måndag 9 juni 2014

Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater


18714816
Titel: Drömtjuvarna
Originaltitel: The dream thieves 
Serie: The raven cycle #2
Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B. Whalströms
Sidor: 361
Genre: övernaturligt, romantik
Betyg: 4/5

Spoilervarning om du inte läst första boken, Kretsen!

Tack B. Whalströms för rec-exet

Rekommenderas till: dig som vill ha något långsamt, mystiskt, poetiskt och romantiskt

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mycket action och raka svar




Ödet säger att om Blue kysser sitt livs kärlek kommer han att dö. Gansey ska vara död inom ett år. Noah är redan död. Adam hankar sig fram på tre jobb och nästan ingen fritid. Och Ronan kan ta med sig saker ur sina drömmar, inklusive mardrömmar som vill döda honom. Det verkar som om problemen för gänget aldrig kommer att ta slut. Men för stunden försöker de fortfarande fokusera på att hitta kungen som ska vara begravd på Ganseys leylinje, samtidigt som de undersöker Ronans mystiska förmåga.  
   När sedan en torped som kallar sig mr Grey kommer till Cabeswater och letar efter ett mystiskt föremål som kan göra drömmar till verklighet är det ingen tvekan om vad - eller vem - han är ute efter.

Det har gått ett tag, lite drygt en och en halv månad, sedan jag läste den andra delen i Maggie Stiefvaters Raven Cycle-serie, och trots att jag tyckte om den har jag varken hunnit eller orkat recensera den. Men jag antar att det här är ett bra tillfälle att se efter vad som egentligen fastnade. Som vanligt älskar jag Stiefvaters språk - trots att det är en långsam bok nästan helt utan action bygger hon upp och gör den spännande genom stämning. Värt att nämna att mycket få författare har den har effekten på mig. Jag är lättdistraherad och blir lätt uttråkad, och en bok som denna borde få mig att gå i taket av irritation, men det gör den inte. Istället är den trollbindande. Och vete fan hur Stiefvater bär sig åt men jag vill ha den förmågan (hur många börjar bli uttråkade på den här texten just nu?)!

Jag tycker också mycket om karaktärerna och interaktionerna dem emellan. Lustigt nog är jag extra förtjust i bikaraktärerna - mr Grey och Blues familj, speciellt relationen mellan Blues mamma och mr Grey. Jag älskar att allting inte fokuseras på Blue och killarna, utan att familjen faktiskt ges en plats i historien. Familj är viktigt. Jag gillar såklart huvudpersonerna också, speciellt Blue. Detta är ett av få fall där jag faktiskt bryr mig om kärlekstriangeln istället för att bara bli irriterad på den, helt enkelt för att karaktärerna är så älskvärda. Dock störda jag mig på att det inte fanns några riktiga interaktioner mellan Ronan och Blue. Jag satt hela boken och väntade på att de skulle ha ett fullständigt samtal, men nope.

Slutligen så gillar jag också magin. Lite vagt kanske, men magi i böcker har en tendens att falla in i en av två kategorier: annan värld där allt är annorlunda och magiskt, eller vår värld där det finns ett hemligt "samhälle" med magiska varelser som vi vanliga dödliga inte får veta om. Drömtjuvarna passar inte in i något av de facken, tack och lov. Det är ingen som aktivt försöker hålla magin hemlig; det är fortfarande vår värld och den magi som kanske faktiskt finns här. Blues familj försörjer sig genom att ge ut spådomar, Gansey samarbetar med vetenskapsmän för att hitta den magiska leylinjen. Jag gillar den liksom avslappnade känslan runt det hela som man sällan stöter på annars.

Självklart är boken inte perfekt. Fortfarande ges väldigt få svar, vilket är aningen jobbigt. Kavinsky var en potentiellt intressant karaktär som blev bortglömd, och samma sak gäller mr Greys bror; jag hade gärna vetat mer om dem och vad som drev dem. Men ett högt betyg blir det ändå.


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Jag gillade faktiskt hur enkelt mr Grey sköt sin bror, trots att det blev något av ett antiklimax. Man väntar sig alltid någon stor slutstrid, trots att det i verkligheten skulle kunna sluta så mycket snabbare med alla oförsiktiga actionhjältar och skurkar det finns där ute i film- och bokvärld. 
  • Scenen när Noah och Blue kysstes för att hon skulle få testa på någon som inte kunde dö var så rar. Varför kunde hon inte få interagera med Ronan också?
  • Jag shippar nu officiellt Ronan och Adam. Du kan inte stoppa mig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar