tisdag 30 september 2014

Ink av Amanda Sun


13423346

Titel: Ink
Originaltitel: Ink
Serie: Paper Gods #1
Författare: Amanda Sun
Förlag: Harlequin
Sidor: 319
Genre: paranormal romance
Betyg: 3/5


Tack Harlequin förlag för rec-exet!

Rekommenderas till: dig som vill ha paranormal romance i ny miljö med annorlunda övernaturligheter

Rekommenderas inte till: dig som är trött på klichéartad paranormal romance







Livet är inte lätt för Katie Greene - hennes mamma är död och hon tvingas inte bara flytta in hos sin moster, som hon knappt känner, utan dessutom emigrera till Japan. Hon kan inte sederna eller kulturen eller ens språket, men trots det gör hon sitt bästa för att passa in i det främmande landet.
   Det blir inte lättare när hon träffar Yuu Tomohiro, stjärna i kedolaget och allmänt känd som skolans "bad boy." Men Katie är övertygad om att Tomohiro döljer saker, och på något vis är hon inblandad. När de är nära varandra beter sig bläck på underligt vis och teckningar verkar röra sig. Kan det ha något att göra med Japans uråldriga gudar, Kami?

Jag kan inte säga att Ink vare sig steg över eller föll under mina förväntningar. Bortsett från den annorlunda miljön och mytologin är den en väldigt typisk paranormal romance, med en vanlig tjej (som kanske inte är så vanlig ändå???), en bad boy, ett alternativt kärleksintresse som vi redan från första sidan vet att det inte kommer bli något med, vänner och föräldrar som är knappt mer än tvådimensionella pappfigurer och massor av tonårsdrama. Kort sagt var den ganska förutsägbar.

Men förvånansvärt nog retade den inte gallfeber på mig. Trots att varken Katie och Tomohiro var speciellt banbrytande karaktärsmässigt så lät de heller inte kärleken stiga dem åt huvudena utan försökte fatta beslut objektivt till hur förälskade de var. Jag gillade kulturen och miljön och önskar att handlingen fokuserats mer på mytologin än romantiken, men det var ändå tillräckligt spännande för att jag ska vilja veta vad som händer i uppföljaren. Magin här är annorlunda mot vad jag är van vidi böcker och jag vill hemskt gärna veta mer om hur den fungerar.

Faktiskt så var det som retade mig mest, bortsett från hur Tomohiro envisades med att prata om hur 'det inte gör något om han dör så länge Katie lever' (suck) hur något ord eller uttryck här och där slängdes in på japanska. Exempelvis kunde en mening vara 'jag tog fram min mobil', men istället för mobil stod det keitai. Det var irriterande och kändes mest som att Sun var rädd att jag skulle glömma att allt utspelar sig i Japan om hon inte påminner mig med jämna mellanrum.

En helt okej bok som borde tona ner på romansen och höja det övernaturliga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar