onsdag 3 februari 2016

Gräset sjunger av Doris Lessing



Titel: Gräset sjunger
Originaltitel: The Grass is Singing
Författare: Doris Lessing
Serie: -
Genre: historiskt, realistiskt
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha något mörkt och realistiskt om rasklyftorna i södra Afrika, dig som vill ha välskrivna karaktärer som är omöjliga att vare sig älska eller hata

Rekommenderas inte till: dig som har svårt att läsa om hat, rasism, depression och andra jobbiga ämnen, dig som vill ha en bok som är lite mer uppåt och underhållande





Set in South Africa under white rule, Doris Lessing's first novel is both a riveting chronicle of human disintegration and a beautifully understated social critique. 

Mary Turner is a self-confident, independent young woman who becomes the depressed, frustrated wife of an ineffectual, unsuccessful farmer. Little by little the ennui of years on the farm work their slow poison, and Mary's despair progresses until the fateful arrival of an enigmatic and virile black servant, Moses. Locked in anguish, Mary and Moses -- master and slave -- are trapped in a web of mounting attraction and repulsion. Their psychic tension explodes in an electrifying scene that ends this disturbing tale of racial strife in colonial South Africa.


Kolla, Nella läser klassiker! Hur ofta händer det? (inte särskilt ofta, är svaret) Frågan om Gräset sjunger ens räknas som klassiker egentligen - den är skriven på 50-talet. Men whatever, det är inte vad jag ska prata om i en recension.

Gräset sjunger är ingen trevlig bok. Vi får följa hur ett gift par - men framför allt huvudpersonen Mary - under årens lopp drivs i djup depression och hopplöshet, samt se hur fasansfulla klyftorna mellan svarta och vita var i södra Afrika på den här tiden och hur de vita rättfärdigade sina handlingar. Det är ganska vidrigt på sina ställen, och att läsa om hur karaktärerna, även de som gav intrycket av att vara hyggliga personer, dehumaniserade andra människor enbart baserat på deras hudfärg lämnar en otrevlig smak i munnen.

Om det här är ett ämne du har svårt för borde du kanske vara försiktig med att läsa den här boken, men annars rekommenderar jag den. Inte för att den är trevlig att läsa utan för att det är viktigt för oss att se och acceptera de fruktansvärda saker som hänt (och i många fall fortfarande händer) på grund av rasism. Det är ett viktigt ämne och inget som kan blundas för, och även om det var obehagligt att läsa är jag tacksam att Lessing inte lättade upp bokens stämning och gjorde ett skämt av det hela bara för att göra det lättare att läsa.

Karaktärerna är häpnadsväckande välskrivna - aldrig förut har jag samtidigt tyckt synd och hatat en karaktär på den här nivån. Jag förstår vad som driver Mary, jag vill att det ska gå bra för henne, och när allting bara blir värre tycker jag synd om henne. Men hon är också chockerande rasistisk och en produkt av det samhälle hon växt upp i. Det här är viktigt; Lessing lyckas verkligen vissa att personer med hemska åsikter sällan är de fruktansvärda monster de målas upp att vara i böcker, utan vanliga människor. De har goda och dåliga sidor, ingen av vilka de föds med. De styrs och formas av sin omgivning tills de blir något vi bara kan se på med fasa. Mary var en sorglig, trasig stackare som behövde hjälp, och även om hon gjorde/tyckte fruktansvärda saker var det omöjligt att inte känna för henne när allting bara gick mer och mer åt helvete.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar