tisdag 26 maj 2015

Fiend av Peter Stenson


19448032

Titel: Fiend
Serie: -
Författare: Peter Stenson
Sidor: 295
Genre: zombies
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha något blodigt, galet och brutalt men samtidigt också skrämmande realistiskt och underligt roligt

Rekommenderas inte till: dig som har svårt för blod, dig som vill ha något mer upplyftande. Absolut inte för dig som ogillar svordomar.










When Chase first sees the little girl in umbrella socks disemboweling the Rottweiler, he's not too concerned. As a longtime meth addict, he’s no stranger to such horrifying, drug-fueled hallucinations.  
   But as he and his fellow junkies soon discover, the little girl is no illusion. The end of the world really has arrived. And with Chase’s life already shattered by addiction, the apocalypse might actually be an opportunity—a last chance to hit restart, win back the love of his life, and become the person he once dreamed of being. 
   That is, if the darkness inside him doesn't destroy everything—again.


Har du någonsin funderat på att prova droger men fegat ur för att du besitter ett uns av självbevarelsedrift? Fear not, för jag har lösningen! Plocka upp och läs Fiend, den mest bisarra boken jag läst på länge.

Zombietemat med ett fåtal överlevare har vi såklart sett förut, men Fiend sätter snurr på det hela genom att låta de enda överlevarna vara drogmissbrukare. Jag skojar inte. Tydligen finns det något i metamfetamin som räddar dig från den stora zombiedöden. Synd att det också gör dig mer trolig att springa rakt in bland horder av odöda och bli uppäten. Hursomhelst är det en unik spinn på en annars ganska urvattnad genre och en av de där speciella böckerna som aldrig blir tråkig.

Vår huvudperson, Chase, är alltså knarkare, liksom alla andra karaktärer, och att läsa en zombiebok ur synvinkeln på någon som är närmast konstant hög är något av en upplevelse. Man vet aldrig riktigt vad som är på riktigt, och Chase's berättarröst är både bisarr, rolig och underligt rörande. Det finns någonting i detaljerna i Chase's iakttagelser som fick allting att kännas väldigt äkta, och när han led led jag.

Chase är, trots alla hans dåliga val, en i grund och botten schysst kille. När han gjorde idiotiska saker blev jag inte arg eller irriterad som jag brukar bli på korkade karaktärer; jag tyckte synd om honom. Det märktes så tydligt hur drogerna, som nu bokstavligt talat är det enda som håller honom vid liv, bryter ner honom bit för bit. Att se honom nyktra till och inse hur mycket han ställt till allting för att sedan bli hög och övertyga sig själv om att allt är okej och inget hans fel var hjärtskärande.

Det är lite det som är grejen med den här boken; den kanske har zombies med i rollistan, men huvudtemat är droger och hur de förstör liv, även när man tror att de hjälper och gör allting bättre. Detta hade lätt kunnat göra boken enbart deppig, men den roliga berättarstilen lyfter en del på stämningen.

Inte för att boken saknar brister. Jag hade gärna sett mer en ensam kvinnlig karaktär (bechdeltest fail) och handlingen var väldigt enkel och förutsägbar. Nästan inga svar gavs och det hela avslutades lite väl öppet för min smak. Det blir en stabil trea i betyg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar