tisdag 23 september 2014

Stjärnklart av Lars Wildergäng



Titel: Stjärnklart
Serie: Stjärnklart #1
Författare: Lars Wildergäng
Förlag: Massolit
Sidor: 403
Genre: postapokalyptiskt, överlevnad, science fiction
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill ha spännande svensk postapokalyps med människans undergång i sikte

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mer riktning på handlingen och en mer optimistisk syn på mänsjligheten










Elektronik har inget immunförsvar, något mänskligheten snabbt blir varse när en märklig smitta börjar sprida sig över världen. Bilar, mobiltelefoner och datorer dör en efter en, och snart börjar elvärken stängas ner och hemmen försänkas i mörker. Ingen mat levereras till butikerna och kranarna är snustorra.
   Mitt i den växande katastrofen finns en mängd olika människor som alla försöker överleva på sitt eget sätt. Elitsoldaten Gustaf försöker uppehålla ordningen medan polisen Peter tar till allt mer okonventionella metoder för folket ska underkasta sig. Survivalisten Filip ser sin hobby förvandlas till verklighet, flerbarnspappan Magnus tvingas göra vad som helst för att rädda sin familj och programmeraren Anna gör en upptäckt som borde vara omöjlig. 

Stjärnklart är den typen av bok som får mig att vilja gå ett antal överlevnadskurser, bunkra upp ett lager konservburkar och isolera mig från resten av mänskligheten. Den visar precis hur skört vårt samhälle är och hur oerhört snabbt allt skulle falla samman om en av de mest grundläggande byggstenarna skulle ryckas undan. Det är dystert och skrämmande hur fort folket går till en rädd, arg och förvirrad mobb som gör vad som helst för att överleva eller ta makt, men det känns också som en mycket realistisk bild. Vi tänker inte på hur oerhört beroende vi är av elektricitet, men Wildergäng målar upp en väldigt klar bild av hur sårbara vi är utan den.

Trots att Stjärnklart är en ganska typisk postapokalyptisk bok med mycket fokus på överlevnad är den ändå lite annorlunda. Oftast utspelar det sig i en värld där 90 % av människorna redan är döda, eller där alla organiserats i dystopiska samhällen. Det är sällan vi får följa själva katastrofen och det omedelbara kaoset som följer, där varenda medelsvensson i hela landet, alla nio miljoner av oss, gör sitt yttersta för att överleva. Det var en ny, spännande insynsvinkel men gjorde tyvärr också boken lite enformig. Det fanns liksom ingen direkt handling bortsett från överlev. Alla mest sprang runt och letade efter mat, och efter ett tag blev det lite tråkigt.

Jag är lite velig på vad jag tycker om karaktärerna. Det finns vissa jag gillar, mest soldaten Gustaf och programmeraren Anna, och vissa jag hatade (på ett bra sätt), som den sociopatiske polisen Peter. Samtidigt fanns det ingen jag verkligen älskade att läsa om, och flera av dem var mest irriterande och fattade korkade beslut i massor. Men på sätt och vis känns det som att detta ger den rättvisaste bilden av landets människor som går att få. Vissa gör korkade saker och väntar på att allt ska ordna sig, vissa försöker leda eller hjälpa eller lösa problemet, och vissa använder tillfället för att ta all makt de kan få.

I det stora hela en spännande och dyster bok som lyckades överraska mig ordentligt i slutet. Kan säga att jag inte vet säkert om jag är arg över den plötsliga vändningen eller bara fruktansvärt ivrig att läsa fortsättningen...


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Menar du seriöst att nanomiterna kommer från rymden? Man kan inte bara avsluta en bok genom att vända hela dess inriktning upp och ned på!! Är det en postapokalyptisk överlevnadshistoia eller en sci-fi om utomjordingar? Jag är så upprörd och behöver uppföljaren omedelbart!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar