att de är huvudpersonerna, ofta är mer antihjältar är renodlade hjältar. Speciellt Schakalen; hans konstanta sarkastiska kommentarer lyfter upp hela boken, och jag kommer alltid vara svag själviska karaktärer som lär sig att uppskatta andra.

Den post apokalyptiska världen är blek och mörk men kommer också med ett visst hopp, och även om den inte är speciellt komplicerad så kombinerar den många drag jag älskar (vampyrer i sci-fi miljö var något jag inte visste att jag behövde förrän jag läste det). Tror fortfarande att den här trilogin skulle kunna bli en väldigt tjusig film!

Om jag ska klaga på något så är det att vissa känslomässiga aspekter (kan inte gå in närmre på detaljerna för spoilers) ibland tar över lite väl mycket. Det stoppar inte bara upp handlingen utan gör dialogen stundtals klichéartad och, ja, blödig.

En annan sak som störde mig dök inte upp förrän alldeles i slutet så än en gång kan jag inte gå in närmre för folk skulle förmodligen lyncha mig om jag berättar hur det slutar, men jag kan säga att logiken ibland uppoffras för att skapa sorgliga, dramatiska ögonblick som egentligen var helt undvikliga. Jag kunde inte helt uppskatta en annars actionfylld och spännande sekvens för jag var så irriterad över hur dåligt det hängde ihop. Men bortsett från det enda kapitlet är handlingen överlag sammanhängande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar