onsdag 25 mars 2015

A Redtail's Dream av Minna Sundberg


20745950

Titel: A Redtail's Dream
Originaltitel: Punahännen Uni
Serie: -
Författare/illustratör: Minna Sundberg
Genre: fantasy, mytologi, äventyr
Beyg: 4/5


Rekommenderas till: dig som gillar ursnygga serier, annorlunda mytologi och förvånansvärt djup i karaktärer och story

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en mer sympatisk hjälte/huvudperson eller mer komplex handling









"A Redtail's Dream" is a webcomic about a young man and his shapeshifting dog on an involuntary journey on the other side of the Bird's Path in the realm of dreams. They have to rescue their fellow Villagers before their souls pass on to Tuonela, the land of eternal sleep.

Medan jag väntar på uppdateringar till Stand Still, Stay Silent (recension till den kan ni hitta här) passade jag på att läsa Minna Sundbergs första web comic - A Redtail's Dream. Den är till skillnad från SSSS redan avslutad, så passa på att gå och läsa den här! Jag lovar, du kommer inte ångra dig - även om du nu inte skulle gilla story och karaktärer kan du ändå njuta av de ursnygga bilderna.

Jag kan ärligt säga att jag inte vet ett dyft om finsk mytologi, så det var inte bara spännande och roligt att läsa utan dessutom lärorikt. Att Sundberg använt sig av en så annorlunda inspirationskälla gjorde att storyn kändes unik trots att den egentligen var ganska enkel, och andevärlden var både vacker och skrämmande att se i bild.

Jag kan minst sagt säga att Hannu inte är vår typiska hjälte - han tycker i allmänhet inte om folk, är grinig och vill helst sova, inte rädda några liv, och kunde dessutom vara stundtals grym och blodtörstig. Ibland var han svår att tycka om, men att han hade en så tydlig personlighet gjorde att det kändes så mycket tydligare när han väl brydde sig om någon (läs: Ville), eller när han blev orolig, arg eller rädd eftersom han annars mest inte brydde sig om något eller någon alls. Det fanns stunder när han gjorde mig riktigt tårögd och andra när han verkligen chockade mig, men han var alltid intressant att följa och hans vänskap med Ville var guld.

Ville å sin sida är inte mer hjälte än Hannu, men en väldigt typisk hund som älskar alla och alltid vill vara till lags. Eftersom handlingen utspelar sig i andevärlden kunde han prata, och hans mer optimistiska röst gav en välbehövlig kontrast till den pessimistiska Hannu. Tillsammans utgjorde de en perfekt duo som kunde vara både djup och rolig och alltid var väldigt kärleksfull.

Hannus personlighet gav dessutom chansen till ett par intressanta och förvånansvärt djupa diskussioner, specifikt om moraliska frågor som när det är mer eller mindre okej att döda, och varför vissa personer/varelser har så lätt för att göra det. Mitt i allt äventyr fick man verkligen tänka till, och det gavs aldrig några konkreta svar om vad som är rätt eller fel, speciellt som huvudpersonen själv befann sig i något av en gråzon.

söndag 22 mars 2015

Beautiful Creatures av Kami Garci och Margaret Stohl


6304335

Titel: Beautiful Creatures
Serie: Beautiful Creatures #1
Författare: Kami Garci och Margaret Stohl
Genre: paranormal romance
Betyg: 2/5


Rekommenderas till: dig som gillar paranormal romance, drama och en nypa magi

Rekommenderas inte till: dig som är trött på överdrivet high school-drama, TRUE LOVE och allmänna kommunikationsproblem











Lena Duchannes is unlike anyone the small Southern town of Gatlin has ever seen, and she's struggling to conceal her power, and a curse that has haunted her family for generations. But even within the overgrown gardens, murky swamps and crumbling graveyards of the forgotten South, a secret cannot stay hidden forever.
   Ethan Wate, who has been counting the months until he can escape from Gatlin, is haunted by dreams of a beautiful girl he has never met. When Lena moves into the town's oldest and most infamous plantation, Ethan is inexplicably drawn to her and determined to uncover the connection between them.
   In a town with no surprises, one secret could change everything.


Jag kanske borde ge upp allt vad paranormal romance heter, det är uppenbart inte något för mig. Det enda jag lyckas med är att bli uttråkad och förfärad över det mänskliga släktets förmåga till onödigt drama.

Det är egentligen inget direkt fel på Beautiful Creatures, om det nu råkar vara din typ av bok. Romansen porträtteras på ett fint sätt (tack och lov att jag i alla fall slapp omedelbar insta-love) och huvudpersonerna är helt okej. Dessutom får den ett litet plus för att det här är killen som är den vanliga människan och tjejen den farliga övernaturliga varelsen (men det faller lite när han ändå måste rädda henne hela tiden, trots att hon ska vara så mäktig). Och ett andra plus för att vi slipper triangeldraman.

De magiska varelserna, casters/häxor, var intressanta, men trots bokens över 500 sidor vet jag nästan ingenting om dem. Det finns ju uppenbart massor att berätta, och det var när magin väl visade sig som boken blev spännande, men nästan all fokus lades på Ethan och Lenas relation och onödigt high school drama. Jag menar kom igen, ni står emot onda häxor, vem bryr sig om högdragna klasskompisar? Det borde vara ert absolut minsta problem.

Det var det här dramat då... Den här boken har ett allvarligt problem med slut shaming. Det pekas ut flertalet gånger att Lena "inte är som andra tjejer" och alla vanliga tjejer döms något otroligt. Har hon en tröja med urringning? Slampa! Har hon en väldigt fluffig klänning på balen? Hon försöker för mycket! Är hon kristen? Hon kommer mobba ut dig för att du är en syndare! Budskapet om att alla "vanliga" tjejer är ytliga, elaka och korkade är ärligt talat vidrigt och jag är så trött på att se det i böcker. Jag vet att drama och mobbing kan göras intressant och är viktigt, men ge åtminstone karaktärerna riktiga personligheter och motiv, låt dem inte vara endimensionella pappfigurer där enbart för att plåga huvudpersonen.

Boken har andra problem också, som karaktärernas tendens att gå i uppenbara fällor, allvarliga kommunikationsproblem (berättar någon något för någon eller har alla djupa, djupa hemligheter för sina nära och kära?) och underutvecklade sidokaraktärer, men jag har pratat nog för en recension. Svag tvåa i betyg.


Boken finns även som film. Jag har kikat lite på den men orkade inte se färdigt hela. Om du gillar boken passar nog filmen också. Men jag gillar killen som spelar Ethan, han lyckades ge karaktären lite riktig personlighet.

lördag 21 mars 2015

Deep Secret av Diana Wynne Jones


17846033

Titel: Deep Secret
Serie: Magid #1
Författare: Diana Wynne Jones
Genre: fantasy, science fiction
Betyg: 4/5


Rekommenderas till: dig som vill ha något riktigt roligt och fantasifullt
Rekommenderas inte till: dig som vill ha något mer seriöst

















Magids look after all worlds, steer them towards magic, and keep history happening. But Rupert Venables’ mentor has just died, and as the junior magid on earth he has to find a replacement while also trying to find the lost heir of a collapsing empire, worlds away. Rupert interweaves the fate lines to get all the candidates together at a sci-fi fantasy convention, and havoc ensues as they all converge on a very strange hotel, where everything is always linked, the walls keep moving, people are trying to kill him, and nothing is as it seems…

Den här boken är helt galen. På ett bra sätt, alltså. Jag menar vi har en trollkarl (okej, magid) som letar efter en lärling och samlar ihop alla kandidater på en sci-fi konvention, och sedan måste avböja den ena efter den andra eftersom de är helt vansinniga. För att inte tala om sidohandlingen med lönnmördare och hemliga kungliga barn och försöken att hitta en arvinge till ett intergalaktiskt (eller var det interdimensionelt? Jag blev aldrig helt säker på det) kungarike. Om det finns en sak att säga om Deep Secret så är det att den aldrig är tråkig. De tokiga karaktärerna och den rätt så snurriga världen ser till att hålla en vaken.

Världen var uppbyggt på ett sådant sätt att det kändes lite som om jag missat en bok i en serie. Eftersom huvudpersonen redan känner till alla magiska hemligheter får man ingen "nybörjarintroduktion" så det bästa man kan göra är att spänna fast sig och hänga med bäst man kan. Det blir lättare att förstå vad som händer när man kommit in lite i storyn, men som sagt är det lite snurrigt. Men kul! Jones är verkligen kreativ med sina alternativa världar, magiska varelser och kungar över galaxen.

Boken faller lite på att den på sina ställen var ganska förutsägbar, och om man inte gillar humoristiska böcker antar jag att den kan falla på det också (för min del funkar det som ett plus). Eftersom allting har en humoristisk underton är det svårt att ta något som händer på allvar, ens när folk dör till både höger och vänster. Men det var det värt för att få läsa om riktiga magiker på en sci-fi konvention.

Jag har känslan av att den här recensionen är lika snurrig som boken. Ursäktar för detta, jag är lättinfluerad.

fredag 20 mars 2015

Stand Still, Stay Silent av Minna Sundberg


23519146

Titel: Stand Still, Stay Silent
Serie: Stand Still, Stay Silent #1
Författare/illustratör: Minna Sundberg
Genre: postapokalyptiskt, fantasy, rysare
Beyg: 4/5



Rekommenderas till: dig som gillar grymt snygga serier, roliga karaktärer och läskiga monster

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en snabbare handling och raka svar












It's been 90 years after the great cataclysm that ended of the old world. Most of the surviving population of the Known world live in Iceland, the largest safe area in existence, while the safe settlements in the other Nordic countries; Norway, Sweden, Denmark and Finland, are small and scarce.
   Countless mysterious and unspoken dangers lurk outside the safe areas, the Silent world, and hunters, mages and cleansers will spend their lives defending the settlements against the terrifying beings. Because of a great fear towards everything in the Silent world no official attempts to explore the ruins of the old have been made, and most of the information about it has turned into ancient lore, known by few.
   But now, at last, it is time to send out an research crew into the great unknown! A poorly funded and terribly unqualified crew, but a crew nonetheless.


Så tydligen recenserar jag web-comics nu. Oh well. Stand Still, Stay Silent (okej det är för jobbigt att skriva, härmed tänker jag hänvisa till den som SSSS) finns (ännu) inte i tryckt format, men du kan läsa den online här. Första boken är klar och bok två uppdateras fem dagar i veckan.

Jag har på senare tid blivit väldigt förtjust i web-comics (har även läst Off-White och Ava's Demon, och tänker skriva om dem om jag känner att tiden räcker till men kan till dess säga att jag rekommenderar dem starkt!). Eftersom jag är och alltid har varit helt förälskad i allt vad postapokalyps heter föll jag lite extra för SSSS, och det skadar inte att den är bland det snyggaste jag sett. Seriöst, detaljerna är otroliga! Blandningen av skitsnygga landskap, riktigt kreativa monster, sorgligt förfall efter pesten och karaktärer som är lätta att skilja åt (ni andra som läser manga och serier vet hur jobbigt det är när alla karaktärer ser likadana ut i ansiktet...) får utan tvekan högsta betyg.

Det finns alltid lite humor inbakat, antingen i dialog eller i bakgrunden, samtidigt som SSSS lyckas vara väldigt seriös om hur hemskt det är att leva i en värld där nästan alla dött av en mystisk sjukdom och större delen av världen är off limits. Världen Sundberg byggt upp är spännande, och jag kan knappt sätta i ord hur kul det är att allt utspelar sig i Norden, men platser man faktiskt känner igen och mytologi från både Finland och övriga Norden. Än så länge har vi inte fått veta mycket om alla mystiska hemligheter gällande magi, monster, mytologi och hur det dök upp i vår vanliga värld, men jag har mycket höga förhoppningar gällande det!

Det är ganska många karaktärer att hålla koll på, men de är som sagt lätta att skilja åt. Trots att några av dem inte introduceras förrän i slutet gör de stora intryck, och jag kan inte annat än fascineras av hur Sundberg lyckas skapa så söta/roliga/rörande/minnesvärda scener mellan karaktärer som inte ens pratar samma språk!

Det boken faller lite på är att handlingen är ganska långsam. Vid första bokens slut har uppdraget i vildmarken knappt hunnit börja, och det finns fortfarande en huvudperson som inte introducerats. Knappt några svar har hunnits ges och det finns så mycket av den här fantastiska världen kvar att se. Men jag kan inte riktigt räkna det som något negativt, för det betyder bara att det finns massor kvar att se fram emot!


Tror ni mig inte när jag säger att bilderna är skitsnygga? Antar att jag måste övertyga er med konkreta bevis.






lördag 14 mars 2015

Outtalat av Sarah Rees Brennan

22554223
Titel: Outtalat
Originaltitel: Unspoken
Serie: Lynburn Legacy #1
Författare: Sarah Rees Brennan
Förlag: Modernista
Genre: paranormal, romantik, mysterium
Betyg: 3/5


Rekommenderas till: dig som vill ha en bok som lägger mest fokus på humor, mysterier och roliga karaktärer, ed undertoner av magi

Rekommenderas inte till: dig som vill har mer fantasy i din fantasy, och mer action och seriös berättarröst istället för drama och skämt








Kami Glass är förälskad i någon hon aldrig har träffat, en kille som resten av världen tror är påhittad. Det har gjort henne till en outsider i den sömniga engelska småstaden Sorry-in-the-vale. Men Kami beklagar sig inte. Hon driver skolans tidning och håller sig mest för sig själv tills obehagliga saker börjar hända.
   Skrik har hörts i skogen och i mörkret. Den övergivna herrgården på kullen som tornar upp sig utanför staden har tänts upp för första gången på tio år. Familjen Lynbyrn, som styrde Sorry-in-the-vale en generation tidigare, har plötsligt återvänt.
   När Kami börjar gräva i historien för tidningens räkning, upptäcker hon att staden hon älskat i hela sitt liv har dolt en rad hemligheter, inklusive ett mord, och att killen i hennes huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop.
   Killen som alla trodde var en fantasi kan visa sig finnas på riktigt. Han kan också vara farlig.


Outtalat är en av de roligaste böckerna jag läst på länge, och det säger mycket då jag läste den översatta versionen och det är sällan alla skämt överlever att byta språk. Men jag får ge tummen upp till både författare och översättare på den fronten, för jag smålog för mig själv mest hela boken igenom. Extra plus blir det för att boken också klarade av att vara seriös när den behövde vara det.

Kami var en rätt så tokig tjej som vid första anblicken inte tycktes ta något på allvar, men när situationen krävde det kunde även hon bli komma ner från molnen och fatta vettiga beslut. Hon hade en väldigt distinkt, underhållande berättarröst (till skillnad från Jared som mest var angst-angst-angst) och hennes beslutsamma, impulsiva personlighet var annorlunda från de blygare, mer tillbakadragna tjejer vi oftast ser i paranormal romance-böcker (jag har ingenting emot blyga, tillbakadragna tjejer, men när de är huvudpersonen i nittio procent av all litteratur inom samma genre blir det lite enformigt).

Även de övriga huvudpersonerna var riktigt coola, även om killarna stundtals var aningen för gnälliga för min smak. Jag uppskattade speciellt hur Kamis vänner fick riktiga roller i handlingen och inte bara sopades under mattan (*sneglar bittert på de flesta paranormal romances där ute*). Här fick de verkligen delta i magin och detektivarbetet.

Det boken faller på är det är alldeles för lite övernaturligt. Bortsett från Kamis och Jareds telepatiska kontakt dröjde det så länge innan något magiskt dök upp att jag började tvivla på att det fanns någon fantasy i boken över huvud taget. Missförstå mig inte, det var jättetrevligt att läsa om Kamis vänner och familj och mystiska mord och hemligheter, men jag vill ha mer fantasy i en fantasybok!

Jag var också lite besviken vad gäller slutet, vilket kändes lite väl klichéartat. Baserat på Outtalats sista kapitel känner jag att jag kan gissa mig till hälften av handlingen i bok två. Men man kan ju lltid hoppas att jag gissar fel.

 Det blir en stabil trea i betyg. 


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Så nu påstår Jared att han tydligen inte alls gillar Kami och hon är förkrossad. Suck. Känns ju som att det kommer hålla. Kan slå vad om att romantiken i bok två kommer cirkla runt hur hon försöker komma över honom genom att dejta en annan kille (förmodligen Ash) och hur Jared blir supersvartsjuk och till slut erkänner att han visst älskar henne, varpå kille nummer två omedelbart glöms bort. Dubbelsuck.
  • Blev förvånad över att Kami gav upp sina magiska krafter redan i första boken. Kommer hon verkligen förbli vanlig människa resten av trilogin eller kommer författaren hitta ett annat sätt att gå henne magiska förmågor?

fredag 13 mars 2015

Wyrms av Orson Scott Card


Titel: Wyrms
Serie: -
Författare: Orson Scott Card
Genre: science fiction
Betyg: 4/5



Rekommenderas till: dig som vill ha en smart sci-fi med fantasykänsla och coola karaktärer

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar filosofiska böcker eller mörka teman som mord, våldtäkt och berövande av fri vilja










The sphere is alien in origin, but has been controlled by man for millennia. A legend as old as the stars rules this constructed world; When the seventh seventh seventh human Heptarch is crowned, he will be the Kristos and will bring eternal salvation . . . or the destruction of the cosmos.
   Patience is the only daughter of the rightful Heptarch, but she, like her father before her, serves the usurper who has destroyed her family. For she has learned the true ruler's honor.
   Duty to one's race is more important than duty to one's self. But the time for prudence has passed, and that which has slept for ages has awakened. And Patience must journey to the heartsoul of this planet to confront her destiny . . . and her world's.


Wyrms är en science fiction som känns som en fantasy. Det finns inget bättre sätt att säga det på. När jag läste den glömde jag ibland av att det var en sci-fi alls eftersom det handlade mycket om kungar, lönnmördare, profetior, nästan-människor-men-inte-riktigt släkten (typ som alver och dvärgar, men tänk sci-fi istället för fantasy) och långa quests genom vildmarken. Den här miljön drog in mig så mycket att jag helt tappade fattningen när det plötsligt började pratas om talande huvuden konserverade i glasburkar, genetisk manipulation och rymdkolonisation. I det stora hela var det en väldigt unik miljö och en otroligt väl uppbyggd värld som jag aldrig tröttnade att lära mig mer om. Det enda jag kände saknades här var mer fakta om denna nya planets bakgrund och dess koppling till Jorden, samt vad som händer på Jorden nu.

(efter att ha läst författarens efterord och hur han inspirerades har jag mer att säga om världen, men det har inte så mycket med själva boken att göra som med skrivning så jag tänker ta det efter recensionen. Kolla där om du är nyfiken!)

Huvudpersonen Patience är otorlig badass. Hon är dels en iskall lönnmördare och fighter, men har också en mer filosofisk sida. Jag kan se hur den här filosofiska aspekten lätt kan bli tröttsam eller tråkig för er som inte är intresserade av utdragna samtal om moraliska frågor, fri vilja, religion osv, men för mig är det ett utmärkt sett att ge boken mer djup! Även de övriga karaktärerna var intressanta, och jag uppskattar hur Card gett oss flertalet asgrymma kvinnliga huvudpersoner (det är inte ofta vi har en tjej som den "utvalda hjälten som ska rädda alla").

Jag älskar hur Card inte gjorde någon rakt igenom ond eller god, inte ens fienden. Alla har motiv och tvingas göra svåra val som lätt kunnat porträtteras som onda, men istället visas som vad de är: realistiska. Livet är aldrig svart eller vitt, och Card lyckas beskriva detta på ett sätt som mycket väl kan vara det bästa jag sett, speciellt för en sf-bok. Ingen i boken går runt och gör saker för att de är "rätt" sak att göra; de försöker helt enkelt hitta sätt för sig själva och sitt folk att överleva på, även om det betyder döden för andra, och beroende på vilken sida du befinner dig på kan det antingen se gott eller ont ut.

Det enda jag egentligen kan klaga på är romansen. Den kom helt från ingenstans och utvecklades alldeles för snabbt och utan kemi, och det hjälpte inte alls att kärleksintresset var den i stort sett enda karaktären som helt saknade personlighet (och dessutom var alldeles för gammal för den 15-16 år gamla Patience). Det fanns också ett rätt så stort plot hole som jag verkligen försöker låta bli att tänka på, men jag vill inte spoila något så jag ska vara tyst nu.

Betyget är en mycket stark fyra utav fem (om jag orkade skulle jag tillverka en ny bild med fyra och en halv, men jag är för lat och har begränsat med tid)


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Det kan ha varit jag som helt missade något, men exakt varför var Patience så viktig? Jag menar jag fattar att Unwyrm ville ha det bästa mänskliga generna han kunde få tag på och att det av någon anledning var hennes, men boken skrevs som att hon var det absolut enda alternativet. Skulle det inte fungera med vilken annan kvinna som helst, om än inte lika bra? Om inte annat borde det varit oändligt mycket lättare att bara välja nån tjej som inte var så extremt viljestark. 
  • Blev helt förstummad när Patience i slutet tänkte över vad som gav människan rätt att överleva framför Unwyrms släkte. Det enda han ville var ju trots allt hitta ett sätt att låta sin avkomma leva vidare. Sättet hon plågades över att ha tvingats döda honom och kom fram till att det hon gjort egentligen bara sågs som "rätt" för att hon själv var människa, och därför kan hon inte låta människan utrotas till förmån för ett annat släkte, var en nivå av gråskala jag inte förväntade mig. Patience är inte en hjälte, Unwyrm är inte en fiende, de är bara två varelser som vill överleva till vilket pris som helst. Praise!
  • Vad hände med Jorden? Jag vill seriöst veta! De har bott på den här nya planeten i 7000 år, men vad fick dem att börja kolonisera i rymden? Har Jorden blivit obeboelig? Har de fortfarande någon kontakt med den? Om inte, varför? Ugh, jag hatar att inte få svar!


Lite tankar om Cards efterord och inspiration

Detta har inte mycket med något att göra, utan är mest jag som förundras över skrivkonst i allmänhet. 

I eftertexten berättade Card bl.a. om hur han fick inspirationen till Wyrms. Tydligen läste han om ett spelföretag som gjort ett fantasyspel och som reklam ville ha författare som kunde skriva böcker som utspelar sig i den världen. Card kollade upp spelet och kom fram till att världen var en Tolkien knock-off. Han började fundera på hur han kunde använda den här världen och göra den till något originellt. Fantasy blev sci-fi, goblins blev utomjordiska geblins, kungar blev före detta rymdskeppskaptener osv. 

Jag läste detta efter att hela boken tänkt detta känns som fantasy! och att få den här förklaringen var en mindre aha!-upplevelse (jag är lättpåverkad vad gäller aha!-upplevelser). Jag kan inte låta bli att fascineras av hur Card kunde ta ett tema som är så överanvänt och urvattnat, ändra det lite grand och skapa något helt unikt. 

I viss mån använder jag mig av den här metoden själv när jag skriver: jag plockar idéer från överallt och blandar ihop det till något eget. Att se att även professionella författare gör detta (om än på en mycket högre och mer lyckad nivå) kändes rätt så inspirerande. 

lördag 7 mars 2015

Breakers av Edward W. Robertson


13485992
Titel: Breakers
Serie: Breakers #1
Författare: Edward W. Robetson
Genre: postapokalyptiskt, science fiction, överlevnad
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en spännande sci-fi som fokuserar mest på överlevnad och vad människor är beredda att göra i hårda lägen
Rekommenderas inte till: dig som vill ha något mindre dystert och/eller realistiskt













In New York, Walt Lawson is about to lose his girlfriend Vanessa. In Los Angeles, Raymond and Mia James are about to lose their house. Within days, none of it will matter.
   When Vanessa dies of the flu, Walt is devastated. But she isn't the last. The virus quickly kills billions, reducing New York to an open grave and LA to a chaotic wilderness of violence and fires. As Raymond and Mia hole up in an abandoned mansion, where they learn to function without electricity, running water, or neighbors, Walt begins an existential walk to LA, where Vanessa had planned to move when she left him. He expects to die along the way.
   Months later, a massive vessel appears above Santa Monica Bay. Walt is attacked by a crablike monstrosity in a mountain stream. The virus that ended humanity wasn't created by humans. It was inflicted from outside. The colonists who sent it are ready to finish the job--and Earth's survivors may be too few and too weak to resist.


Breakers är en av många gratis e-böcker som går att skaffa via Amazon, och efter att ha läst några av dem sen tidigare har jag lärt mig den hårda vägen att de allt som oftast inte är särskilt bra. Det brukar vara stavfel till både höger och vänster, klichéartad handling, plotholes, the whole deal. Döm om min förvåning när jag började läsa Breakers på mobilen(vad ska man annars göra med rasterna på jobbet, jag kan inte precis gå omkring med en riktig bok i fickan, även om det är en pocket (pocket, haha (förlåt mina ordvitsar, jag har inte sovit så mycket som jag borde och kan inte tänka rakt))) och tyckte den var riktigt bra, gratis eller ej.

Vid det här laget är jag så van vid YA böcker, så att läsa en bok med vuxna i huvudrollen gav en helt annan känsla. Det var mycket mindre onödig drama, inget kärlekstjafs som stoppar upp handlingen, inga förhastade beslut som tonåriga huvudpersoner verkar ha ensamrätt på. Istället läggs fokus mestadels på överlevnad, samhällets förfall när allting faller samman och utomjordingar, vilket är precis vad jag älskar. Att läsa något mer moget borde jag göra oftare! Jag menar, vem behöver insta-love när jag kan få bläckfisk/krabb-aliens istället?

Handlingen är spännande samtidigt som den är ganska långsam; det tar ett tag innan sci-fi elementen ens dyker upp. I början handlar det mer om hur vi människor beter oss i krissituationer och de hemska dåd vi kan begå när vi måste. Det här är visserligen jätteintressant och jag älskar examinationer av det mänskliga psyket, men det skulle blivit lite långtråkigt om det inte vore för utomjordingarna. Men utomjordingar är coola och gör allting väldigt inte-tråkigt, så det är lugnt.

Berättarrösten alternerar mellan Walt och Raymond, vilka från början befinner sig på två olika sidor av USA, och följer dem sedan tills deras historier binds samman i ett explosionsartat klimax. Det finns andra karaktärer också, speciellt Raymonds tjej Mia, och de har alla distinkta personligheter och är spännande att läsa om, och ingen var varken god eller ond. Alla har motiv till misstagen de begår och mänskliga brister i sina personligheter.

Mitt största problem var Walt. Jag har något av ett komplex vad gäller honom. Han börjar med att genast introducera sig som ett riktigt svin som försöker äga sin flickvän, stalkar henne och manipulerar och lurar henne så att hon inte ska göra slut, och jag bestämde mig genast för att jag avskydde honom som karaktär.
   Sen var han såklart tvungen att gå och utvecklas till ett riktigt badass som befinner sig i en moralisk gråzon och jagar utomjordingar med deras egna vapen och hur mycket jag än ville hata honom så gick det inte och nu befinner jag mig i en existentiell kris eller nåt för fan vad cool han var.

Att boken inte får mer än en trea i betyg beror på att jag fortfarande är lite bitter gällande Walt och hans flickvän, och att vi inte fick veta speciellt mycket om utomjordingarna. Till skillnad från människorna var de väldigt endimensionella och rakt igenom onda, vilket var lite tråkigt. Om uppföljarna klarar sig utan de missarna kommer de bli fyror hädanefter!

fredag 6 mars 2015

Den röda pyramiden av Rick Riordan



Titel: Den röda pyramiden
Originaltitel: The Red Pyramid
Serie: Kanekrönikan #1
Författare: Rick Riordan
Förlag: Modernista
Sidor: 520
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en lättsam, rolig äventyrsbok med fokus på annorlunda mytologi
Rekommenderas inte till: dig som vill ha något allvarlig och seriöst

Tack Modernista förlag för recensions-exet!










Carter & Sadie har inget annat gemensamt än att de har samma föräldrar. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små. Men en kväll sammanförs de på British Museum av doktor Kane, som berättar om ett experiment som ska ställa saker till rätta för deras familj.
   Hans planer slår dock fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska - den egyptiska guden Set, som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar barnen att fly för sina liv.
   Carter och Sadie måste ge sig ut på ett farligt uppdrag - från Kairo till Paris till den amerikanska sydvästern, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt. 


Rick Riordan är författaren till den av så gott som alla älskade Percy Jackson-serien, och Kanekrönikan är hans "nya" (finns redan tre böcker, så den kan inte vara så ny) serie, vilken fokuserar på egyptisk mytologi istället för grekisk. Till skillnad från de flesta andra har jag aldrig varit speciellt tagen av Percy Jackson böckerna (det ska finnas en recension på någon av dem flytande omkring här på bloggen nånstans) så mina förväntningar på Den röda pyramiden var inte särskilt höga. Vad jag fick var ungefär det spännande, roliga äventyr jag väntat mig, med några extra plus i kanten här och där.

Vi får följa syskonen Sadie och Carter när de upptäcker den magiska undre världen och försöker rädda sin pappa. Jag är väldigt tacksam över att det är ett syskonpar i huvudrollen och vi därför (nästan) helt slipper romantik. Familjerelationer hamnar ofta i skuggan av insta-love, men här är det istället tvärt om. Tack Riordan! Relationen mellan Sadie och Carter är realistiskt skriven; hur de älskar varandra samtidigt som de driver varandra till vansinne, och det var mysigt att se deras band stärkas under bokens gång. Dessutom har de båda väldigt distinkta berättarröster som var lätta och underhållande att läsa.

Den Röda Pyramiden är i grund och botten en äventyrsbok och äventyr levererar den. Tyvärr försvinner känslan av allvar ganska mycket på grund av humorn. I allmänhet tycker jag humorn här är bättre än i Percy Jackson (de är lite för barnsliga för min smak) och den fick mig ofta att le, men när skämten dras på fiendernas bekostnad och får dem att verka helkorkade känns det aldrig som att hjältarna befinner sig i någon riktig fara. Men ja ja, det är i alla fall både roligt och spännande.

Mina extra plus i kanten kommer mestadels från användandet av egyptisk mytologi. För det mesta använder sig mytologiska böcker av antingen grekiska eller nordiska gudar, och det var både spännande och lärorikt att se något nytt, speciellt som det fokuserar på en helt annan typ av kultur! Man lär sig verkligen massor samtidigt som man läser.

Mitt andra plus i kanten kommer från hur Riordan diskret för in lite allvarlig samhällskritik i sin annars väldigt lättsamma bok. Det nämns hur Carter är nervös kring poliser eftersom de ofta misstänker honom på grund av hans hudfärg, hur han och hans pappa alltid försöker se "perfekta" ut för att folk ska ta dem på allvar, och hur Sadie ofta antas inte höra till deras familj för att hon har en annan hudfärg. Det är inte tillräckligt för att kännas tjatigt, men det ger en tankeställare som fler borde ha.