tisdag 16 december 2014

Bloodlines av Richelle Mead


8709527

Titel: Bloodlines
Serie: Bloodlines #1
Författare: Richelle Mead
Förlag: Razorbill
Sidor: 421
Genre: övernaturligt, mysterium
Betyg: 3/5


Spoilervarning om du inte läst Vampire Academy serien!

Rekommenderas till: dig som läst Vampire Academy och vill veta vad som händer efteråt, dig som gillar vampyrer och en smart huvudperson

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en mer actionfylld bok





Sydney is an alchemist, one of a group of humans who dabble in magic and serve to bridge the worlds of human and vampires. They protect vampire secrets - and human lives. 
   When Sydney is torn from her bed in the middle of the night, at first she thinks she's still being punished for her complicated alliance with dhampir Rose Hathaway. But what unfolds is far worse. Jill Dragomir - the sister of Moroi Queen Lissa Dragomir - is in mortal danger, and the Moroi must send her into hiding. To avoid a civil war, Sydney is called upon to act as Jill's guardian and protector, posing as her roommate in the last place anyone would think to look for vampire royalty - a human boarding school in Palm Springs, California. But instead of finding safety at Amberwood Prep, Sydney discovers the drama is only just beginning.

Vampire Academy är en av mina favoritserier och jag har länge varit nyfiken på spin-off serien Bloodlines, så när den dök upp på Storytel var jag självklart inte sen att hoppa på tåget (ett par år efter alla andra VA-fans).

Det första jag kan säga om boken är att den är ingen VA, men den är fortfarande bra (om än inte lika bra). Utan den passionerade, impulsiva Rose i huvudrollen saktar handlingen ner betydligt och fokuserar mer på att långsamt nysta upp ett mysterium än på att hugga huvudet av strigoi. Den var lite väl långsam för min smak, och det var väldigt lätt att lista ut vem/vilka som var skyldiga, men den lyckades ändå hålla mitt intresse upp och jag var nyfiken på att se hur alla trådarna skulle bindas ihop. Tillräckligt många frågor lämnas obesvarade för att jag definitivt tänker läsa uppföljaren när jag får tag på den.

Huvudpersonen Sydney är i stort sett så olik från Rose som det är möjligt. Hon kan inte slåss utan löser istället sina problem genom att använda hjärnan. Jag måste säga att jag tycker riktigt bra om henne och hennes logiska tankesätt, även om jag retade mig lite på hennes tendens att ljuga för/manipulera sina vänner i ett dåligt försök att hjälpa dem. Det finns mycket utrymme för karaktärsutveckling och jag är nyfiken på vad Mead kommer göra med henne, speciellt vad gäller hintarna om att hon kanske har en ätstörning. Det är inte något man ser ofta i paranormal-genren trots att det är ett så viktigt ämne, och jag är försiktigt optimistisk till hur det används här.

Vad gäller övriga karaktärer var det mest Adrian som gjorde ett intryck på mig - han är lika älskvärd som i VA och ger boken en mer humoristisk sida. Resten av bikaraktärerna var helt okej, men jag velar mellan om jag ska tycka att Jill var bra porträtterad femtonåring eller bara stundtals fruktansvärt irriterande och barnslig.

Sist men inte minst är jag tacksam att Mead valde att vänta med att dra in Sydney i nån romans. Det finns lite hintar av att den kommer dyka upp senare i serien, och jag applåderar att hon valt att faktiskt bygga upp den med tiden istället för att slänga ut en ny insta-love. Bra jobbat!


Boktrailer 

the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Så det var ju inte alls supertydligt att Adrian och Jill hade ett spirit bond. Tack och lov att Mead inte drog ut på att avslöja det för länge. 
  • Misstänkte ett tag att det var tatuerarna som dödade moroi för att få tag på vampyrblod. Blev förvånad över att det var Lee, även om jag övertygad om att det var något väldigt skumt med honom.
  • Undrar om det är Sydneys fallenhet för magi som gör att hennes blod smakar illa?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar