söndag 6 april 2014

Filmrecension - Ender's Game


Vill du läsa min recension av boken så finns den här

För femtio år sedan höll människan på att förintas i ett krig mot utomjordiska varelser. Vi överlevde tack vare en briljant kapten, Mazer Rackham, som genom ett mirakel besegrade fienden.
Idag närmar nästa attack, men armén vet inte hur de ska vinna över de överlägsna utomjordingarna ytterligare en gång. I ett försök att skapa oövervinnliga soldater och ledare tränas intelligenta, strategiska barn i mycket ung ålder i krigets konst. Ender är ett av de här barnen, och om ryktena han hör är sanna är han mänsklighetens sista hopp. 

Eftersom detta är en bokblogg och inte en filmblogg kommer jag i den här recensionen utgå en del från boken och göra en del jämförelser, men speciellt djupgående kommer det inte att bli för det var ett tag sedan jag läste boken och jag kommer inte ihåg alla detaljerna. Filmen har behållit bokens handling och de flesta av karaktärerna, men som det ofta blir i filmatiseringar klipps en del bort och annat skrivs om. I boken börjar Ender som sex år gammal och vi får sedan följa honom i flera år. I filmen skulle jag gissa att han är runt tolv. Jag är okej med det här eftersom det skulle varit förbannat knepigt att göra en film där ett barn åldras så mycket. 

Vad jag däremot har lite svårt för är att Valentine och Peter nästan helt försvann, och hans vänner från skolan fick mycket mindre plats (Petras roll blev något större, förmodligen eftersom hon är den i stort sett enda tjejen, men Bean och de andra var fortfarande där i bakgrunden). Peter var bara med i en enda scen! Att följa hans manipulativa, sadistiska natur och hur Ender inte ville bli som honom var ett av mina favoritteman i boken, men nope, det fick inte plats i filmen. Skådespelarna var överlag bra, vilket säger en del med tanke på hur läskigt dåliga barnskådespelare kan vara. Speciellt Asa Butterfield som spelade Ender gillade jag.

Visuellt sett tycker jag att Ender's Game gör sig bra som film. "Spelen" i noll gravitation var coola, och striderna i yttre rymden riktigt mäktiga. Som avslutning kan jag säga att jag är glad att filmen behöll temat om att krig aldrig är någonting bra eller glamoröst, och att Ender behöll sin syn på att han inte vill skada andra men ändå är väldigt kalkylerande och grym när han måste. Helt okej film, men inte riktigt i nivå med boken.


1 kommentar:

  1. Tycker att filmen är otroligt bra gjord, men jag tycker som du att jag saknade syskonen som tog mycket större plats i boken.

    SvaraRadera