fredag 12 september 2014

Minirecensioner: andra världar



Titel: Guldkompassen
Originaltitel: Northern Lights
Serie: Den mörka materian #1
Författare: Philip Pullman
Förlag: Natur och Kultur

Lyra är föräldralös och bosatt på Jordan College tillsammans med gamla akademiker, men hon är ändå nöjd med livet. Men hennes lugna tillvaro full med busstreck och lek tar ett plötsligt slut när hemligheter börjar komma till ljuset, hemligheter om hennes upptäcksresande farbror, om daimoner och stoft och inte minst om en mäktig sanningssägare som kallas för guldkompassen...

Sådär en tio år efter alla andra har jag börjat sätta mig in i Philip Pullmans världskända Den mörka materian-serie, och jag tyckte absolut om den. Jag är väl lite över målgruppen i ålder och ibland framstod den som lite barnslig, speciellt som huvudpersonen är väldigt ung (tolv, tror jag). Lyra är impulsiv, envis och modig, och trots att hon var lite väl hög på sig själv så var hon en väldigt underhållande berättare som definitivt fick mig att heja på henne och hennes uppdrag. Hon ville rädda liv och ha lite äventyr när hon ändå höll på och det är något jag gärna ser i en huvudperson.

Världen är dessutom riktigt cool och hela konceptet med daimoner och stoft var fascinerande och jag har redan påbörjat andra boken för att nysta ut mysteriet. Dock fanns det lite väl många karaktärer att hålla reda på. De enda jag verkligen la på minnet var Lyra och hennes daimon Pan (och jag älskade den kärleksfulla relationen mellan dem!) och ett fåtal av bikaraktärerna, som mrs Coulter och isbjörnen Iorek.





40395
Titel: A Princess of Mars
Serie: Barsoom #1
Författare: Edgar Rice Burroughs



John Carter är både det ena och det andra - han har kämpat som soldat i det Amerikanska inbördeskriget och letat efter guld, men han trodde aldrig att han skulle bli rymdresenär. Ändå vill det sig så att han en dag genom mystiska omständigheter hamnar på Mars, kallad Barsoom av sina ociviliserade, vilda invånare. Barsoom är en döende värld, men kanske kan John rädda den, och dessutom vinna hjärtat till den undersköna prinsessan Dejah Thoris i processen.



Så jag tyckte inte speciellt mycket om den här boken. För att jag inte ska skrika ut allt jag inte gillade i caps lock så tar jag det i listform istället.

Det bra:

  • Hundvarelsen Woola var otroligt söt, och Sola var en sympatisk karaktär
  • Det fanns ett par repliker som var ganska roliga: "In one respect at least the Martians are a happy people, they have no lawyers."
  • Miljöerna, varelserna och historian i den marsianska världen var rätt så cool, speciellt för att var från början av nittonhundratalet.
Det dåliga:
  • John Carter är omedelbart mycket bättre än alla andra på allting, trots att de gjort det i hela sitt liv och han nyss börjat (exempel: det marsianska språket innehöll en del telepati, och trots att han kunde nada om telepati ett par veckor tidigare kunde han snart läsa allas tankar medan ingen kunde läsa hans. John är också bättre på att hantera djur som marisanerna själva domesticerat och tränat.)
  • Marsianska människor, i synnerhet John, är äckligt nedlåtande mot andra kulturer och alla som inte följer Johns sett att se på saker och ting kommer antingen konvertera eller dö. 
  • Självklart är John Carter den enda som kan rädda Mars i både krig och miljö, trots att bokstavligt talat alla vet mer om planeten än han. 
  • John blir ögonblickligen kär i Dejah Thoris när han ser henne på avstånd utan att behöva säga ett ord till henne. 
  • John Carter är beredd att döda allting som rör sig för den här kvinnan för att hon är snygg.
  • John Carter sägs vara nobel och hederlig men dödar besinningslöst utan att tveka en sekund. 
  • De rent praktiska sidorna kring Johns "resor" (för att inte tala om hans udda åldrande) förklaras inte, och man får heller inga riktiga ledtrådar till vad som kan ha hänt. Var det magi? Vetenskap? Guds hands? En dröm? Hallucinationer? Ursäkta men att inte ge mig någonting är bara att ta en lat genväg istället för att planera sin bok ordentligt. 



Både Guldkompassen och A Princess of Mars finns också som film. Det var länge sedan jag såg någon av dem, men jag kan säga att John Carter (filmatiseringen av aPoM) är avsevärt bättre än boken och Guldkompassen är åtminstone underhållande.

Guldkompassen

John Carter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar