lördag 28 juni 2014

Lördagsfilmen - Don't move

Varje lördag kommer jag att ge filmrekommendationer, både till storfilmer, okända små pärlor och spännande kortfilmer. Jag kommer ge en kort sammanfattning av filmens handling och en liten recension. 

Den här veckan har jag märkligt nog ingen film att prata om, och därför valde jag en fruktansvärt bra liten kortfilm som får många storfilmer att blekna i jämförelse. Här har ni en kortrecension för en kortfilm.




En grupp på sex vänner som träffats för att ha en trevlig kväll tillsammans får en spännande idé - varför inte plocka fram ett oujabräde och locka fram en demon? Sagt och gjort, men denna mörkrets varelse är inte riktigt vad de väntat sig. Den har bara en regel: fem måste dö, en måste leva. Stå helt stilla, så kanske den inte ser dig...

Det som är bäst med den här kortfilmen är, enligt mig, effekterna. De är otroliga för en såndan här liten film, mer än tillräckligt bra för att många storfilmer borde skämmas. Stämningen byggs upp snabbt och effektivt med ett intro utan bild och bara ljud som genast rycker in en i handlingen, skådespelarna är riktigt bra och demonen har en läskig design som kommer få dig att tänka två gånger innan du släcker nattlampan. Jag vill inte säga för mycket om handlingen, dels för att jag inte vill spoila och dels för att det finns begränsningar på hur mycket handling man kan trycka in i en tio minuter lång film utan att det blir rörigt. Kort sagt är den enkel, stämningsfull, skrämmande och riktigt, riktigt bra.

Om du inte har problem med blod och ändå inte planerade att sova i natt, ta och kika på filmen. 

torsdag 26 juni 2014

That dreaded question

Jag lovar att det är precis så här alla författare får sina bokidéer. Läs denna korta (sexton sidor), läskiga serien för att själv få veta vår hemlighet: that dreaded question.

onsdag 25 juni 2014

Mörk ängel av Laini Taylor


8490112
Titel: Mörk ängel
Originaltitel: Daughter of Smoke and Bone
Serie: Önskemånglarens dotter #1
Författare: Laini Taylor
Förlag: Bazar
Genre: fantasy, romantik
Sidantal: 376
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillar annorlunda fantasyböcker med färgstarka miljöer, unikt tema och mycket romantik

Rekommenderas inte till: dig som är trött på typisk YA-romantik, dig som ogillar fantasy







Den unga Karou är bosatt i Prag och studerar konst, och även om hon på ytan kanske verkar lite underlig med sitt blåa hår och tatueringar så är det få som skulle kunna förstå just hur annorlunda hon är. Hon talar många språk, inte alla mänskliga, hon extraknäcker med att resa runt i världen och samla in tänder, och inte minst har hon en familj bestående av monster.
   Men trots att hon vet mer om världen än de flesta andra, så finns det mycket som hålls hemligt även för Karou. Hon vet till exempel inte sanningen om sin egen historia, eller varför svarta handavtryck dyker upp på dörrar runt om i världen. Och hon vet verkligen inte att allt hon känner till är på väg att förändras.

Jag  hade höga förväntningar på Mörk Ängel, men tyvärr levde den inte riktigt upp till dem. Till en början verkade det lovande. Karou var spännande och väckte min nyfikenhet, att det utspelade sig någon annanstans än i USA var uppfriskande och de övernaturliga elementen var minst sagt unika. Men det som verkligen fångade in mig i början var hur boken berättades som att det inte fanns någonting att dölja. Istället för en helt vanlig person som inte vet något om något har vi här en tjej som varit inblandad i magi sen födseln men fortfarande passerar som mer eller mindre vanlig. Redan i första kapitlet gör hon magiska saker och hintar om magiska varelser. Man slapp helt undan den tråkiga första delen men tonårsdrama och gick istället rakt in i magi och mysterier.

Jag gillade också Karou som karaktär. Hon är cool, modig, smart och kick-ass, och det finns ingenting som kan stå emellan henne och hennes mål. Vill hon någonting så hittar hon ett sätt att uppnå det (och låt mig bara säga att du inte bör komma emellan henne och hennes familj). Att hon sedan har massa magiska specialegenskaper, som naturligt blått hår och kunskap i hur man "lyssnar på tänder" skadar ju inte heller. Bland övriga karaktärer så tyckte jag väldigt mycket om Brimstone, men sedan gick det nedför. De allra flesta kändes antingen konstiga och överdrivna (Zuzana) eller helt ostabila (Akiva).

Det var halvvägs någonstans som det började gå utför i raketfart. Innan dess var det mysterier, action, magi och skitcoola monster. Sedan kom Akiva, och vad har vi? Insta-love. En kille som är så snygg att alla blir förstummade. Ett fruktansvärt orealistiskt förhållande. Visserligen har de en del kemi, det måste jag erkänna, och deras omedelbara attraktion får sin förklaring, men det kändes aldrig realistiskt, speciellt inte i Akivas fall. Jag kunde bara inte förstå hur han så omedelbart kunde gå från så iskall och känslomässigt avstängd till en typisk Prince Charming. Han var definitivt mer intressant som fiende än som kärleksintresse; då var han riktigt cool. För att inte vara för hård mot sista halvan kan jag säga att jag gillade alla flashbacks och hur historien knöts ihop med det förflutna.

Mörk Ängel har unika, förstummande miljöer och monster, en badass hjältinna och läskig men samtidigt häftig magi. Tyvärr föll den offer för YA-romantik (tack och lov att det i alla fall inte var ett triangeldrama inblandat). Jag har ändå förhoppningar för bok två. Betyg blir tre utav fem tack vare den starka första halvan.

the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Vet inte riktigt vad jag tycker om att Karou är Madrigal, men är glad att vi i alla fall fick någon förklaring på den omedelbara attraktionen mellan henne och Akiva.
  • Så är hela hennes familj död? Hoppas inte det, jag vill verkligen se mer av Brimstone?
  • Vad hände med Chiro? Jag vill veta vad som hände med Chiro!!! Har aldrig gillat hur en karaktärs dålig beslut bara skrivs av som att hon är "svag" istället för att ge henne riktigt djup och därför vill jag läsa mer om henne och se henne växa som person. 

Boktrailer

Den har ett omslag!!!

Jag hade helt missat det, men den sista boken i en av mina favoritserier har äntligen fått en omslag!!!

Serien heter Skulduggery Pleasant, och den nionde och sista boken går under titeln The Dying of the Light. Jag ser så mycket fram emot den här boken att ni kan inte föreställa er. Det är så många frågor som ska få svar och blod kommer att spillas och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

18131799

Är det inte snyggt?!?!

Fun time is over. Mostly.
Detta är nu min catchprase.

Jag har inte recenserat alla böcker i serien (började läsa den långt innan jag började blogga) men om du är nyfiken och vill läsa de jag har skrivit så finns de på recensionssidan under namnet Landy, Derek. Och för er som inte orkar läsa några recensioner kan jag bara säga att LÄS DEN HÄR SERIEN.

tisdag 24 juni 2014

Tisdagstipset

Veckans tema: drömmar

20518838

From the author of the Birthmarked trilogy comes a fast-paced, psychologically thrilling novel about what happens when your dreams are not your own.

The Forge School is the most prestigious arts school in the country. The secret to its success:  every moment of the students' lives is televised as part of the insanely popular Forge Show, and the students' schedule includes twelve hours of induced sleep meant to enhance creativity. But when first year student Rosie Sinclair skips her sleeping pill, she discovers there is something off about Forge. In fact, she suspects that there are sinister things going on deep below the reaches of the cameras in the school. What's worse is, she starts to notice that the edges of her consciousness do not feel quite right. And soon, she unearths the ghastly secret that the Forge School is hiding—and what it truly means to dream there.

Varför jag är nyfiken: synopsisen säger inte mycket om vad som kommer att hända, men den lyckas verkligen höja mina förväntningar om att det finns ett stort mysterium med ett lika stort avslöjande i den här boken, och förhoppningsvis också massor av tvister. Min nyfikenhet är väckt.

måndag 23 juni 2014

Bok till serie - the 100


The 100 är en relativt ny tv-serie baserad på boken med samma namn, skriven av Kass Morgan. Den utspelar sig i en post apokalyptisk framtid där Jorden på grund av kärnvapenkrig har blivit obeboelig, men ett litet antal människor lyckades fly ut till rymden och bosätta sig på en rymdstation. Nu,  x antal år senare, är stationen på väg att kollapsa. Det finns för många människor och för lite syre. I desperat sökan på en lösning skickas 100 ungdomsbrottslingar, som till skillnad från resten av befolkningen lätt går att avvara, till Jorden för att ta reda på om planeten fortfarande är för giftig för mänskligt liv. Väl där måste ungdomarna inte bara överleva den livsfarliga omgivningen utan också varandra och de hemligheter som döljs på Jordens mystiska yta.

Än så länge är en säsong på 13 avsnitt filmats och sänts, men säsong två är på g den också. Det är på inget sätt en världsomvälvande serie, och det finns massor av saker som kunde vara mycket bättre (finns det verkligen ingen mer kvalificerad för uppgiften att rädda mänskligheten än etthundra ungdomsbrottslingar? Och varför är alla grymt snygga efter att ha spenderat så mycket tid i fängelse och i en lerig djungel?) men den är faktiskt förvånansvärt bra och blir bättre med varje avsnitt. Den skyggar inte undan från att vara mörk på sina ställen, och de personer som tvingas ta fruktansvärda beslut för mänsklighetens bästa målas inte ut som 100 procent onda. Dessutom växer karaktärerna med tiden och LÄR sig faktiskt av sina misstag. Det enda jag verkligen kan klaga på är att romantiken inte är speciellt bra genomförd och mest tråkar ut och irriterar.

Värt att nämna är också att den fick mig att gråta. Ingen serie och bara en film har någonsin lyckats med det. Så tummen upp.
Octavia, en av de karaktärer som växer allra mest och går från olidlig till ansvarstagande och intressant
Min favoritkaraktär, Jasper

Boken har jag inte läst, men den har inte fått det bästa omdömet på Goodreads precis (kolla bokens Goodreads-sida och recensioner här) så jag rekommenderar ändå serien. Om någon har läst den får ni gärna säga emot mig och berätta varför, så kanske jag ändrar mig och plockar upp boken ändå.
17332969

Trailer

lördag 21 juni 2014

Lördagsfilmen - Cloud Atlas

Varje lördag kommer jag att ge filmrekommendationer, både till storfilmer, okända små pärlor och spännande kortfilmer. Jag kommer ge en kort sammanfattning av filmens handling och en liten recension. Denna veckan faller strålkastarljuset på den episka Cloud Atlas.


Att beskriva handlingen till Cloud Atlas är svårt. Vi får följa inget mindre än sex olika tidslinjer med sex  olika historier som utspelar sig i sex olika tidsåldrar, från artonhundratalets kolonialtid till en avlägsen framtid bortom vår tideräkning. Karaktärerna och deras äventyr är olika, men allteftersom man tittar inser man att de är återfödelser av varandra och att deras upplevelser speglar varandra i nya tappningar. Älskare möter varandra i nya kroppar, strider upprepas och alla slutar inte lyckligt. Vi får också se samma skådespelare i helt olika roller, och jag kan garantera att du inte kommer att känna igen de varje gång.

Var för sig är de olika historierna väldigt olika: vi har en ung advokat som ligger döende i ett artonhundratalsskepp, längtandes efter sin hustru samtidigt som han försöker rädda livet på en förrymd slav, vi har en kompositör med dåligt rykte i trettiotalets USA som skriver brev till sin älskare, vi har samma älskare fyrtio år senare som tillsammans med en journalist försöker avslöja en komplott som kan kosta tusentals människor livet, vi har en självisk, girig förlagsägare som hamnar i diverse olika knipor i nutiden, vi har en klon som arbetar som servitris i en högteknologisk sci-fi stad och slutligen har vi i en avlägsen framtid en man och en kvinna som försöker rädda det som finns kvar av mänskligheten. I den här blandningen finns det tragisk romantik, post apokalyps, kannibaler, drama, science fiction och mycket mer. 

