måndag 28 juli 2014

Killer instinct av S.E. Green


20608168

Titel: Killer Instinct
Seire: -
Författare: S.E. Green
Förlag: Simon Pulse
Sidor: 272
Genre: mysterium, thriller, contemporary
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillar böcker med en inte riktigt stabil huvudperson i stil med I am not a serial killer, dig som inte har några problem med död och blod

Rekommenderas inte till: dig som är känslig för plot holes, dig som vill ha seriöst romantisk romantik







Sjuttonåriga Lane gör sitt bästa för att passa in, och utåt sätt verkar hon normal, om än lite av en ensamvarg. Hon har bra betyg och en älskvärd familj, hon arbetar extra på en veterinärstation, tränar kampsport och är lite småkär i en kille hon vet är utom hennes räckhåll.
   Men hon är också fascinerad av seriemördare, förstås sig ofta inte alls på andra människors känslor och har ett driv efter blod. Hon måste döda, och för ett få utlopp för sitt behov börjar hon jaga och straffa brottslingar som undkommit rättvisan. 
   En idé som verkar hållbar, tills en speciellt blodig seriemördare kommer henne lite väl nära på livet...

Nyfiken som jag är på personer med sociopatiska tendenser var jag snabb att plocka upp Killer Instinct när jag hittade den. Lane benämns aldrig rakt ut som en sociopat, och om man jämför henne med t.ex. John från I am not a Serial Killer är hon nästan normal. Hon plågar inte djur, hon kan känna empati och gör det i stor utsträckning för familj och nära vänner, hon blir kär utan att känna för att börja stalka den hon gillar, osv. Dock säger hon, gång på gång, att hon vill döda. Drömmer om det, har ett behov av det. Vilket jag inte håller med om. Hon SÄGER det, men vi ser henne aldrig faktiskt tänka eller känna det.

Men även utan det var hon lite udda, och Green lyckades visa snarare än berätta (viktigt ni som vill bli författare!) att hon faktiskt var lite udda genom hennes sätt att interagera med andra. Hon bryr sig inte om vad andra tycker, förstår sig inte riktigt på andra människor, gör sådant som att dejta bara för att framstå som normal osv. Dessutom har hon sina stunder när hon är riktigt iskallt sadistisk, vilka var mina favoritescener utan tvekan. I det stora hela gillade jag henne; hon är inte din typiska huvudperson, men hon hade kunnat porträtteras bättre på sina ställen.

Killer Instinct har en lite annorlunda spinn på romantiken också (även om den innehåller ett väldigt onödigt triangeldrama). Lane dejtar Zach för att framstå som normal, och hon gillar honom och bryr sig om honom, är till och med attraherad av honom, men inte kär i honom. Jag gillade att läsa om den här typen av förhållande; dejtande tonåringar delar sällan den "sanna kärlek" som det skyltas om i böcker. Jag gillade att deras förhållande kunde gunga utan att de för den saken skull hatade varandra.

På den negativa sidan så fanns det handlingar från seriemördarens sida som riktigt skrek av ogenomtänkta plot holes, och mysteriet var inte speciellt överraskande om än inte heller förutsägbart. Tyvärr gick den nästan inte alls in på mördares psyke, och de skrivs ofta bara av som "onda" eller "galna", förmodligen för att det blir enklare så och för att Lane ska kunna straffa dem utan att känns sig skyldig. Jag tyckte fruktansvärt illa om Lanes sätt att se på sin lillasyster Daisy (slut shaming på hög nivå, vilket aldrig är okej) men det blev bättre mot slutet.


Boktrailer


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Förstod inte hur mamman tänkte. Hon hotade att döda Zack om inte Lane lydde, och sedan förväntade hon sig att Lane sjäv skulle döda honom? Wtf? Varför trodde hon att Lane frivilligt skulle döda någon hon kämpat så för att skydda?
  • Trodde faktiskt inte att Seth var skyldig, men misstänkte mamman ända tills hon knivhögg sig själv. Jag menar, vem fan knivhugger sig själv?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar