torsdag 28 maj 2015

The Vagrant av Peter Newman


23559647
Titel: The Vagrant
Serie: -
Författare: Peter Newman
Genre: postapokalyptiskt, episk fantasy
Betyg: 3/5


Rekommenderas till: dig som gillar episk fantasy men vill hitta något annorlunda inom genren. Om du gillar Mark Lawrences Broken Empire serie kan detta nog passa dig

Rekommenderas inte till: dig som har svårt att förstå komplicerade nya världar. Dig som ogillar väldigt öppna slut








The Vagrant is his name. He has no other. Friendless and alone he walks across a desolate, war-torn landscape, carrying nothing but a kit-bag, a legendary sword and a baby. His purpose is to reach the Shining City, last bastion of the human race, and deliver the sword, the only weapon that may make a difference in the ongoing war. But the Shining City is far away and the world is a very dangerous place.

Så det är väl ingen hemlighet att fantasy av typen som utspelar sig i andra världar där man måste läsa både kartor och ordlistor för att förstå vad som händer egentligen inte är något för mig. Då och då ignorerar jag dock mina egna instinkter och ger mig på något utanför min comfort zone för kom igen, alla andra älskar dem, hur farligt kan det vara?

Okej okej, så jag fegade ur lite med The Vagrant, för tekniskt sett är den mer postapokalyptisk än fantasy. Skillnaden till andra efter-katastrofen böcker är att här var katastrofen så katastrofal och allmänt konstig att Jorden numera knappt går att känna igen. Det finns två solar istället för en (fråga inte), demoner som sprider mutationer och tar över städer, levande svärd, underliga änglalika varelser som är demonernas fiender osv. Att huvudpersonen sedan är en mystisk, namnlös vandrare och handlingen kretsar kring en vag quest spär bara på känslan av fantasy.

Jag tycker verkligen, verkligen om den här världen. Den är annorlunda, skrämmande och har så många coola miljöer och varelser/monster att undersöka att det riktigt kliar i fingrarna. Problemet? Jag förstår den inte för fem öre. Kom demonerna (om det ens är vad de är) från en annan värld? Från helvetet? En annan planet? Vad i hela helvete var de där änglatyperna för något? Hur fungerade världen innan allt gick åt helvete? Hur fungerade egentligen demonmutationerna?

Nu lyssnade jag visserligen på boken istället för att läsa den, så det är möjligt att flera av svaren gått rakt över huvudet på mig. Egentligen var upplägget ganska smart; vi fick veta precis tillräckligt mycket för att hänga med i storyn, men inte ett gram mer. Tack vare det blev det aldrig någon info-dumping, men man får vara ganska bra på att läsa mellan raderna om man inte ska tappa bort sig helt.

Huvudpersonen, the Vagrant, är vid första anblicken den typiska mystiska ensamvargen vi ofta ser i den här typen av historier, men ju mer vi lär känna honom ju mer skiljer han sig från mängden. Han är så genuint hjälpsam och vänlig, och jag älskade hur han verkligen gjorde allt i sin makt för att hjälpa andra, och hur mycket han led när han inte kunde göra något. Tack och lov att jag slapp den deprimerande stereotypen som går runt och är stencool, tycker synd om sig själv och undviker folk.
 
Men självklart har jag saker att klaga på här också. Texten är skriven på ett väldigt opersonligt vis: massor av beskrivningar och berättande, men vi släpps aldrig in i karaktärernas huvuden. Allt vi vet om dem kommer från dialog och iakttagelser, och eftersom huvudpersonen är stum är det svårt att verkligen komma honom inpå livet. Men med tanke på berättarstil är det ändå imponerande hur mycket jag brydde mig om honom i slutet av boken, och jag älskade verkligen bikaraktärerna och deras utveckling.

Jag vet inte om detta är första delen i en serie, men med tanke på alla obesvarade frågor och det öppna slutet hoppas jag det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar