fredag 29 maj 2015

I am number Four av Pittacus Lore


7747374

Titel: I am number Four
Serie: Lorien Legacies #1
Författare: Pittacus Lore
Genre: science fiction, fantasy, romantik, urk (ja detta räknas numera som en genre ifrågasätt mig inte)
Betyg: 1/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en mjukstart inom sci-fi med mycket romantik, dig som som vill ha något lättsmält och underhållande för stunden

Rekommenderas inte till: dig som vill ha trovärdig romantik, story som hänger ihop, och karaktärer som inte är både korkade och fullständigt personlighetslösa

Varning för väldigt irriterad recension för den här boken retade gallfeber på mig och det är min blogg så jag kan gnälla hur mycket jag vill


Nine of us came here. We look like you. We talk like you. We live among you. But we are not you. We can do things you dream of doing. We have powers you dream of having. We are stronger and faster than anything you have ever seen. We are the superheroes you worship in movies and comic books--but we are real.
   Our plan was to grow, and train, and become strong, and become one, and fight them. But they found us and started hunting us first. Now all of us are running. Spending our lives in shadows, in places where no one would look, blending in. We have lived among you without you knowing.
   But they know.
   They caught Number One in Malaysia.
   Number Two in England.
   And Number Three in Kenya.
   They killed them all.
   I am Number Four.
   I am next.


Det fanns en tid när jag var ett barn. Som barn var jag inte så bra på det här med att läsa och skriva (oh, the irony) och medan mina klasskamrater jobbade sig igenom böcker i rasande fart skrev jag med jämna mellanrum fortfarande bokstäver baklänges. Men jag lärde mig till slut, och upptäckte snart nöjet i att läsa. Eftersom jag var så sen förstod jag mig först inte riktigt på det här med genrer, utan läste mest det lärarna satte i händerna på mig. Nån gång när jag gick i sexan började jag förstå att jag var stormförtjust i sci-fi och the rest is history.

Poängen med den här historien?

Om jag läst I am number Four på den tiden skulle jag förmodligen gillat den. Inte för att den är skriven för barn (det är en YA) utan för att jag hade noll erfarenhet inom genren och var nöjd så länge där fanns utomjordingar och superkrafter. Nu, x antal år senare, har jag utvecklat ett visst mått smak och denna smak säger mig att I am number Four är skräp och snälla läs någonting annat.

Först och främst är den så fruktansvärt korkad, och detta var mer eller mindre det som förstörde allt för mig. Det finns små saker, som att Four tycker att John Smith är ett bra alias (really?), och det finns större saker, av vilka jag nu kommer räkna upp några stycken.


  • Så Four/John är en utomjording. Evolutionen har bestämt sig för att ta självmord och hans art (som kommer från en annan fucking planet) ser ut exakt som människor och till och med kan få barn med människor. Har ni sett hur olika arter ser ut bara av att leva på olika kontinenter? Hur i hela helvete skulle två exakt likadana arter utvecklas på två olika planeter?
  • Dessa utomjordingar har superkrafter som de fått av sin planet för att de slutade förorena den. De fick superkrafter av en jävla sten som flyter runt i rymden för att de ska kunna skydda den. För så fungerar evolutionen. Speciellt som de får krafter i stil med att vara självlysande, vilket verkligen kan skydda en planet från diverse hot. 
  • Deras krafter är mycket riktigt värdelösa och de utrotas på mycket kort tid (typ en dag) av en annan utomjordisk art. Dessa utomjordingar ser också ut exakt som människor, bortsett från att de har läskiga tänder och ögon (deras ondska måste ju synas). Trots att de utan problem hade ihjäl en art på en dag anser de att nio barn utgör ett hot och fokuserar alla sina resurser på att hitta dessa ungar (allvarligt talat?). De har heller ingen form av kultur och är rakt igenom onda för att huvudpersonerna ska kunna döda dem utan moraliska konsekvenser av något slag. 
  • Dessa nio barn, av vilka tre redan är döda, ska på något vis återbefolka sin planet, och de är dessutom starkt avrådda från att blanda in mänskliga individer. Jag är säker på att deras ättlingar kommer vara helt fria från konsekvenser av inavel. 

Så okej, jag är inte helt rättvis. Om du inte har problem med en något osammanhängande handling kommer du kanske gilla boken, men det är bland det värsta jag vet så det förstör allting för mig.

Men hur står sig boken för övrigt då? Ja, den är tråkig. Det blir ingen action förrän i slutet och fram till dess handlar det nästan enbart om romansen mellan John/Four och människotjejen Sarah. Detta behöver inte nödvändigtvis vara någonting negativt. Det finns författare, Maggie Stiefvater i synnerhet, som lyckas trollbinda mig nästan helt utan handling tack vare fascinerade karaktärer, poetiskt språk och intressant dynamik mellan huvudpersonerna.

Tyvärr är karaktärerna ungefär lika intressanta som gråsten. Jag har inte ens något svenskt ord för att beskriva romansen, men har sett många engelskspråkiga recensenter kalla den "mushy". Det är ett passande ord. Romansen är mushy. Sötsliskig och inte ett dugg trovärdig och så tråkig att jag ville klösa ögonen ur mig. Inte ens när det väl blev lite action brydde jag mig, för vid det laget sket jag fullständigt i vad som hände med alla karaktärerna och ville bara ha det överstökat.


Trailer till filmatiseringen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar