måndag 1 juni 2015

Seraphina av Rachel Hartman


12394100

Titel: Seraphina
Serie: Seraphina #1
Författare: Rachel Hartman
Genre: fantasy, mysterium, drakar (räknas 'drakar' som en separat genre? Whatever, idag gör den det)
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en unik tappning av drakar

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mer eldsprutande och mindre mysterium







Four decades of peace have done little to ease the mistrust between humans and dragons in the kingdom of Goredd. Folding themselves into human shape, dragons attend court as ambassadors, and lend their rational, mathematical minds to universities as scholars and teachers. As the treaty's anniversary draws near, however, tensions are high.

Seraphina Dombegh has reason to fear both sides. An unusually gifted musician, she joins the court just as a member of the royal family is murdered—in suspiciously draconian fashion. Seraphina is drawn into the investigation, partnering with the captain of the Queen's Guard, the dangerously perceptive Prince Lucian Kiggs. While they begin to uncover hints of a sinister plot to destroy the peace, Seraphina struggles to protect her own secret, the secret behind her musical gift, one so terrible that its discovery could mean her very life.


Jag har alltid varit fascinerad av drakar, men på grund av min inklination mot sci-fi framför fantasy har antalet drakböcker jag läst blivit lidande (jag minns dock att jag läste och älska Cornelia Funkes Drakryttaren för många långa år sedan). Men den unika tappningen av drakar och fantasy som utlovades i Seraphina var tillräckligt för att jag skulle våga ta ett steg ut ur min bekvämlighetszon, något jag inte ångrar.

Huvudpersonen Seraphina är hälften drake hälften människa (nej det är inte en spoiler, vi får veta i stort sett omedelbart) och detta ger en insyn i båda kulturerna. Hon har precis som människor känslor, men har ärvt en del av drakarnas analytiska sinne. Resultatet är en smart karaktär som kan handla logiskt utan att bli överdrivet känslokall (faktum är att hon ofta är grinig, lättretad och stundtals romantisk, vilket ger henne något av en charm). Hon kämpar i boken inte bara med att acceptera sig själv utan också med att få andra att acceptera henne. I vanliga fall retar jag mig lätt på en huvudperson som håller allting hemligt, men här sköts det på ett väldigt snyggt sätt och helt utan melodrama.

Att vi slipper onödigt drama gör också Seraphinas interaktioner med övriga karaktärer mer intressanta. Istället för att tycka synd om sig själv pratar hon med andra, lyssnar på vad de har att säga och försöker lära dem att förstå. Hon är också väldigt resonabel vad gäller romantik: hon inser att hon är kär, men att de kanske inte kan vara tillsamman, i alla fall inte just nu. Det är fint och lite sorgligt och jag hoppas verkligen att de hittar ett sätt.

Men bokens starkaste sida är den unika världen. Drakarna är väldigt annorlunda; istället för blodtörstiga bestar är de kalla och analytiska (inte för att de inte biter huvudet av folk då och då också). De samarbetar en del med människor men efter ett gammalt krig har båda sidor svårt att lita på den andra. Man vet att författaren är duktig på vad hon gör när båda sidor i en konflikt känns äkta och inga omedelbara lösningar dyker upp; som läsare förstår man verkligen varför de inte litar på varandra, men också varför de måste komma över det problemet. Det görs också på ett sätt som är väldigt smidigt och enkelt att förstå, så även om du är ovan vid fantasy borde det inte vara några problem att hänga med.

Mitt enda direkta problem är att det kändes som för mycket mysterium och för lite action, men det är en smaksak så lyssna inte för mycket på mig. Jag har svårt att hålla intresset uppe i långsammare böcker, och jag saknar faktiskt de blodtörstiga drakarna en aning, men efter upplösningen vet jag att Hartman kan skriva även actionscener. Håller tummarna för mer av det i resten av serien!


Boktrailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar