lördag 30 april 2016

Apocalypse Now Now av Charlie Human

22889935
Titel: Apocalypse Now Now
Serie: Apocalypse Now Now #1
Författare: Charlie Human
Genre: urban fantasy, mytologi
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en spännande, rolig bok med massor av blod, action och annorlunda mytologi

Rekommenderas inte till: dig som vill ha någorlunda sympatiska karaktärer, dig som ogillar "råa" böcker med blod, död, svordomar, gängvåld och folkmord





Baxter Zevcenko’s life is pretty sweet. He’s making a name for himself as the kingpin of his porn-peddling high-school syndicate, the other gangs are staying out of his business, and he’s dating the girl of his dreams, Esme. 

But when Esme gets kidnapped, things start to get seriously weird, and the only man drunk enough to help is a bearded, booze-soaked, supernatural bounty hunter that goes by the name of Jackson ‘Jackie’ Ronin.


Plunged into the increasingly bizarre landscape of Cape Town’s supernatural underworld, Baxter and Ronin team up to save Esme. On a journey that takes them through the realms of impossibility, they must face every conceivable nightmare to get her back, including the odd brush with the Apocalypse.

Det här är en helvetes jävla bok, och jag säger det som en varning. Om min tidigare menings användning av svordomar får dig att känna dig obekväm är det här absolut inte boken för dig. Ett rått språk är det minst brutala den erbjuder: det finns ett stort antal fruktansvärda dödsfall, ett besök i en strippbar/inspelningsstudio för övernaturlig porr (du kanske tror att det är illa, men det är så mycket värre), folkmord både övernaturliga och historiskt verkliga, spindelparasiter som använder människor som zombies, och det sydafrikanska skolsystemet (också så mycket värre än du förmodligen tror).

Kort sagt är det en vansinnig bok och om du vill något mysigt kommer du bli gravt besviken. Om du däremot gillar scener med skepnadsskiftande monster som blir attackerade av en pirat beväpnad med en brinnande motorsåg kommer det passa som handen i handsken. Den är rolig, spännande, rå och kastar trovärdighet rakt ut genom fönstret till fördel för action.

Eftersom boken utspelar sig i Sydafrika är inte mytologin som används något som ses ofta. Det är monster, varelser och gudar jag aldrig hört talas om tidigare, och det var en väldigt annorlunda miljö mot vad jag var van vid. Nu kan jag absolut ingenting om Sydafrikansk mytologi (men en snabb googling visade att de mycket riktigt finns en bönsyrse-gud) så jag kan inte svara för hur mycket som är korrekt porträtterat och hur mycket som är rent påhitt, men det är i vilket fall spännande, intressant och annorlunda.

Huvudpersonen Baxter är ingen särskilt trevlig karaktär. Faktum är att ingen karaktär är särskilt trevlig, de är alla svinaktiga på ett eller annat sätt, allt annat hade skurit sig i en annars så brutal bok. Baxter är manipulativ, självisk och rätt och slätt otrevlig, men han är också en smart, sarkastisk liten jävel som tillför mycket humor till handlingen. Dessutom finns det få saker mer underhållande än att se en självsäker narcissist inse att han tagit sig vatten över huvudet. Jag måste säga att han växte på mig, och tacksamt nog växte han även som person. Jag har alltid uppskattat att se iskalla karaktärer brytas ner tills de gråter och hatar sig själva, men det kanske bara är jag.

Tyvärr är boken också ganska rörig. Skurkens plan känns förvirrad och nästintill mållös, "de godas" motiv är i allmänhet svaga, och det händer så mycket underliga saker ovanpå varandra att det blir lite för mycket.

Sedan kunde jag inte låta bli att känna mig lite obekväm med att trots att det utspelar sig i Sydafrika och handlar om afrikansk mytologi så är merparten av karaktärerna, Baxter inkluderat, vita. Jag menar jag uppskattar att jag överhuvudtaget hittade en urban fantasy som fokuserar på något annat än vampyrer eller grekiska gudar, och det faktum att landets bakgrund som koloni och dess effekter inte ignorerades, men det kändes som det kunde hanterats bättre. Men på plussidan när det kommer till representation fanns det en viktigt karaktär som är autistisk, och en annan som är transsexuell kvinna, så guldstjärna för det.

Sammanfattning: spännande, rolig och kreativ användning av sydafrikansk mytologi. Underhållande karaktärer och massor av sarkasm, men också en snurrig och planlös handling. Det blir en stabil trea i betyg.

söndag 24 april 2016

Consider av Kristy Acevedo


29512334

Titel: Consider
Serie: Holo #1
Författare: Kristy Acevedo
Genre: realism, science fiction, apokalyps
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som är nyfiken på sci-fi och undergångshistorier, men fortfarande vill ha fokus på karaktärer, vänner, familj, kärlek, osv. Dig som är okej med ett cliffhanger-slut

Rekommenderas inte till: dig som vill ha alla svar, dig som vill ha action och äventyr framför realism och familjedrama







As if Alexandra Lucas’ anxiety disorder isn’t enough, mysterious holograms suddenly appear from the sky, heralding the end of the world. They bring an ultimatum: heed the warning and step through a portal-like vertex to safety, or stay and be destroyed by a comet they say is on a collision course with earth. How’s that for senior year stress?

The holograms, claiming to be humans from the future, bring the promise of safety. But without the ability to verify their story, Alex is forced to consider what is best for her friends, her family, and herself.

To stay or to go. A decision must be made.

With the deadline of the holograms’ prophecy fast approaching, Alex feels as though she is living on a ticking time bomb, until she discovers it is much, much worse.


Det här är den mest frustrerande boken jag läst på länge. Jag menar inte det som en negativ sak, snarare ser jag det som någonting positivt när en författare lyckas få mig så investerad i deras historia att jag blir helt upprörd efter att ha läst sista meningen. Det som gjorde mig upprörd är inte att den var dålig, eller att karaktärerna gjorde hemska saker, utan att den slutade precis som jag skulle få veta svaret på den stora gåtan.

Och nästa bok kommer inte ute förrän, typ, nästa år.

Så ni kan se mitt problem. Jag satt hela boken och väntad på svar och nu måste jag vänta i flera månader till. Om du har problem med cliffhangers rekommenderar jag att du väntar, annars är det här absolut en bok värd att läsas omedelbart!

Consider faller lite inom kategorin som tekniskt sett räknas som sci-fi, men egentligen hör mer till contemporary. Bortsett från portalerna finns det inget högteknologiskt eller övernaturligt, och även om situationen långsamt bli allt galnare så når den aldrig apokalyps eller postapokalyps stadiet heller. Snarare handlar den om Alex dagliga liv, hennes försök att hantera sin ångest (finns det en korrekt översättning till anxiety disorder?), sin problematiska familj, sin pojkvän, beslut kring framtida studier. Om du föredrar fokus på action inte gillar 'mjuk' sci-fi är det här förmodligen inget för dig.

Det är definitivt en karaktärsdriven bok med välskrivna karaktärer. Ingen är perfekt, inte ens Alex, men allas handlingar målas upp som mänskliga och verkliga, och trots att det på många ställen är en dyster historia med människor som svälter och mobbar som plundrar varuhus känns den hoppfull.

Mycket fokus ligger på mental hälsa. Alex själv har panikattacker och går på medicin och terapi för sin ångest och hennes pappa är en krigsveteran med PTSD. Vi får se Alex styrka i kampen, hur mycket hon kämpar och hur personer nära henne hjälper henne, men vi får också se när hon bryter ihop och hur vissa, även vänner och familj, inte förstår henne, skyller ångesten på henne eller tycker att hon bara borde 'komma över' det. Det känns äkta och tungt och mörkt, men också hoppfullt, och jag uppskattar verkligen att Acevedo aldrig skyller på Alex eller målar upp henne som en svag person, utan istället använder boken som ett tillfälle att lära ut och skapa medkänsla inom ämnen det inte pratas tillräckligt om.

Sammanfattning: en fint skriven bok med vackert språk och välskrivna karaktärer som tillåts ha brister och göra misstag, med mycket fokus på mental hälsa. Kanske inte något för dig som vill ha massor av action och sci-fi eller ogillar cliffhangers, dock.

lördag 23 april 2016

Bluescreen bilder

Läste precis ut Dan Wells senaste bok Bluescreen, och kikade av ren nyfikenhet runt lite på hans blogg. Visade sig att det finns official art för boken! Bilderna är gjorda Santo Ibarra, och om du vill läsa kommentarer och info om karaktärerna av författaren är det bara att kika på hans blogg (länk ovan)

Huvudpersonen Marisa, professionell hacker (och jupp, hon har en cybernetisk arm)

Marisas bästa vän, Sahara, som filmar och live-sänder hela sitt liv på nätet

Rikemansdottern Anja. som ställer till mer besvär än resten av gänget gemensamt

Fang, bosatt i Kina och enbart medverkande via nätet

Jaya, bosatt i Indien och även hon bara medverkande via nätet

Tjejerna i sina virtuella avatarer:

Marisas nära vän Bao, teknofob och den enda karaktären som inte har en dator i huvudet

Saif, mystisk snubbe och droglangare

Omar, maffiabossens son och Anjas pojkvän 

fredag 22 april 2016

Bluescreen av Dan Wells





20499652


Dan Wells, en av mina favoritförfattare (om du inte läst hans Partials Sequence och I am not a Serial Killer borde du absolut göra det!) har nyligen kommit ut med första boken i en ny serie, och eftersom den dessutom är en science fiction var jag självklart tvungen att läsa den!


Titel: Bluescreen
Serie: Mirador #1
Författare: Dan Wells
Genre: cyberpunk, science fiction, mysterium
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha intressanta karaktärer med intressant dynamik i en sci-fi som fokuserar på mysterium istället för dystopi och samhällskritik

Rekommenderas inte till: dig som inte vill ha en förutsägbar handling, dig som inte gillar datorspel och sci-fi







Los Angeles in 2050 is a city of open doors, as long as you have the right connections. One of those connections is a djinni—a smart device implanted right in a person’s head. In a world where virtually everyone is online twenty-four hours a day, this connection is like oxygen—and a world like that presents plenty of opportunities for someone who knows how to manipulate it.

Marisa Carneseca is one of those people. She might spend her days in Mirador, the small, vibrant LA neighborhood where her family owns a restaurant, but she lives on the net—going to school, playing games, hanging out, or doing things of more questionable legality with her friends Sahara and Anja. And it’s Anja who first gets her hands on Bluescreen—a virtual drug that plugs right into a person’s djinni and delivers a massive, non-chemical, completely safe high. But in this city, when something sounds too good to be true, it usually is, and Mari and her friends soon find themselves in the middle of a conspiracy that is much bigger than they ever suspected.
 


I dagens ännu aktiva störtflod av dystopier och post apokalyps inom YA faller Bluscreen lite vid sidan av. Den utspelar sig i ett framtida, högteknologiskt samhälle där många lever i fattigdom och svält, men är egentligen mer cyberpunk än dystopi. Handlingen går inte ut på att starta en revolution och störta regeringen, och samhället är egentligen inte mer korrupt än vår vardag. Det finns en del samhällskritik, men det fokuserar mer på huvudpersonernas vardagsliv, vänner och familj.

Samhället är inte en dystopi utan något som känns som en naturlig utveckling av vår nutid. En av karaktärerna direktsänder hela sitt liv på nätet och så gott som alla har datorer i huvudet. Vad jag uppskattar är att Wells inte använder sin värld för att racka ner på dagens ungdom och teknologiberoende ("det var bättre på den gamla goda tiden när vi fick skicka brev till varandra för att kommunicera!"). Teknologin är inte nödvändigtvis ond, och den kan leda till både bra och dåliga saker beroende på användarna. Som jämförelse finns det också en karaktär som knappt använder teknologi, utan att målas upp som en bakåtsträvande extremist. Wells är väldigt bra på att skapa världar där det inte finns en god och en ond sida, bara människor som försöker överleva på sitt eget sätt.

Det sagt är själva samhället i sig ganska generiskt. Bortsett från många nya ord och uppfinningar är det väldigt likt vår nutid utan mycket nytt att utforska, med en typ av hyperfuturistiskt samhälle som skapats i dussintals sci-fi filmer och böcker.

"Skurkarna" är inte regeringen utan maffian, droglangare, hackers, osv, men för att göra det extra intressant är de flesta av huvudpersonerna också langare, maffia, hackare och tjuvar. Det skapar inte bara intressant dynamik mellan karaktärerna utan också en stämning där man aldrig riktigt vet vem man kan lita på, och en alltid uppskattad moralisk gråskala (jag kommer tjata om moraliska gråskalor tills media slutar porträtter gott mot ont, och då kommer jag dö lycklig). Både "skurkarna" och "hjältarna" har bra och dåliga sidor, tillåts göra misstag och utvecklas så som tonåringar gör i verkligheten.

Det finns också många olika kulturer inblandade (huvudpersonen Mari är från en mexikansk familj, en av hennes vänner kommer från Tyskland, en annan är rysk-kinesisk, och två av dem befinner sig i Kina respektive Indien) vilket ger en global känsla många YA sci-fi böcker saknar, trots att det egentligen bara utspelar sig i en stad. Det slängs omkring massor av fraser på olika språk (främst spanska pga huvudpersonens familj) och det märks verkligen att Wells gjort sin research. Det sagt, om du har svårt för massor av slang (andra språk, men även teknobabbel och gamer-fraser) kanske det kan bli lite segt.

Det som boken mest faller på handlingen, vilket ju tyvärr är en ganska viktig grej. Det är långt över halvvägs innan det överhuvudtaget känns som att den börjar ta riktning och fart, och det var väldigt förutsägbart i vem som var skurken, utan några stora tvister eller försök att utmana läsaren. Men det här är första delen av en serie, och det känns definitivt som en introduktion till för att lära känna världen och karaktärerna för att sedan verkligen ta fart i uppföljarna. Det släpps en del hintar om ett större mysterium och jag är väldigt nyfiken vart det kommer leda.

Sammanfattning: lovande start på en ny serie, men intressanta karaktärer och interaktioner dem emellan, perfekt moralisk gråskala och träffande kommentarer på dagens teknologier utan att vara dömande åt något håll. Något bristande i nyskapande, handling och förutsägbarhet.

måndag 18 april 2016

Fourth World av Lyssa Chiavari





25555364

Är 100 % säker på att jag redan skrivit den här recensionen, men tydligen bestämde sig internet för att äta den för hur jag än letar verkar den inte existera (nån som vill göra mig sällskap i internet-strejk?). Eftersom jag tyckte väldigt mycket om boken bestämde jag mig för att ta mig tiden att skriva om recensionen.


Titel: Fourth World
Serie: the Iamos Trilogy #1
Författare: Lyssa Chiavari
Genre: sci-fi, tidsresor, dystopi
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en spännande sci-fi som utspelar sig på Mars, har genomtänkta världar som är både intressanta och kommenterar på vårt nutida samhälle, dig som vill ha välskrivna karaktärer med stor mångfald (asexuella huvudpersoner!)

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en handling som är ordentligt genomtänkt och ett slut och karaktärsutveckling som inte känns stressat




IAMOS, S.C.D. 8378
Nadin's planet is dying. As its atmosphere drains away, her people are forced to live huddled in domed cities for protection. With only enough resources to support the population for one more year, time is running out. Nadin thinks she's found a way to save Iamos, but it will mean defying the planet's rulers, the geroi—and betraying the geroi could cost her everything.

When a strange boy from another world appears out of nowhere outside the citidome's glass walls, Nadin knows for sure that her plan will work. But to build the device that can save her people, Nadin must first find the legendary city of Elytherios. And to do that, she'll need the help of the mysterious alien boy named Isaak.

MARS, 2073 C.E.
All Isaak wanted was to get through his senior year at the Academy in one piece. Everything would have been fine if he hadn't found that ancient coin among his missing father's possessions. The coin seems to have a strange connection not only to Isaak's family, but to Mars' ancient past.

But how is that possible, on a planet that was supposed to be dead until just forty years ago?

Now Isaak's got agents of the Earth's government on his tail and a deranged factory worker stalking his every move. Everyone is desperate to get their hands on something called the Key. And the only way to escape is to unlock an even bigger secret, one that could change his life—and the fate of Mars—forever.


Det är inte ofta jag hittar böcker med asexuella karaktärer, men Fourth World har inte bara en utan två, båda huvudpersoner, och är dessutom en sci-fi! Självklart kunde jag inte säga nej, speciellt som e-boken är superbillig (lite drygt 30 kronor på Amazon, slå till!). Extra plus är stor mångfald bland karaktärerna även utöver det: en av dem har två mammor, och de är från många olika kulturer och etniciteter.

Det som slog mig mest när jag läste var hur intressanta Nadin och Isaaks olika världar var. Vad som var extra intressant var hur Chiavari skiljer dem åt inte bara genom språk och teknologi, utan också genom kultur. Isaak lever i en nära framtid som inte är helt olik vår nutid: multimiljonföretag har den största makten, rascism segregerar fortfarande samhället trots att folk tycker om att inte låtsas om det, men det finns också de goda sidorna från vår tidsålder, som utbildning, rösträtt osv. (sedan utspelar det sig på Mars, men det är en annan femma)

Nadin däremot lever i en avlägsen tidsålder som stundtals känns mer som fantasy än sci-fi. Rascism baserat på utseende existerar inte eftersom alla är genetiskt modifierade (mörkare hy för bättre tolerans mot UV-strålning osv), samhället styrs av en liten överklass, lagarna är strikta men sägs vara så för allas överlevnad. Teknologin är också ljusår ifrån vår och deras kroppsspråk skiljer sig från vad vi är vana vid. Jag älskade hur beskrivningar skapade en värld som kändes på samma gång medeltida och futuristisk, skiljer sig definitivt åt från de flesta andra dystopier!

Att se karaktärer från de två världarna interagera med varandra var intressant (kulturkrock är ett av mina favoritteman i böcker), och de vägde upp varandra på ett utmärkt sätt; Nadins främmande värld kunde förklaras genom Isaaks ögon och blev därigenom inte lika förvirrande.

Nog om världsuppbyggnaden. Karaktärerna var också välskrivna, och jag uppskattade att vi genom dem fick se alla sidor av kampen: Nadin kommer från den regerande överklassen i ett dystopiskt samhälle, Isaak från underklassen. Ingen av dem vill egentligen starta en revolution, bara leva sina liv, men tvingas av sin omgivning öppna ögonen och handla. Det initiala motståndet fick dem att kännas mer äkta, och motverkade det typiska (och tröttsamma) onda mot goda temat.

Det boken faller på är att den under första halvan bara får följa Isaak. Resultatet blev att Nadin inte fick lika mycket fokus trots att hon hade mer karaktärsutveckling att genomgå, och därför kändes hennes utveckling mot slutet påskyndad. Samma sak med handlingen: den stora slutscenen kom väldigt plötsligt och avslutades väldigt snabbt, utan ordentlig uppbyggnad och med något av ett antiklimax. Det är inte ofta jag säger det här, men boken hade tjänat på att var 100 sidor längre.

Sedan finns också en del detaljer kring tidsresorna som retade gallfeber på min logiska hjärna, men det lär knappast störa någon annan än mig (bara det faktum att ni rest i tiden har ändrat hur event kommer/har skett! Om universum tänkt implodera över minsta lilla paradox skulle det redan gjort det!!)

Omdöme: spännande men vansinnigt cool världsuppbyggnad och välskrivna karaktärer, men lite påskyndad i handlingen och karaktärsutveckling. 


fredag 15 april 2016

Fjärilarnas stad av Ingrid Remvall

29381953

Titel: Fjärilarnas stad
Serie: -
Författare: Ingrid Remvall
Genre: mysterium, sci-fi, dystopi, romantik
Betyg: 2/5

Tack Affront förlag för rec-exet!

Rekommenderas till: dig som vill ha dystopi med fokus på mysterium och kärlek framför samhällskritik och sci-fi

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en välskriven romans och ett mysterium utan hål




Är du vacker, rik och samvetslös? Välkommen till Fjärilarnas stad.

Artonåriga Vega bor på den fattiga sidan av Muren, dömd att varken synas eller höras. En natt gör hon och hennes bästa vän det förbjudna: de smiter in i staden där de rika och vackra bor. Där träffar hon Fenix.
Han står för allt hon själv saknar och hon börjar drömma om ett nytt liv. Men under stadens glansiga yta rör sig mörka krafter och Vega inser att det finns kopplingar mellan henne och de attacker och kidnappningar som skakar samhället.
Hur låter man bli att tappa bort sig själv när man inte längre vet vem man är? Och vem vågar man lita på i en värld där alla har något att dölja?

Det är så länge sen jag läste en bok med fokus på romantik framför story att jag helt glömt av hur mycket det tråkar ut mig, speciellt när romansen i fråga är papperstunn. Fjärilarnas stad utspelar sig i en framtid som hade kunnat vara väldigt intressant: människorna har koloniserat andra planeter och bor nu i megastäder omgivna av vildmark. I stadens centrum bor de rika, i utmarken de fattiga arbetarna. Perfekt tillfälle att utforska ett intressant dystopiskt samhälle, speciellt som romansen utspelar sig mellan en rik och en fattig/arbetare, men huvudpersonen Vega är så fokuserad på sin egen lilla bubbla att vi knappt får se något av den här världen. Den lilla samhällskritik som levereras känns stel och tvingad och leder aldrig till något, och det uppstår aldrig riktig konflikt mellan henne och Fenix trots de enorma sociala skillnaderna dem emellan.

Det kändes som att Remvall ansträngde sig alldeles för mycket med att göra boken "edgy". Storyn blir inte mognare genom att slänga in massor av svordomar och sex och hintar av ett mörkt samhälle. Vet du vad som får en bok att kännas vuxnare? Utmana läsarna, använde moraliska gråzoner, ställ karaktärerna inför svåra val, låt dem faktiskt vara en del av det mörka samhället istället för att bara passera igenom det. Men nej, ta mer kyssar istället.

Men det hade ändå kunnat fungera... om romansen varit värd att läsa om. Istället serveras en typisk insta-love där karaktärerna bokstavligt talat faller för varandra innan de så mycket som sagt hej. Jag hade varit mer intresserad av att läsa om sidokaraktärerna Maxine och Leo som också faller snabbt för varandra, men har riktigt konflikt i sitt förhållande: kan ett förhållande som börjar baserat på egenintresse (hon vill ha honom för att han är rik, han vill ha henne för att hon är snygg och underhållande) leda till kärlek? Deras förhållande hade varit långt mycket intressantare att följa än Vegas och Fenix kemilösa romans som först i slutet möter någon konflikt, och inte ens då utforskas ordentligt.

Bikaraktärerna var i allmänhet mer intressanta än huvudpersonerna; superintelligenta robotar som vissa avundas människor, vissa är nyfikna på oss, vissa älskar vad de är och bryr sig inte om oss. Frågor om vad som gör en människa, om en robot kan vara skyldig till att vara svinaktig när han är programmerad till sin personlighet, frågor om sexualitet, alla långt mer intressanta än Vega och Fenix.

Mysteriet var... okej. Jag skulle vilja vara upprörd över alla hålen, över skurkens ibland heldumma motiv och oförklarliga handlande, över de uppenbara svaren som huvudpersonerna aldrig ens övervägde, men jag orkar inte. Det var åtminstone ganska kreativt och tog lite fokus från romansen.

Sammanfattning: för mycket fokus på en dåligt utvecklad romans och ett osammanhängande mysterium, borttappade möjligheter till intressant sci-fi

torsdag 14 april 2016

The Great Zoo of China av Matthew Reilly


21535767

Titel: The Great Zoo of China
Serie: -
Författare: Matthew Reilly
Genre: action, sci-fi
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillar monsterberättelser, action och massor av blod, dig som gillar drakar

Rekommenderas inte till: dig som vill ha välutvecklade sidokaraktärer och skurkar, dig som värdesätter trovärdighet framför action







It is a secret the Chinese government has been keeping for forty years.

They have found a species of animal no one believed even existed. It will amaze the world.

Now the Chinese are ready to unveil their astonishing discovery within the greatest zoo ever constructed.

A small group of VIPs and journalists has been brought to the zoo deep within China to see its fabulous creatures for the first time. Among them is Dr. Cassandra Jane ‘CJ’ Cameron, a writer for National Geographic and an expert on reptiles.

The visitors are assured by their Chinese hosts that they will be struck with wonder at these beasts, that they are perfectly safe, and that nothing can go wrong.

Of course it can’t…


Så.
Det här är praktiskt taget Jurassic Park med drakar. Flygande, supersmarta, blodtörstiga drakar. Jag skulle kunna klaga över alla likheterna (och de är många) men det vore lite skenheligt av mig eftersom Jurassic Park med drakar var precis vad jag väntade mig och hoppades på.

Det här är så nära ren popcornunderhållning man kan komma i bokform: renodlad action, explosioner och biljakter (med drakar), konstant adrenalin, nästan 500 sidor som bara flyger iväg. Kort sagt, väldigt underhållande men inte särskilt smart. Men jag måste ändå ge Reilly credit för att han försökte göra sina drakar vetenskapligt troliga, speciellt i det att de flesta av deras drak-förmågor faktiskt existerar runtom i djurriket. Det var en unik vinkel att se drakar inte i fantasy-setting utan i vår samtid, inte magiska utan vetenskapligt förklarade, och istället för riddare med svärd slåss de mot helikoptrar, kulsprutor och den stentuffa herpetologen CJ.

Men ändå, jag har gränser med hur mycket jag kan köpa. Ägg som legat i dvala i några hundra år, okej, till och med ett par tusen, men 65 miljoner? Själva "drak-samhället" sedan var svårt att acceptera: ju intelligentare en art är desto viktigare är det att den växer upp med sin egen sort i ett etablerat "samhälle" för att utvecklas normalt. Tänk på det så här: en höna fostrad av människor kommer fortfarande växa upp till en höna, men en människa uppfostrad av hönor... Trots detta betedde sig de supersmarta drakarna i allmänhet som om de vaknat från en kort tupplur och inte alls fötts in i en värld de inte utvecklats för, utan äldre individer som kan lära dem hur allting funkar. Nope, bara att kliva rakt in och bli produktiva medlemmar av drak-samhället.

Men detta är smådetaljer och inte vad man egentligen letar efter i en bok som denna, så jag tänker låta det passera eftersom annars skulle det inte blivit några drakar alls och jag hade inte fått läsa om monster stora som flygplan som plockar upp sopbilar och använder dem som kastvapen.

När det kommer till karaktärerna är de platta, men det är också något jag mer eller mindre väntade mig. Trots det kunde jag inte låta bli att fästa mig vid huvudpersonen CJ. Visst, hon kunde varit mer välutvecklad, och visst, många av hennes actionsekvenser är fullständigt omöjliga, men jag gillade de små detaljerna som visade att hon i grund och botten är en väldigt omtänksam person och inte bara en platt actionhjältinna. Hon tar sig tid att hjälpa andra, hennes händer skakar efter att hon dödat någon (trots att det var i självförsvar och inte menat att döda), hon sparar andras känslor istället för att ta tillfället att vara sarkastisk eller bitter. Samtidigt var hon också smart, påhittig och en sjuhelvetes överlevare. Jag gillade verkligen hur hon tilläts var både tuff och mjuk.

Däremot hade jag svårare för hur platta skurkarna var, speciellt i hur det målades upp som att Kina praktiskt taget är ett ondskefullt land. Det är inte som att USA är en perfekt stat; lite jämförelser mellan de två som visade upp både positiva och negativa sidor hade varit trevligt, och skurkar som har mer än ett personlighetsdrag skulle också uppskattats.

Sammanfattning: väldigt underhållande och snabbläst med en stentuff kvinnlig huvudperson, men kunde ha jobbat med trovärdighet både i karaktärer och action.



Om du gillar The Great Zoo of China rekommenderar jag:

Jurassic Park (både filmerna och böckerna) av Michael Crichton - praktiskt taget samma berättelse, fast med dinosaurier istället för drakar och mer tyngd på vetenskapliga förklaringar

Fragment av Warren Fahy - forskare hittar ö som utvecklats på egen hand i miljontals år, blodbad uppstår och massa vetenskap förklaras

Filmen Reign of Fire - drakar vaknar från dvala och fortgår med att ta över världen

söndag 3 april 2016

On the Edge of Gone av Corinne Duyvis


22020598

Titel: On the Edge of Gone
Serie: -
Författare: Corinne Duyvis
Genre: post apokalyptiskt, överlevnad, sci-fi
Betyg: 5/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en sorglig men samtidigt hoppfull katastrofbok med en välskriven autistisk huvudperson och stor mångfald bland karaktärerna

Rekommenderas inte till: dig som föredrar hard sci-fi med betoning på teknologiska detaljer och rymdresor framför överlevnad, karaktärsutveckling och vackra formuleringar






January 29, 2035.

That’s the day the comet is scheduled to hit—the big one. Denise and her mother and sister, Iris, have been assigned to a temporary shelter near their hometown of Amsterdam to wait out the blast, but Iris is nowhere to be found, and at the rate Denise’s drug-addicted mother is going, they’ll never reach the shelter in time.

Then a last-minute encounter leads them to something better than a temporary shelter: a generation ship that’s scheduled to leave Earth behind and colonize new worlds after the comet hits. But each passenger must have a practical skill to contribute. Denise is autistic and fears that she’ll never be allowed to stay. Can she obtain a spot before the ship takes flight? What about her mother and sister?

When the future of the human race is at stake, whose lives matter most?


Jag köpte den här boken på något av en impuls eftersom jag var nyfiken på en bok skriven ur en autistisk persons synvinkel - det är så ovanligt, speciellt inom sci-fi - och eftersom jag alltid varit och alltid kommer vara svag för katastrofböcker. Trots att jag hade höga förhoppningar hade jag inte vågat hoppas att det skulle bli en ny favorit.

Huvudpersonen Denise är fruktansvärt välskriven - det hade varit så lätt att låta henne bli en stereotyp för autism, men Duyvis gör det som många andra verkar vara blinda för: hon låter Denise vara helt mänsklig och gör hennes kamp relaterbar vare sig läsaren är autistisk själv eller inte. Hon får lov att vara hjälten och kämpa för sin familj, men hon får också lov att ha svaga stunder när hon inte orkar mer och låter andra kämpa för henne, hon får lov att skaffa vänner som förstår henne och fiender som inte gör det, hon får lov att vara kär och glad och rädd och hon får lov att vara autistisk: hon pratar om sitt specialintresse, hon stimmar, hon har meltdowns (ursäktar om jag använder fel termer - kör direktöversättning från engelska), hon har stundtals svårt att prata eller blir helt stum, men målas trots det upp som stark, full av medkänsla och någon värd respekt och kärlek. Duyvis låter läsaren veta att autism inte är något fel, att det är en fundamental del av Denise utan att göra henne till en svagare person.

Det var närmast omöjligt att inte relatera till henne; det finns en speciell passage när hon sitter och tänker på att hon aldrig kommer få se en katt igen i hela sitt liv, och jag var tvungen att bara lägga ner boken och sörja för den stackars människan en stund.

Jag skulle säga läs om du vill ha en välskriven autistisk karaktär, men ärligt talat borde du läsa den om du vill ha en välskriven karaktär punkt, speciellt som det är viktigt att lära sig om alla typer av människor.

Utöver den underbara Denise är även övriga karaktärer välskrivna och intressanta att följa, med stor spridning när det kommer till sexualitet, etnicitet osv (Denise syster är t.ex. trans) och rasism och fördomar kommenteras utan att det blir fokus för boken, det liksom bara är så, precis som i verkligheten. Det är även fokus på familj i första hand, vänskap i andra hand och romantik i tredje (för de som har tre händer). Den finns en liten, liten romans mellan Denise och en annan karaktär, Max, men även det uppmålas som väldigt äkta, inte "evig" på sättet som är vanligt i tonårsböcker (eller de flesta böcker egentligen) och Denise låter det aldrig ta överhanden framför familj och överlevnad.

Om vi bortser från karaktärerna det jag gillade mest att boken tillåts vara hoppfull utan att bli sappy, och sorglig och äkta utan att vara gritty (ursäktar min svengelska). Alla överlever inte, och Denise får inte alltid vad hon strävar efter oavsett hur hårt hon jobbar för det, men samtidigt är boken genomsyrad av hopp och tro i mänskligheten. Det finns ingen onödig skurk att slåss mot bara för spännings skull, och de karaktärer som gör misstag gör det för överlevnads skull, för kärlek till sin familj eller sina vänner eller för att de helt enkelt är under enorm press, och trots att deras misstag inte passerar utan konsekvenser svartmålas de heller inte för dem.

Jag kan ärligt talat inte komma på något jag inte gillade med boken, men om du föredrar action framför karaktärsdrivna berättelser kanske du kommer tycka att den är lite tråkig, och om du vill ha tydliga förklaringar på alla tekniska detaljer i rymdfart och katastrofer så finns det inte mycket att hämta heller (hur ska ett skepp så stort ens kunna lyfta från Jorden? Hur i helvete funkar deras artificiella gravitation?) även om själva kometnedslaget är väldigt realistiskt porträtterat.

Seriöst, läs den här boken. Du kommer inte ångra dig och du kommer lära dig mycket på vägen. Dessutom är omslaget snyggt och den ser fin ut i bokhyllan.