Man måste vara vaken och uppmärksam för att följa med i vad som händer i de olika tidslinjerna och vem som som gör vad, men om du gör det kan jag garantera dig en fascinerande film med något för alla smaker. Och jag föreslår att du lägger upp ett stort lager snacks; filmen är närmare tre timmar lång


För er som vill läsa boken innan ni ser filmen så går den under samma titel och är skriven av David Mitchell. Bokens Goodreads-sida kan du hitta här. Själv har jag inte läst den och kan inte säga huruvida filmen gjorde den rättvisa eller inte, men jag planerar definitivt att plocka upp den så snart jag kan.


torsdag 19 juni 2014

Tanith Low in the Maleficent Seven av Derek Landy


16119044

Titel: Tanith Low in the Maleficent Seven
Serie: Skulduggery Pleasant #7,5
Författare: Derek Landy
Förlag: Harper Collins
Genre: fantasy
Sidor: 288
Betyg: 4/5

Rekommenderas till: dig som gillar Skulduggery Pleasant-serien, knasig humor och mycket blod. Dig som gärna vill läsa ur skurkens synvinkel

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar SP-serien. Dig som är humorbefriad

Enorma, jättelika SPOILERS för dig som inte läst de första sju böckerna!!! (vilket du borde göra)(de är bäst)(seriöst)(bäst)



Tanith Low var god. Hon kämpade mot det onda med en obesegrad kämpaglöd, flörtig attityd och ett svärd som betytt slutet för oräkneliga fiender.

Så en dag tog en Remnat över hennes kropp och förändrade allt.

Tanith Low är ond. Hon kämpar tillsammans med seriemördare och brottslingar mot ett enda mål: att hjälpa Darquesse förinta världen. 

Tanith Low in the Maleficent Seven är en mellanbok och måste inte läsas för att man ska förstå resten av serien (faktum är att jag läste den efter att jag läst den åttonde boken). Du kommer att förstå vad som händer i kommande böcker utan att läsa den, även om vissa aspekter kommer att bli lite röriga. Dock kommer du inte att förstå the Maleficent Seven utan att först läsa de sju första böckerna, vilket jag i vilket fall starkt rekommenderar.

Tanith är inte huvudperson i resten av böckerna; faktum är att huvudpersonen Valkyrie inte är med i en enda scen. Istället får vi följa skurkarna, båda sådana vi mött förut och en del nya, och en annan grupp hjältar som försöker rädda världen medan Valkyrie och Skulduggery är upptagna. Eftersom detta är en ganska kort bok jämfört med resten av serien så störde det mig inte att de gamla huvudpersonerna inte deltog, och ersättarna var tillräckligt coola för att underhålla mig. De var smarta och snabbtänkta och levererade one liners till höger och vänster. Sedan älskar jag såklart humorn som finns med på varenda sida.

Trots att den är ganska lättsam och lägger stor tillförlit till sin humor så är ändå boken väldigt brutal och hanterar en del mörka frågor. Många dör på mer eller mindre hemska sätt, och det fanns tvister jag definitivt inte väntat mig. Jag älskade en viss händelse i slutet och hur den ställde frågor om ifall en ond person måste vara ond, eller om det går att kämpa för att vara bättre. Boken hade kunnat bli platt och bara ägna sig åt blod och ytlig humor, men vågar att faktiskt ställa stora frågor. Me like!

tisdag 17 juni 2014

Tisdagstipset

Veckans tema: space opera

Vad sägs om lite klassisk litteratur om utomjordingar och rymdskepp?

673023


Herself a biologist, Julie E. Czerneda has earned a reputation in science fiction circles for her ability to create beautifully crafted, imaginative, yet believably realized alien races. In Survival, the first novel in her new series, Species Imperative, she draws upon this talent to build races, characters, and a universe which will draw readers into a magnificent tale of interstellar intrigue, as an Earth scientist is caught up in a terrifying interspecies conflict. Senior co-administrator of the Norcoast Salmon Research Facility, Dr. Mackenzie Connor, Mac to her friends and colleagues, was a trained biologist, whose work had definitely become her life. And working at Norcoast Base, set in an ideal location just where the Tannu River sped down the west side of the Rocky Mountains to the Pacific Coast was the perfect situation for Mac. She and fellow scientist Dr. Emily Mamani were just settling in to monitor this year's salmon runs when their research was interrupted by the unprecedented arrival of Brymn, the first member of the alien race known as the Ohryn to ever set foot on Earth.

Brymn was an archaeologist, and much of his research had focused on a region of space known as the Chasm, a part of the universe that was literally dead, all of its worlds empty of any life-forms, though traces existed of the civilizations that must once have flourished in the region. Brymn had sought out Mac because she was a biologist -- a discipline strictly forbidden among his own people -- and he felt that through her expertise she might be able to help him discover what had created the Chasm. But Mac had little interest in alien races and in studies that ranged beyond Earth, and as politely as she was capable of, she tried to make it clear that she was unwilling to abandon her own work.

However, the decision was soon taken out of her hands when a mysterious and devastating attack on the Base resulted in the abduction of Emily, and forced Mac to flee for her life with Brymn and the Earth special agents who were escorting him. Suddenly, it appeared that Earth itself might be under attack by the legendary race the Ohryn called the Ro, the beings they thought might be the destructive force behind the Chasm. Cut off from everything and everyone she knew, Mac found herself in grave danger and charged with the responsibility of learning everything she could that might possibly aid Earth in protecting the human race from extinction...

Varför jag är nyfiken: utöver att jag såklart älskar science fiction så är jag också väldigt fascinerad av vetenskap. Boken Fragment älskade jag just för att den innehöll SCIENCE, och trots att den var svag i sina karaktärer och hade århundradets minst övertygande romans så räknar jag den till en av mina favoritböcker bara för att den var så förbannat intressant. Med en författare som själv är biolog hoppas jag att även Survival ska kunna leva om till mina förväntningar om cool vetenskap.

lördag 14 juni 2014

Lördagsfilmen - The Signal

Som nytt tema för att få lite fart här på bloggen igen tänkte jag införa "lördagsfilmen" - varje lördag kommer jag att ge en filmrekommendation och en kort minirecension av filmen i fråga. Det kommer variera mellan kända storfilmer som Avatar, till mindre kända independentfilmer och en och annan kortfilm från youtube. Nu är jag medveten om att detta är en bokblogg och inte en filmblogg, men jag gillar filmer också så bear with me.

Den första filmen jag tänker belysa är den annorlunda indieskräckfilmen The Signal



The Signal är en närmast okänd liten pärla som är annorlunda på det sättet att tre olika regissörer har haft ett finger med i spelet. Filmen är uppdelad i tre delar som alla har regisserats av olika personer, med resultatet att de tre delarna har olika stämning och fokus (men utan att för den delen göra filmen förvirrande). Alla delarna är mer psykologiskt obehagliga, innehåller en del blod och ställer frågor om den mänskliga naturen, vad vi gör i pressade situationer och vad som kan hända om man ger efter för galenskapen. Den första och sista delen är lite mörkare, medan mittendelen fokuserar mer på svart humor. Dessa fokusbyten gör att man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända och definitivt inte blir uttråkad. 

Handlingen är som sådan att det helt plötsligt börjar sändas en märklig signal i TV, radio och telefon som ställer till det ordentligt i huvudet på folk. De blir paranoida, mordiska, börjar hallucinera och utvecklar ren galenskap. Mitt i detta befinner sig Mya, som hamnat i en situation där hon inte längre älskar sin man Lewis utan istället fallit för den romantiske Ben. När signalen slår till tappar Lewis snabbt förståndet och Ben och Mya måste gå genom eld för att hitta varandra i en stad som blivit helt galen.

Som sagt är det en indiefilm. Budgeten är inte speciellt hög och man får aldrig alla svar, vilket kan vara både bra och dåligt beroende på vilken filmsmak man har. Men effekterna är bra, skådespelarna är övertygande och handlingen spännande. Såvida du inte går in och väntar dig ett mästerverk så är detta en film som kommer att underhålla dig.

Läs mer om filmen på den officiella hemsidan: doyouhavethecrazy.com


Trailer:

onsdag 11 juni 2014

Under the never sky av Veronica Rossi


10756656
Titel: Under the never sky
Serie: Under the never sky #1
Författare: Veronica Rossi
Förlag: Harper Collins
Sidor: 374
Genre: science fiction, post apokalyptiskt, dystopi, romantik
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som gillar YA-dystopier med romantik, spänning och en intressant värld

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mer världsuppbyggnad än romantik, dig som tröttnat på typiska YA-dystopier







Aria ville aldrig lämna tryggheten i sin Pod, men för att rentvå sitt namn och ta reda på om hennes mamma är vid liv måste hon korsa den livsfarliga death shop, världen utanför hennes hem, och hon måste göra det i sällskap med en vilde. Han är farlig och ociviliserad, men hennes enda hopp om att överleva.
   Perry ville inte bli tvingad att samarbeta med en flicka som inte vet någonting om hur man överlever i vildmarken. Om hon ens överlever resan är tveksamt, men utan henne kan han inte rädda sin brorsons liv. 
   De två måste tillsammans göra en resa som kan döda dem på en miljon olika vis. Frågan är hur de ska överleva.

Jag hade inte alltför höga förväntningar på Under the Never Sky; jag väntade mig en ganska medelmåttig YA dystopi med mer romantik än världsuppbyggnad, men ändå coola idéer, och det var ungefär vad jag fick. Men den var ändå underhållande, och både Aria och Perry var tillräckligt intressanta karaktärer för att bära upp storyn. Dessutom fick romansen en chans att utvecklas istället för att vara en typisk insta-love, tack och lov. Dock tyckte jag att relationen mellan dem var intressantare när de hatade varandra och var tvungna att samarbeta än när det var kyssar till höger och vänster. Det var intressantare innan det.

Att det fanns en handling utanför romansen var också bra; både Aria och Perry hade mål och driv utanför varandra, och trots att de var kära lät de inte det styra deras beslut. Ytterligare en anledning till att jag gillade dem som karaktärer. Bikaraktärerna var svagare och med få undantag inte särskilt intressanta, tyvärr.

Världen Rossi skapat var en ganska typisk dystopi där vissa lever i överflöd och andra i livsfarlig fattigdom efter nån extrem katastrof. Jag gillade idén med Aethern och hur den påverkade människorna, men hade gärna velat veta mer om den och resten av världen. Det fanns många lovande element som kunde ha byggts ut, men de glömdes bort lite och istället blev världen lite tunn. Jag hoppas att den byggs på mer och får bättre förklaringar i de kommande två böckerna.

Det boken förlorade mest på var en del vändningar som skedde i slutet som jag inte alls gillade. Vad som hände tänker jag prata om i spoiler sektionen, men jag kan säga att det förstörde en potentiellt väldigt intressant karaktär och tog bort allt vad gråskalor heter; det var tvunget att vara antingen gott eller ont.

the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Så Perry hatar sin bror för att han lät Dwellers ta brorsonen, trots att det var hans enda chans att överleva och dessutom ända sättet att få mat för klanen över vintern? Och sedan gjorde brodern dessutom en helomvändning och blev OND så att Perry blev tvungen att döda honom för "han förtjänade det" och "gick inte att lita på" istället för att skiva honom till en intressant karaktär som var tvungen att fatta svåra beslut för att rädda livet på sin klan? Ja det var ju en besvikelse
  • Så typiskt att Perry hade inte bara ett utan TVÅ senses, varav ett var det ovanligaste man kunde få. Ännu mera typiskt att även Aria skulle utveckla ett sense. Skulle inte det vara väldigt ovanligt med senses? Vaför måste huvudpersonerna alltid vara super speciella? Ugh.
Boktrailer

tisdag 10 juni 2014

Tisdagstipset

Mina gamla Boktipsinlägg har fått en uppgradering och bytt namn till tisdagstipset, men annars är det fortfarande samma sak.

Veckans tema: parallella världar

15829686


Everything repeats.
You. Your best friend. Every person you know.
Many worlds. Many lives--infinite possibilities.
Welcome to the multiverse.


Sixteen-year-old Sasha Lawson has only ever known one small, ordinary life. When she was young, she loved her grandfather's stories of parallel worlds inhabited by girls who looked like her but led totally different lives. Sasha never believed such worlds were real--until now, when she finds herself thrust into one against her will.

To prevent imminent war, Sasha must slip into the life of an alternate version of herself, a princess who has vanished on the eve of her arranged marriage. If Sasha succeeds in fooling everyone, she will be returned home; if she fails, she'll be trapped in another girl's life forever. As time runs out, Sasha finds herself torn between two worlds, two lives, and two young men vying for her love--one who knows her secret, and one who thinks she's someone she's not.

The first book in the Many-Worlds Trilogy, Tandem is a riveting saga of love and betrayal set in parallel universes in which nothing--and no one--is what it seems.

Varför jag är nyfiken: idén med någon som faller in en annan verklighet har alltid fascinerat mig lite extra. Dessutom skadar det inte att omslaget är grymt fint.

måndag 9 juni 2014

Drömtjuvarna av Maggie Stiefvater


18714816
Titel: Drömtjuvarna
Originaltitel: The dream thieves 
Serie: The raven cycle #2
Författare: Maggie Stiefvater
Förlag: B. Whalströms
Sidor: 361
Genre: övernaturligt, romantik
Betyg: 4/5

Spoilervarning om du inte läst första boken, Kretsen!

Tack B. Whalströms för rec-exet

Rekommenderas till: dig som vill ha något långsamt, mystiskt, poetiskt och romantiskt

Rekommenderas inte till: dig som vill ha mycket action och raka svar




Ödet säger att om Blue kysser sitt livs kärlek kommer han att dö. Gansey ska vara död inom ett år. Noah är redan död. Adam hankar sig fram på tre jobb och nästan ingen fritid. Och Ronan kan ta med sig saker ur sina drömmar, inklusive mardrömmar som vill döda honom. Det verkar som om problemen för gänget aldrig kommer att ta slut. Men för stunden försöker de fortfarande fokusera på att hitta kungen som ska vara begravd på Ganseys leylinje, samtidigt som de undersöker Ronans mystiska förmåga.  
   När sedan en torped som kallar sig mr Grey kommer till Cabeswater och letar efter ett mystiskt föremål som kan göra drömmar till verklighet är det ingen tvekan om vad - eller vem - han är ute efter.

Det har gått ett tag, lite drygt en och en halv månad, sedan jag läste den andra delen i Maggie Stiefvaters Raven Cycle-serie, och trots att jag tyckte om den har jag varken hunnit eller orkat recensera den. Men jag antar att det här är ett bra tillfälle att se efter vad som egentligen fastnade. Som vanligt älskar jag Stiefvaters språk - trots att det är en långsam bok nästan helt utan action bygger hon upp och gör den spännande genom stämning. Värt att nämna att mycket få författare har den har effekten på mig. Jag är lättdistraherad och blir lätt uttråkad, och en bok som denna borde få mig att gå i taket av irritation, men det gör den inte. Istället är den trollbindande. Och vete fan hur Stiefvater bär sig åt men jag vill ha den förmågan (hur många börjar bli uttråkade på den här texten just nu?)!

Jag tycker också mycket om karaktärerna och interaktionerna dem emellan. Lustigt nog är jag extra förtjust i bikaraktärerna - mr Grey och Blues familj, speciellt relationen mellan Blues mamma och mr Grey. Jag älskar att allting inte fokuseras på Blue och killarna, utan att familjen faktiskt ges en plats i historien. Familj är viktigt. Jag gillar såklart huvudpersonerna också, speciellt Blue. Detta är ett av få fall där jag faktiskt bryr mig om kärlekstriangeln istället för att bara bli irriterad på den, helt enkelt för att karaktärerna är så älskvärda. Dock störda jag mig på att det inte fanns några riktiga interaktioner mellan Ronan och Blue. Jag satt hela boken och väntade på att de skulle ha ett fullständigt samtal, men nope.

Slutligen så gillar jag också magin. Lite vagt kanske, men magi i böcker har en tendens att falla in i en av två kategorier: annan värld där allt är annorlunda och magiskt, eller vår värld där det finns ett hemligt "samhälle" med magiska varelser som vi vanliga dödliga inte får veta om. Drömtjuvarna passar inte in i något av de facken, tack och lov. Det är ingen som aktivt försöker hålla magin hemlig; det är fortfarande vår värld och den magi som kanske faktiskt finns här. Blues familj försörjer sig genom att ge ut spådomar, Gansey samarbetar med vetenskapsmän för att hitta den magiska leylinjen. Jag gillar den liksom avslappnade känslan runt det hela som man sällan stöter på annars.

Självklart är boken inte perfekt. Fortfarande ges väldigt få svar, vilket är aningen jobbigt. Kavinsky var en potentiellt intressant karaktär som blev bortglömd, och samma sak gäller mr Greys bror; jag hade gärna vetat mer om dem och vad som drev dem. Men ett högt betyg blir det ändå.


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Jag gillade faktiskt hur enkelt mr Grey sköt sin bror, trots att det blev något av ett antiklimax. Man väntar sig alltid någon stor slutstrid, trots att det i verkligheten skulle kunna sluta så mycket snabbare med alla oförsiktiga actionhjältar och skurkar det finns där ute i film- och bokvärld. 
  • Scenen när Noah och Blue kysstes för att hon skulle få testa på någon som inte kunde dö var så rar. Varför kunde hon inte få interagera med Ronan också?
  • Jag shippar nu officiellt Ronan och Adam. Du kan inte stoppa mig. 

lördag 7 juni 2014

Surprise!

Överraskning! Jag är inte död!

Så jag vet att jag har varit väldigt inaktiv i typ... över en månad. Förlåt, ber om ursäkt och allt det där. Mina dåliga ursäkter inkluderar extremt mycket skolarbete, gradering och en mycket liten hundvalp. För dig som vill ha en icke-bokrelaterad statusuppdatering av mitt liv och mer utförliga förklaringar på ursäkterna, läs nästa stycke. För dig som inte vill veta (men tack så mycket...) kan du hoppa över de följande två styckena och gå direkt till det sista för att läsa om vad som kommer att hända med bloggen.

Skolarbetet är jag äntligen klar med; betygen sattes i tisdags. Det är nu officiellt mindre än en veka kvar tills jag går ut gymnasiet. Men den senaste månaden har jag i stort sett inte hunnit andas. För ett par veckor sedan hade jag dessutom gradering i kung fu, vilken innebar en del träning den också men av en annan variant. Men jag klarade den, och har nu uppnått första graden (rött bälte)! Men det som ni alla undrar mest över är förmodligen den mycket lilla hundvalpen.

När hon föddes blev vi alla förvånade, för ultraljudet visade att mamman inte var dräktig (trots att hon vid ett annat ultraljud ett par veckor tidigare hade haft fyra valpar). Men en valp blev det ändå. Hon vägde lite drygt 100 gram och första veckan ökade hon knappt tio gram i vikt. Detta är inte normalt (obviously). Det gick så långt att vi gav upp om henne och la undan henne från mamman eftersom hon blev fruktansvärt stressad av det hela, men blödig som jag är blandade jag ihop mjölkersättning och började mata valpen med pipett. Cirka en milliliter per portion, varannan timme. Under en veckas tid gick jag upp fyra gånger per natt och matade henne. Nu är hon sex veckor och ungefär lika stor som en vanlig tvåveckorsvalp. Idag nådde hon ett kilo i vikt. Vi vet fortfarande inte om hon kommer att klara sig, och vi är säkra på att någonting inte står riktigt rätt till då hon fortfarande ökar fruktansvärt lite i vikt och i stort sett måste tvångsmatas. Men hon är också fruktansvärt fin och en riktig liten raring.



Över till mer bloggrelaterade ämnen! Jag har tre recensioner att skriva (Drömtjuvarna, The Maleficent Seven och Under the Never Sky), top tens och boktipsinlägg att ta igen och dessutom en del nya idéer som jag inte tänker avslöja riktigt än. Dessutom ska jag försöka ta upp Girl-serien igen (den har legat på hyllan i åtminstone två månader) och uppdatera hur den går så ofta jag kan.
   Men jag vill gärna ha er hjälp med någonting! Det är nämligen så att jag börjat fundera så smått på det här med videorecensioner och undrar hur många som skulle gilla det. Inga löften nu att jag kommer börja slänga upp filmer till höger och vänster då min kamera har en tendens att hata mig, men om någon är intresserad så skulle det vara kul att prova. Rösta så blir jag glad!

Vill du ha videorecensioner?
  
pollcode.com free polls