torsdag 10 juli 2014

Department 19 av Will Hill


8608740

Titel: Department 19
Serie: Department 19 #1
Författare: WiIll Hill
Förlag: Razorbill
Sidor: 540
Genre: fantasy, mysterium
Betyg: 1/5

Rekommenderas till: dig som gillar filmen Van Helsing, blod och vampyrer

Rekommenderas inte till: dig som inte vill ha en bok som tror att kvalité = blod








De senaste två åren i Jamie Carpenters liv har inte varit lätt. Han pappa sköts ner av män i svart efter att ha samarbetat med terrorister, och ända sedan dess har han och hans mamma blivit utstötta ur resten av samhället. Än värre blir det när hans mamma kidnappas av en sadistisk, hämndlysten vampyr och Jamie tvingas gömma sig på Departmen 19, en hemlig organisation som jagar vampyrer och andra övernaturliga monster.
   Den ljusa sidan? Han får hänga med Frankensteins monster och samarbete med en supersnygg vampyrtjej för att hitta sin mamma innan det är för sent.

Department 19 påminner mig en hel del om filmen Van Helsing i det att den tror att att den blir bra genom att slänga in en sexig tjej, coola, moderniserade vapen istället för den klassiska pålen, så elaka, blodiga vampyrer som möjligt och en huvudperson som är arg hela tiden. Den har seriöst vampyrer som exploderar när man dödar dem. Blod och köttslamsor överallt. Det var nästan på samma löjlighetsnivå som att glittra i solljus. Med tanke på hur nästan barnslig handling och huvudperson var kändes det nästan lite opassande med så mycket blod.

Huvudpersonen Jamie betedde sig som en bortskämd liten snorunge, hade ständiga raseriutbrott och gjorde precis som han ville hela tiden, och jag hade kunnat acceptera detta om han lärt sig en läxa och vuxit upp lite. Istället vinklas boken på det typiska "vuxna har fel och barn har rätt"-sättet och alla följde den helt oerfarne sextonåringen som inte kunde se en fälla om den så sparkade honom i baken. För att göra honom extra "cool" var han såklart en naturbegåvning på vampyrdödande (trots att han fått stryk av vanliga mänskliga mobbare dagen före) och får samarbeta med en superhet vampyrtjej och Frankensteins monster. Övriga karaktärer var platta och relativt ointressanta, men jag gillade Larissa och Matt.

Detta var långtifrån de enda problemen. Handlingen var förutsägbar, en av mina favoritkaraktärer (de var inte många...) var bara med i två kapitel, bristen på kvinnor retade mig från början till slut (organisationen sades bestå av både män och kvinnor, men ALLA som nämndes var män. Enda undantaget var kärleksintresset) och Frankenstein, som hade kunnat vara en cool karaktär, gjordes supermesig genom att bli ständigt utskälld av en liten snorunge med humörsvängningar.

I vanliga fall brukar jag kunna stänga av hjärnan en stund och roas av en händelserik historia utan att störas allt för mycket av alla fel (jag är faktiskt hyfsat road av Van Helsing trots att den är skrattretande dålig) men jag kunde inte läsa en sida i Department 19 utan att bli irriterad, och när jag är irriterad plockar jag fram alla småfel jag kan hitta och då blir jag ännu mer irriterad. 1 utav 5 i betyg.


Boktrailern. Beskriver boken ganska bra: massor av flashiga vapen och blod. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar