onsdag 11 juni 2014

Under the never sky av Veronica Rossi


10756656
Titel: Under the never sky
Serie: Under the never sky #1
Författare: Veronica Rossi
Förlag: Harper Collins
Sidor: 374
Genre: science fiction, post apokalyptiskt, dystopi, romantik
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillar YA-dystopier med romantik, spänning och en intressant värld

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mer världsuppbyggnad än romantik, dig som tröttnat på typiska YA-dystopier







Aria ville aldrig lämna tryggheten i sin Pod, men för att rentvå sitt namn och ta reda på om hennes mamma är vid liv måste hon korsa den livsfarliga death shop, världen utanför hennes hem, och hon måste göra det i sällskap med en vilde. Han är farlig och ociviliserad, men hennes enda hopp om att överleva.
   Perry ville inte bli tvingad att samarbeta med en flicka som inte vet någonting om hur man överlever i vildmarken. Om hon ens överlever resan är tveksamt, men utan henne kan han inte rädda sin brorsons liv. 
   De två måste tillsammans göra en resa som kan döda dem på en miljon olika vis. Frågan är hur de ska överleva.

Jag hade inte alltför höga förväntningar på Under the Never Sky; jag väntade mig en ganska medelmåttig YA dystopi med mer romantik än världsuppbyggnad, men ändå coola idéer, och det var ungefär vad jag fick. Men den var ändå underhållande, och både Aria och Perry var tillräckligt intressanta karaktärer för att bära upp storyn. Dessutom fick romansen en chans att utvecklas istället för att vara en typisk insta-love, tack och lov. Dock tyckte jag att relationen mellan dem var intressantare när de hatade varandra och var tvungna att samarbeta än när det var kyssar till höger och vänster. Det var intressantare innan det.

Att det fanns en handling utanför romansen var också bra; både Aria och Perry hade mål och driv utanför varandra, och trots att de var kära lät de inte det styra deras beslut. Ytterligare en anledning till att jag gillade dem som karaktärer. Bikaraktärerna var svagare och med få undantag inte särskilt intressanta, tyvärr.

Världen Rossi skapat var en ganska typisk dystopi där vissa lever i överflöd och andra i livsfarlig fattigdom efter nån extrem katastrof. Jag gillade idén med Aethern och hur den påverkade människorna, men hade gärna velat veta mer om den och resten av världen. Det fanns många lovande element som kunde ha byggts ut, men de glömdes bort lite och istället blev världen lite tunn. Jag hoppas att den byggs på mer och får bättre förklaringar i de kommande två böckerna.

Det boken förlorade mest på var en del vändningar som skedde i slutet som jag inte alls gillade. Vad som hände tänker jag prata om i spoiler sektionen, men jag kan säga att det förstörde en potentiellt väldigt intressant karaktär och tog bort allt vad gråskalor heter; det var tvunget att vara antingen gott eller ont.

the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Så Perry hatar sin bror för att han lät Dwellers ta brorsonen, trots att det var hans enda chans att överleva och dessutom ända sättet att få mat för klanen över vintern? Och sedan gjorde brodern dessutom en helomvändning och blev OND så att Perry blev tvungen att döda honom för "han förtjänade det" och "gick inte att lita på" istället för att skiva honom till en intressant karaktär som var tvungen att fatta svåra beslut för att rädda livet på sin klan? Ja det var ju en besvikelse
  • Så typiskt att Perry hade inte bara ett utan TVÅ senses, varav ett var det ovanligaste man kunde få. Ännu mera typiskt att även Aria skulle utveckla ett sense. Skulle inte det vara väldigt ovanligt med senses? Vaför måste huvudpersonerna alltid vara super speciella? Ugh.
Boktrailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar