fredag 6 mars 2015

Den röda pyramiden av Rick Riordan



Titel: Den röda pyramiden
Originaltitel: The Red Pyramid
Serie: Kanekrönikan #1
Författare: Rick Riordan
Förlag: Modernista
Sidor: 520
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en lättsam, rolig äventyrsbok med fokus på annorlunda mytologi
Rekommenderas inte till: dig som vill ha något allvarlig och seriöst

Tack Modernista förlag för recensions-exet!










Carter & Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett experiment som ska ställa saker till rätta för deras familj.
   Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska - den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.
   Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag - från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt. 


Rick Riordan är författaren till den av så gott som alla älskade Percy Jackson-serien, och Kanekrönikan är hans "nya" (finns redan tre böcker, så den kan inte vara så ny) serie, vilken fokuserar på egyptisk mytologi istället för grekisk. Till skillnad från de flesta andra har jag aldrig varit speciellt tagen av Percy Jackson böckerna (det ska finnas en recension på någon av dem flytande omkring här på bloggen nånstans) så mina förväntningar på Den röda pyramiden var inte särskilt höga. Vad jag fick var ungefär det spännande, roliga äventyr jag väntat mig, med några extra plus i kanten här och där.

Vi får följa syskonen Sadie och Carter när de upptäcker den magiska undre världen och försöker rädda sin pappa. Jag är väldigt tacksam över att det är ett syskonpar i huvudrollen och vi därför (nästan) helt slipper romantik. Familjerelationer hamnar ofta i skuggan av insta-love, men här är det istället tvärt om. Tack Riordan! Relationen mellan Sadie och Carter är realistiskt skriven; hur de älskar varandra samtidigt som de driver varandra till vansinne, och det var mysigt att se deras band stärkas under bokens gång. Dessutom har de båda väldigt distinkta berättarröster som var lätta och underhållande att läsa.

Den Röda Pyramiden är i grund och botten en äventyrsbok och äventyr levererar den. Tyvärr försvinner känslan av allvar ganska mycket på grund av humorn. I allmänhet tycker jag humorn här är bättre än i Percy Jackson (de är lite för barnsliga för min smak) och den fick mig ofta att le, men när skämten dras på fiendernas bekostnad och får dem att verka helkorkade känns det aldrig som att hjältarna befinner sig i någon riktig fara. Men ja ja, det är i alla fall både roligt och spännande.

Mina extra plus i kanten kommer mestadels från användandet av egyptisk mytologi. För det mesta använder sig mytologiska böcker av antingen grekiska eller nordiska gudar, och det var både spännande och lärorikt att se något nytt, speciellt som det fokuserar på en helt annan typ av kultur! Man lär sig verkligen massor samtidigt som man läser.

Mitt andra plus i kanten kommer från hur Riordan diskret för in lite allvarlig samhällskritik i sin annars väldigt lättsamma bok. Det nämns hur Carter är nervös kring poliser eftersom de ofta misstänker honom på grund av hans hudfärg, hur han och hans pappa alltid försöker se "perfekta" ut för att folk ska ta dem på allvar, och hur Sadie ofta antas inte höra till deras familj för att hon har en annan hudfärg. Det är inte tillräckligt för att kännas tjatigt, men det ger en tankeställare som fler borde ha.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar