onsdag 9 mars 2016

Mothstorm av Philip Reeve

Titel: Mothstorm
Serie: Larklight #3
Författare: Philip Reeve
Illustratör: David Wyatt
Genre: steampunk, science fiction, alternativhistoria, äventyr
Betyg: 4/5

Spoilervarning om du inte läst de första två böckerna i trilogin, Larklight och Starcross!

Rekommenderas till: dig som vill en galet kreativ sci-fi äventyr med roliga karaktärer, spännande utomjordingar och coola världar

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mer samhällskritik, karaktärsutveckling, realism och allvar



A sinister cloud had appeared on the edge of the Solar System, and seemed to be moving closer. Rather than sit idly by, my family and I decided that we should investigate whatever monstrous force of darkness hid within. But how could we have known what mothy horrors lay in wait? Unbelievably, Mother had Met Her Match (which, for a Superior Being of four-and-a-half-thousand-million years old, is quite something), and with the Empire in dire peril, it was up to me to summon all my guile and courage to try to Save It.

Philip Reeve är en av mina favoritförfattare, och största anledningen till att jag älskar hans böcker är för att han är galet kreativ. Larklight-trilogin är i första hand riktad till lite yngre läsare, men om du vill testa på hans lite mognare böcker så rekommenderar jag varmt hans De vandrande städerna serie, som är otroligt bra och högt upp på min lista med favoritböcker.

Men åter till Mothstorm, som är den avslutande delen av den här lilla trilogin. Syskonen Art och Myrtle måste än en gång rädda det brittiska imperiet från undergång och reser tvärs igenom solsystem för att göra det. Jag älskar Reeves version av solsystemet: det är fullt av liv av olika de slag, och visuellt förstummande. Tänk dig filmen Treasure Planet, med skepp som seglar mellan planeterna och rymdfiskar som simmar i tomma rymden, så får du en ungefärlig bild av det. Jag kan inte läsa de här böckerna utan att föreställa mig dem som filmer och hoppas fortfarande att det kommer hända nån dag.


Det utomjordiska arterna varierar mellan de "klassiska" utomjordingarna - reptilfolk, insektsfolk, flerarmade människor, människor med underlig hudfärg, osv - men också mer unika typer, som intelligenta havsanemoner/maneter som kommunicerar genom att skifta i färg, intelligenta stormar på Jupiter, gudalika energivarelser som kan ta vilken form de vill, varelser som inte är riktigt växter och inte riktigt djur, och många fler. Jag skulle kunna prata om dem i evigheter, men ska försöka begränsa mig.

Reeve har också varit väldigt kreativ i hur han gjort om de olika planeterna så att de kan utveckla liv utan att egentligen göra om dem särskilt mycket. Gasplaneterna (Jupiter och Uranus) har ingen landmassa och har därför väldigt underligt liv i våra ögon, Venus som ligger så nära solen fungerar som ett jättelikt växthus med rikt växtliv, Merkurius som inte roterar (en dagsida, en nattsida) har bara utvecklat liv precis i "mellanzonen" mellan dag och natt. Det finns vandrande solsystem, smarta kommentarer mot religion och skapandet av liv och i det stora hela älskar jag det.

Där hela serien faller lite är att den missar en stor chans till viktig samhällskritik - den utspelar sig trots allt mitt i kolonialtiden, en etiskt sätt inte särskilt trevlig tid för de som inte var nobla brittiska män. Det ges lite hintar om det här och där, men i det stora hela är det en äventyrsberättelse för barn, och som du kanske ser på mitt betyg är jag helt okej med det. Karaktärerna utvecklas inte speciellt mycket, men är roliga och sympatiska att följa, alla med unika personligheter och lätta att hålla isär trots att de är väldigt många. Blandningen av den "civiliserade" brittiska andan och galna äventyrskänslan är också rolig, och det är alltid kul att se Myrtle oja sig över att deras fiender inte är tillräckligt artiga.

En varmt rekommenderad serie! Hjälp mig nu hålla tummarna för en film.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar