fredag 4 december 2015

Demon Road av Derek Landy


23253921

Titel: Demon Road
Serie: Demon Road #1
Författare: Derek Landy
Genre: äventyr, övernaturligt
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha sarkastiska huvudpersoner, demoner och massor av blod. Om du gillade Landys första serie, Skulduggery Pleasant, lär du älska den.

Rekommenderas inte till: om du har svårt för blod och karaktärer som inte är rakt igenom goda.






Full of Landy’s trademark wit, action and razor sharp dialogue, DEMON ROAD kicks off with a shocking opener and never lets up the pace in an epic road-trip across the supernatural landscape of America. Killer cars, vampires, undead serial killers: they’re all here. And the demons? Well, that’s where Amber comes in...Sixteen years old, smart and spirited, she’s just a normal American teenager until the lies are torn away and the demons reveal themselves.

Forced to go on the run, she hurtles from one threat to another, revealing a tapestry of terror woven into the very fabric of her life. Her only chance rests with her fellow travellers, who are not at all what they appear to be…


Jag vet inte hur väl ni känner mig (förmodligen inte särskilt väl, eftersom jag bara är en random person på internet) men Derek Landy är en av mina absoluta favoritförfattare. När alla andra växte upp med Harry Potter växte jag upp med Skulduggery Pleasant och Valkyrie Cain, och när serien avslutades efter nio böcker förra sommaren var jag lite förkrossad. Tack och lov har Landy inte lagt skrivarkarriären på hyllan utan istället snabbt börjat jobba med en ny serie med nya monster, nya sarkastiska skämt och en ny badass kvinnlig huvudperson.

Amber är ingen Valkyrie; hon är blyg och tillmötesgående (men vågar ändå stå upp för sig själv) och alla hennes vänner existerar på fanforum på nätet, och där Valkyrie är muskulös och iögonfallande är Amber överviktig och alldaglig. Hon är inte den typiska hjältinnan och måste kämpa med sin demoniska sida. Landy lyckades verkligen porträttera hur det vore för en vanlig tjej som utsatts för mobbing och svåra familjesituationer att plötsligt få superkrafter, och hur lätt det vore att halka in på hämnd och blodtörst. Jag älskade hur Amber omfamnade sina krafter (jag är så trött på karaktärer som bara klagar över hur de bara vill vara normala) men samtidigt är medveten om de hemska saker hon gjort i stridens hetta och försöker förbli en god person, trots att hon ibland måste göra onda saker. Jag uppskattar också att hon är smart och kan tänka själv, men ändå gör misstag och måste ta konsekvenserna av dem.

Vad gäller de övriga karaktärerna så ligger de lite i hata/älska kategorin. Själv älskade jag Milo och Glen, deras härligt sarkastiska interaktioner och hur relationerna mellan de tre långsamt växte från främlingar till vänner. Dock har jag sett många andra recensenter som tycker att Glen är fruktansvärt irriterande, och jag kan se varför, så jag antar att det är en smakfråga. Bikaraktärerna är inte lika minnesvärda som huvudpersonerna men definitivt välskrivna och intressanta, och jag ser fram emot att få veta mer om dem i uppföljarna. 

Handlingen är väldigt simplistisk, typisk roadtrip: åk till ett ställe, lös en gåta/ha ett äventyr, åk till nästa ställe, etc, och allt byggs upp till en stor showdown i slutet. Om du föredrar en mer komplex handling kanske detta inte är något för dig, och jag skulle kanske uppskattat lite mer variation, men eftersom så mycket fokus istället la på de perfekta karaktärerna tänker jag inte klaga. Det lyckades trots allt vara både spännande, läskigt, kreativt och stundtals chockerande. 

Definitivt en lovande start på trilogin, stora förhoppningar på uppföljarna!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar