måndag 22 december 2014

The Sea of Monsters av Rick Riordan


28186

Titel: The Sea of Monsters
Serie: Percy Jackson and the Olympians #2
Författare: Rick Riordan
Genre: mytologiskt, fantasy, äventyr,
Sidor: 288
Betyg: 3/5


Rekommenderas till: dig som vill ha ett snabbläst fantasyäventyr med modiga hjältar

Rekommenderas inte till: dig som föredrar mörkare eller seriösa böcker








Percy Jackson’s seventh-grade year has been surprisingly quiet. Not a single monster has set foot on his New York prep-school campus. But when an innocent game of dodgeball among Percy and his classmates turns into a death match against an ugly gang of cannibal giants, things get . . . well, ugly. And the unexpected arrival of Percy’s friend Annabeth brings more bad news: the magical borders that protect Camp Half-Blood have been poisoned by a mysterious enemy, and unless a cure is found, the only safe haven for demigods will be destroyed.
   In this fresh, funny, and hugely anticipated follow up to The Lightning Thief, Percy and his friends must journey into the Sea of Monsters to save their beloved camp. But first, Percy will discover a stunning new secret about his family—one that makes him question whether being claimed as Poseidon’s son is an honor or simply a cruel joke.


Percy Jackson verkar vara en av de där serierna som alla andra älskar men som jag bara inte kan förstå mig på. Jag läste första boken för flera år sedan, tyckte den var meh och kom mig inte för att ge resten av böckerna en chans förrän jag hittade dem på Storytel. Och, ja, den är spännande, den är rolig, men jag kan fortfarande inte se varför halva bokvärlden dreglar över den här serien.

Världen Riordan byggt upp är en ganska typisk hemlig-magisk-undre-värld som vi ofta ser i urban fantasy, men här med grekiska gudar och mytologiska varelser istället för vampyrer och änglar, vilket är roligt. Man lär sig mycket om grekisk mytologi (vilken är väldigt färgstark, minst sagt) samtidigt som man får ett roligt äventyr. Jag gillar hur den urgamla magiska världen vävs ihop med vår moderna verklighet, och jag har alltid varit förtjust i mytologi, så det var var definitivt nog för att hålla mitt intresse uppe.

Karaktärerna är alla väldigt hjältemodiga. Det är självuppoffringar hit och svärdsstrider dit och jag måste säga att Riordan lyckas bra med att göra Percy till en modig hjälte utan att han blir tråkig eller saknar personlighet. Samma sak gäller Annabeth, och jag är väldigt förtjust i hur de flesta huvudpersonerna har ADHD och dyslexi. Tummen upp till representation!

Men trots att den är spännande och rolig saknar boken det där lilla extra. Humorn är lite väl juvenil för min smak, och handlingen rätt så förutsägbar (vilket gjorde det väldigt irriterande när huvudpersonerna inte förutsåg någonting och fastnade i alla fällor). Det fanns heller inget direkt djup och gränserna mellan gott och ont var väldigt tydliga och nästan helt utan gråskalor, något jag alltid tycker är lite tråkigt.

Jag vet inte, blir det bättre längre fram eller är jag helt enkelt för gammal för Percy Jackson?


Trailer till filmatiseringe

1 kommentar:

  1. Spinoff-serien är bättre tycker jag, speciellt 4:e boken :) Då är karaktärerna lite äldre och handlingen/skrivsättet känns mer allvarlig.

    SvaraRadera