söndag 3 april 2016

On the Edge of Gone av Corinne Duyvis


22020598

Titel: On the Edge of Gone
Serie: -
Författare: Corinne Duyvis
Genre: post apokalyptiskt, överlevnad, sci-fi
Betyg: 5/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en sorglig men samtidigt hoppfull katastrofbok med en välskriven autistisk huvudperson och stor mångfald bland karaktärerna

Rekommenderas inte till: dig som föredrar hard sci-fi med betoning på teknologiska detaljer och rymdresor framför överlevnad, karaktärsutveckling och vackra formuleringar






January 29, 2035.

That’s the day the comet is scheduled to hit—the big one. Denise and her mother and sister, Iris, have been assigned to a temporary shelter near their hometown of Amsterdam to wait out the blast, but Iris is nowhere to be found, and at the rate Denise’s drug-addicted mother is going, they’ll never reach the shelter in time.

Then a last-minute encounter leads them to something better than a temporary shelter: a generation ship that’s scheduled to leave Earth behind and colonize new worlds after the comet hits. But each passenger must have a practical skill to contribute. Denise is autistic and fears that she’ll never be allowed to stay. Can she obtain a spot before the ship takes flight? What about her mother and sister?

When the future of the human race is at stake, whose lives matter most?


Jag köpte den här boken på något av en impuls eftersom jag var nyfiken på en bok skriven ur en autistisk persons synvinkel - det är så ovanligt, speciellt inom sci-fi - och eftersom jag alltid varit och alltid kommer vara svag för katastrofböcker. Trots att jag hade höga förhoppningar hade jag inte vågat hoppas att det skulle bli en ny favorit.

Huvudpersonen Denise är fruktansvärt välskriven - det hade varit så lätt att låta henne bli en stereotyp för autism, men Duyvis gör det som många andra verkar vara blinda för: hon låter Denise vara helt mänsklig och gör hennes kamp relaterbar vare sig läsaren är autistisk själv eller inte. Hon får lov att vara hjälten och kämpa för sin familj, men hon får också lov att ha svaga stunder när hon inte orkar mer och låter andra kämpa för henne, hon får lov att skaffa vänner som förstår henne och fiender som inte gör det, hon får lov att vara kär och glad och rädd och hon får lov att vara autistisk: hon pratar om sitt specialintresse, hon stimmar, hon har meltdowns (ursäktar om jag använder fel termer - kör direktöversättning från engelska), hon har stundtals svårt att prata eller blir helt stum, men målas trots det upp som stark, full av medkänsla och någon värd respekt och kärlek. Duyvis låter läsaren veta att autism inte är något fel, att det är en fundamental del av Denise utan att göra henne till en svagare person.

Det var närmast omöjligt att inte relatera till henne; det finns en speciell passage när hon sitter och tänker på att hon aldrig kommer få se en katt igen i hela sitt liv, och jag var tvungen att bara lägga ner boken och sörja för den stackars människan en stund.

Jag skulle säga läs om du vill ha en välskriven autistisk karaktär, men ärligt talat borde du läsa den om du vill ha en välskriven karaktär punkt, speciellt som det är viktigt att lära sig om alla typer av människor.

Utöver den underbara Denise är även övriga karaktärer välskrivna och intressanta att följa, med stor spridning när det kommer till sexualitet, etnicitet osv (Denise syster är t.ex. trans) och rasism och fördomar kommenteras utan att det blir fokus för boken, det liksom bara är så, precis som i verkligheten. Det är även fokus på familj i första hand, vänskap i andra hand och romantik i tredje (för de som har tre händer). Den finns en liten, liten romans mellan Denise och en annan karaktär, Max, men även det uppmålas som väldigt äkta, inte "evig" på sättet som är vanligt i tonårsböcker (eller de flesta böcker egentligen) och Denise låter det aldrig ta överhanden framför familj och överlevnad.

Om vi bortser från karaktärerna det jag gillade mest att boken tillåts vara hoppfull utan att bli sappy, och sorglig och äkta utan att vara gritty (ursäktar min svengelska). Alla överlever inte, och Denise får inte alltid vad hon strävar efter oavsett hur hårt hon jobbar för det, men samtidigt är boken genomsyrad av hopp och tro i mänskligheten. Det finns ingen onödig skurk att slåss mot bara för spännings skull, och de karaktärer som gör misstag gör det för överlevnads skull, för kärlek till sin familj eller sina vänner eller för att de helt enkelt är under enorm press, och trots att deras misstag inte passerar utan konsekvenser svartmålas de heller inte för dem.

Jag kan ärligt talat inte komma på något jag inte gillade med boken, men om du föredrar action framför karaktärsdrivna berättelser kanske du kommer tycka att den är lite tråkig, och om du vill ha tydliga förklaringar på alla tekniska detaljer i rymdfart och katastrofer så finns det inte mycket att hämta heller (hur ska ett skepp så stort ens kunna lyfta från Jorden? Hur i helvete funkar deras artificiella gravitation?) även om själva kometnedslaget är väldigt realistiskt porträtterat.

Seriöst, läs den här boken. Du kommer inte ångra dig och du kommer lära dig mycket på vägen. Dessutom är omslaget snyggt och den ser fin ut i bokhyllan.

2 kommentarer: