måndag 22 februari 2016

Tomorrow, when the war began - tv-serie och film

*Scrolla ner till under recensionen om du vill läsa om den kommande tv-serien*


Detta var en film jag hade absolut inga förväntningar på. Jag läste och älskade böckerna när jag gick i högstadiet, och när filmen kom ut 2010 och nästan omedelbart glömdes bort antog jag att det var för att den inte var särskilt bra och tänkte inte mer på det. Enda anledningen att jag till slut tittade på den var att den gick på tv och jag behövde en paus från studierna. 

Vet ni vad? Den var bra! En av de bättre filmatiseringar av böcker skulle jag säga, och lätt något du kan se och tycka om även om du inte läst böckerna. Den är spännande med snygga effekter och miljöer (Australien!) men behåller också en del av de mer moraliska frågorna från böckerna utan att känna pretentiös. Det ifrågasätts om det är rätt att döda någon bara för att man värdesätter sitt liv mer, om det är mord att ta ett liv i krig, vad man gör i pressade situationer osv. 

Den lyckas också med bragden att skapa intressanta, mångfacetterade karaktärer trots att det är sju huvudpersoner. Alla får sin egen lilla sidohandling och utveckling och målas inte upp som de stereotypiska bilder man är van att se i tonårsfilmer. Karaktären som flyr för att rädda sig själv svartmålas inte som feg, de som inte vill döda målas inte ut som själviska eller helgon och de som dödar som monster. Inte ens fienderna är helt platta (men förtjänade definitivt mer utveckling, om jag ska vara ärlig): huvudpersonen Ellie tittar på en av soldaterna och inser chockat att hon ser lika rädd ut som hon själv känner sig. Dessutom slipper vi den mesta draman som brukar följa med de flesta filmatiseringar av YA-böcker. Det finns inga triangeldraman, inga tjejer som blänger på varandra för att någon är snyggare, och till och med den lilla romansen som finns hanteras, åtminstone i mina ögon, väldigt väl. 

Inte för att det är ett mästerverk till film. Vi får veta väldigt lite om själva kriget, vad som triggade det, fiendens motiv osv, men det var heller inget som tog stor plats i böckerna. Snarare handlar det om människor sätt att hantera den fruktansvärda situationen de hamnat i, rätt och fel och karaktärsutveckling, vilket filmen porträtterade väl. 

Sen älskar jag såklart att huvudrollen är en tjej utan att hon målas upp som den typiska hypersexualiserade, känslolösa, sarkastiska actionhjältinnan utan som en riktig tonårstjej med riktig personlighet, men det säger väl sig självt. 


Tyvärr blev det ju aldrig någon uppföljare, men gissa vad, en tv-serie är på ingång! Den ska ha premiär i april i år och första säsongen har sex avsnitt. Om det blir någon säsong två beror sedan på tittarsiffror och mottagande. Håll tummarna med mig!

Om du vill läsa mer om den kommande serien, kolla in den här sidan. Där finns bland annat en trailer!

De nya skådisarna för huvudpersonerna

fredag 19 februari 2016

Fanart Friday

Läste precis ut Lyssa Chiavaris Fourth World (recension här), så känns passande att ha det temat den här veckan. De båda huvudpersonerna, Nadin och Isaak, av den talangfulla layaart på tumblr.

söndag 14 februari 2016

Angel Radio av A.M. Blaushild


25832115

Titel: Angel Radio
Serie: -
Författare: A.M. Blaushild
Genre: post apokalyptiskt, övernaturligt
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en underlig, spännande bok med tvister omöjliga att förutse och väldigt unika "monster"

Rekomenderas inte till: dig som vill ha en lättförståelig bok eller karaktärer som beter sig som vettiga människor








It is on the cusp of summer that strange angels of eyes and wings appear throughout the world, and a week later all of humanity is dead. Except one girl. Months later, Erika Cantor continues to wander her desolate hometown without purpose or answers—until a strange radio broadcast sends her into the dangerous world outside—a world past civilization, whose only inhabitants are monsters and demons.

There, Erika meets Midori, a naive girl with a cryptic connection to the angels, and Gav, a boy who seems to have knowledge he refuses to share with Erika. The appearance of the mysterious Fex raises even more questions. Can he be trusted?

As Erika travels across Vermont searching for some remnant of society, she learns that there’s a reason she survived—that the angels, horrid creatures that they are—have a plan for her.


Det här är en av de underligaste böckerna jag läst. Jag fick aldrig något riktigt grepp om den, vare sig handlingen eller karaktärerna, och så här i efterhand är jag osäker på om jag tycker den är bra eller dålig. Men den är definitivt väldigt unik, och jag är glad att jag läst den.

Det var till stor del huvudpersonen Erika som gjorde boken svår att greppa. Historien berättas direkt ur hennes perspektiv och hon är inte den mest tillförlitliga berättaren. Hennes reaktioner på fruktansvärda eller rent bisarra händelser var sällan realistiska, och hon verkade aldrig vara rädd eller arg trots att hon vet att alla människor i världen blivit mördade av monstruösa änglar. Ibland var hon mordisk gentemot änglarna, ibland samarbetade hon med dem, och för det mesta kändes det som hon inte hade något som helst motiv eller anledning att göra som hon gjorde. Jag menar, hon borde ha världen motiv att vilja döda änglar, men hon gav inte tecken på att vara rädd för dem, hata dem, vilja blidka dem osv. Mest bara sa hon sarkastiska saker till dem.

Det var inte förrän halvvägs genom boken hon äntligen började visa lite mänsklighet och vettiga reaktioner, och det var också här som boken började bli riktigt skruvad. Utan att spoila (okej, liiiten spoiler) kan jag säga att det börjar bli svårt att se vad som är verkligt, och att Erikas distanserade beteende i början av boken förmodligen var avsiktlig och inte slarvigt skrivande. Ärligt talat misstänker jag seriöst att Erika ligger i koma nånstans och bara har drömt fram hela den här galna historien.

De andra karaktärerna är också underliga och svåra att förklara. Dialogen mellan dem känns ofta stel och orealistisk, och jag vet fortfarande inte om jag tycker de är dåligt karakteriserade eller om det är menat att vara så för att visa hur seriöst underliga de faktiskt är. Jag menar, Erika själv tänker på hur konstigt allting och alla är lika ofta som jag gör det. Jag vet inte vad jag tycker. Den här boken förvirrar mig.

Vad jag däremot utan tvivel kan ge plus för är kreativitet och tvister. Jag visste aldrig vart handlingen var på väg, visste inte vad jag skulle vänta mig, och det knöts ihop snyggt i slutet men lämnade tillräckligt mycket öppet för att en uppföljare ska kännas möjlig. Rent visuellt var den också otrolig. Beskrivningarna av änglar och demoner var både vag och rakt på sak och skapade väldigt tydliga bilder i mitt huvud, och påminde mig lite om filmen Spirited Away. Det var läskigt, bisarrt och fascinerande på samma gång, och med skulle kunna bli en riktigt snygg film.

Den här boken är svår att placera. Den är smart och unik och bisarr, och med lite mer erfarenhet tror jag att den här författaren är någon att hålla ögonen på.


lördag 13 februari 2016

Bridget Jones's Diary av Helen Fielding


227443

Titel: Bridget Jones's Diary
Serie: Bridget Jones #1
Författare: Helen Fielding
Genre: chick-lit, romantik, humor
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en rolig, mysig bok om det vardagliga (men galna) livet hos en kvinna

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en bok där karaktären strävar efter något mer än att gå ner i vikt och hitta en pojkvän








Meet Bridget Jones—a 30-something Singleton who is certain she would have all the answers if she could:
a. lose 7 pounds
b. stop smoking
c. develop Inner Poise
Bridget Jones' Diary is the devastatingly self-aware, laugh-out-loud daily chronicle of Bridget's permanent, doomed quest for self-improvement — a year in which she resolves to: reduce the circumference of each thigh by 1.5 inches, visit the gym three times a week not just to buy a sandwich, form a functional relationship with a responsible adult, and learn to program the VCR.

Bridget Jones är en för stunden underhållande bok. Bridget är en smart och tokig huvudperson samtidigt som hon är (åtminstone stundtals) väldigt realistisk. Hon har stora mål vad gäller viktnedgång och personlig framgång, och trots att tillfälliga framsteg tenderar hon att konstant falla tillbaka. Hon vet också att den perfekta vikten och en pojkvän inte kommer göra hennes liv omedelbart perfekt, men kan inte låta bli att sträva efter det. Med en annan, mindre självmedveten berättare hade det här lätt blivit irriterande, men med Bridget är det mest underhållande och får henne att kännas mer mänsklig.

Själva dagboksformatet är både positivt och negativt - det gör att vi kommer Bridget närmre, men det känns inte särskilt realistiskt. Vem skriver dagbok på det viset? Det är inte bara det att hon återger hela samtal i exakthet, utan också att hon mitt i stor stress tar sig tid att skriva om hur stressad hon är. Vid ett tillfälle håller hon på att laga en stor middag till sin födelsedagsfest, misslyckas något extremt och hinner knappt med, men mitt i matlagning tar hon flera tillfällen att skriva hur dåligt det går. Gör folk det?

Det finns inte så mycket mer att säga om det här boken. Den är rolig, smart samtidigt både realistisk och helt galen, men inte något jag kommer komma ihåg särskilt länge.


torsdag 11 februari 2016

Snabba Cash av Jens Lapidus



Titel: Snabba Cash
Serie: Stockholm Noir #1
Författare: Jens Lapidus
Genre: kriminalare, thriller
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en spännande historia med realistisk känsla och brottslingar och maffian i huvudrollen

Rekommenderas inte till: dig som vill ha sympatiska huvudpersoner eller handling med riktning








JW är Stureplanskillen som säljer kokain på de hetaste inneställena. Han gör vad som helst för att nå dit han vill.

Jorge är latinon som kan allt om koks och som går i land med en osannolikt tjusig rymning från Österåkeranstalten. Ingen kan k-branschen bättre än han.

Mrado sköter indrivning åt bossen Radovan. Han drömmer om ett bra liv för sig och sin dotter, men det ligger riktigt långt borta.

Den kriminella världens egen logik för de tre samman, och det kan bara sluta på ett sätt: en kamp om liv och död. Och varför, egentligen? För snabba cash. 


Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Den var spännande och fartfylld, men handlingen liksom saknade riktning. Karaktärerna var intressanta och realistiska men svåra att sympatisera med och bry sig om. Den kommenterar klass och etnicitet på tankeväckande sätt, men behandlar samtidigt tanklöst kvinnor som objekt att antingen skydda eller ligga med. Kanske var det bara inte riktigt boken för mig.

De tre huvudpersonerna - Jorge, JW och Mrado - var väldigt lika men samtidigt väldigt olika. De är alla tre inblandade i kriminella aktiviteter, men på olika nivåer och av olika anledningar. Det var intressant att få den här typen av insyn i den undre världen och mer eller mindre mot min vilja tvingas identifiera med människorna som hamnat där. I ena sekunden tycker jag synd om huvudpersonerna och hoppas att det ska lösa sig för dem, och i nästa stund gör de något fruktansvärt och oförlåtligt. Det var stundtals jobbigt att läsa, men jag antar att det var poängen. Att se att de som gör onda saker är vanliga människor med styrkor, brister och motiv och inte bara onda karikatyrer är alltid jobbigt.

Trots de intressanta karaktärerna hade jag svårt att bli verkligt investerad i historien, till stor del därför att det egentligen inte fanns mycket till handling. Karaktärerna hade få konkreta mål förutom PENGAR, och även när de hade andra saker att sträva efter (Jorge ville ha hämnd, JW hitta sin försvunna syster och Mrado skapa ett bättre liv för sig och sin dotter) så var de så nerspelade att de nästan glömdes bort. Allting liksom bara rullade på utan riktning till ett klimax som hafsades ihop i slutet.

Nu har jag låtit väldigt negativ. Det är en bra bok. Den är spännande, välskriven och har fascinerande karaktärer. Den var bara inte riktigt för mig.

fredag 5 februari 2016

Fanart Friday

Lunar Chronicles har häpnadväckande mycket fanart där ute så det temat lär fortsätta dyka upp med jämna mellanrum. Den här veckan, de fyra paren plus Iko av meabhdeloughry

The Lunar Chronicles by meabhdeloughry
Winter And Jacin by meabhdeloughry

onsdag 3 februari 2016

Gräset sjunger av Doris Lessing



Titel: Gräset sjunger
Originaltitel: The Grass is Singing
Författare: Doris Lessing
Serie: -
Genre: historiskt, realistiskt
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha något mörkt och realistiskt om rasklyftorna i södra Afrika, dig som vill ha välskrivna karaktärer som är omöjliga att vare sig älska eller hata

Rekommenderas inte till: dig som har svårt att läsa om hat, rasism, depression och andra jobbiga ämnen, dig som vill ha en bok som är lite mer uppåt och underhållande





Set in South Africa under white rule, Doris Lessing's first novel is both a riveting chronicle of human disintegration and a beautifully understated social critique. 

Mary Turner is a self-confident, independent young woman who becomes the depressed, frustrated wife of an ineffectual, unsuccessful farmer. Little by little the ennui of years on the farm work their slow poison, and Mary's despair progresses until the fateful arrival of an enigmatic and virile black servant, Moses. Locked in anguish, Mary and Moses -- master and slave -- are trapped in a web of mounting attraction and repulsion. Their psychic tension explodes in an electrifying scene that ends this disturbing tale of racial strife in colonial South Africa.


Kolla, Nella läser klassiker! Hur ofta händer det? (inte särskilt ofta, är svaret) Frågan om Gräset sjunger ens räknas som klassiker egentligen - den är skriven på 50-talet. Men whatever, det är inte vad jag ska prata om i en recension.

Gräset sjunger är ingen trevlig bok. Vi får följa hur ett gift par - men framför allt huvudpersonen Mary - under årens lopp drivs i djup depression och hopplöshet, samt se hur fasansfulla klyftorna mellan svarta och vita var i södra Afrika på den här tiden och hur de vita rättfärdigade sina handlingar. Det är ganska vidrigt på sina ställen, och att läsa om hur karaktärerna, även de som gav intrycket av att vara hyggliga personer, dehumaniserade andra människor enbart baserat på deras hudfärg lämnar en otrevlig smak i munnen.

Om det här är ett ämne du har svårt för borde du kanske vara försiktig med att läsa den här boken, men annars rekommenderar jag den. Inte för att den är trevlig att läsa utan för att det är viktigt för oss att se och acceptera de fruktansvärda saker som hänt (och i många fall fortfarande händer) på grund av rasism. Det är ett viktigt ämne och inget som kan blundas för, och även om det var obehagligt att läsa är jag tacksam att Lessing inte lättade upp bokens stämning och gjorde ett skämt av det hela bara för att göra det lättare att läsa.

Karaktärerna är häpnadsväckande välskrivna - aldrig förut har jag samtidigt tyckt synd och hatat en karaktär på den här nivån. Jag förstår vad som driver Mary, jag vill att det ska gå bra för henne, och när allting bara blir värre tycker jag synd om henne. Men hon är också chockerande rasistisk och en produkt av det samhälle hon växt upp i. Det här är viktigt; Lessing lyckas verkligen vissa att personer med hemska åsikter sällan är de fruktansvärda monster de målas upp att vara i böcker, utan vanliga människor. De har goda och dåliga sidor, ingen av vilka de föds med. De styrs och formas av sin omgivning tills de blir något vi bara kan se på med fasa. Mary var en sorglig, trasig stackare som behövde hjälp, och även om hon gjorde/tyckte fruktansvärda saker var det omöjligt att inte känna för henne när allting bara gick mer och mer åt helvete.

måndag 1 februari 2016

The Magicians - tv-show!


Du har väl inte missat att Lev Grossmans populära serie The Magicians (Magikerna på svenska) numera också finns som tv-serie? Det är sy-fy som ligger bakom den och de två första avsnitten har redan sänts!

Än så länge verkar de följa bokens handling relativt väl, med några nya element och en del saker som vi i böckerna inte fick veta förrän i del två (Julias utveckling, framför allt) plus att själva handlingen rör sig snabbare än i böckerna som utspelade sig under flera år. Det är mer betoning på humor än den melankoliska stämningen som finns i böckerna, men den är fortfarande närvarande i Quentins karaktär och ger lite mer djup. Det är inget krav att ha läst böckerna för att hänga mer i handlingen; de förklarar bra vad som gäller.

Jag kan inte säga säkert än om serien kommer ligga på samma nivå som böckerna för det finns bara så mycket man kan bedöma på två avsnitt, men den verkar väldigt lovande. Effekterna är inte precis högbudget, men de arbetar bra med dem och stundtals är de riktigt imponerande (slutet av första avsnittet är grymt häftigt!) och karaktärerna varierar mellan helt okej och perfekta. Speciellt Eliot och Quentin är jag personligen svag för.

Huvudpersonen Quentin
Quentin och Julia i en scen från första boken

Klicka här och här om du är om du är nyfiken på mina recensioner av de två första böckerna!

Och kolla in trailern och se om det är något för dig!