lördag 29 mars 2014

Johannesnatten av Gull Åkerblom



Titel: Johannesnatten
Serie: Sagan om Gudagåvorna #1
Författare: Gull Åkerblom
Förlag: Bonnier Carlsen
Genre: fantasy, mytologi, middle grade
Sidantal: 278
Betyg: 2/5

Rekommenderas till: dig som vill ha en lite udda svensk fantasy om nordisk mytologi

Rekommenderas inte till: dig som vill ha en bok med sammanhängande handling och karaktärer som inte har huvudet konstant uppe bland molnen








Snart trettonåriga Matilda Vinblad är lite udda. Hon är drömsk och längtar efter äventyr, och när hon hittar en kryptisk annons i tidningen som eftersöker en kattälskande person som kan stifta bekantskap med ett mycket speciellt hus är hon inte sen med att nappa. 
   Med sin skeptiska mamma Molly på släp dröjer det inte länge innan Matilda är inflyttade i huset i fråga. Fredrika, den tidigare ägaren, lämnar efter sig ett uppdrag och en önskan om att Matilda och hennes mamma ska vakta huset och dess gåtfulla skatter mot en lika gåtfull ondska. Men Molly är övertygad om att det inte är någonting annat än sagor, och kvar står Matilda med bara en högdragen katt vid sin sida när ett uråldrigt mörker kommer allt närmre.

Sagan om Gudagåvorna var en serie jag påbörjade i mellanstadiet, men jag kom aldrig längre än till andra boken. Nu tänkte jag att det kunde vara dags att avsluta det jag påbörjat, och för att fatta vad som händer kände jag att det var en bra idé att läsa om de två första böckerna först.

Åkerblom har en väldigt speciell stämning i sina böcker som jag inte riktigt vet om jag gillar eller inte. Magisk realism, kanske man kan kalla det? Huvudpersonerna tycks aldrig bli speciellt förvånade när de allra konstigaste sakerna inträffar och beter sig mest som om det inte är något annat än alldagliga småproblem. Till och med Molly, som ska vara skeptisk, blinkar inte ens när ett träd flyttar undan sina grenar för att öppna upp en gömd stig.

Denna enda karaktären jag kan köpa det här beteendet från är Matilda, och det är bara för att det passar in i hennes personlighet. Hon är drömsk och längtansfull, nästan väntar sig att någonting magiskt ska vänta runt varje hörn. Visserligen skulle jag oroa mig lite för hennes mentala hälsa om jag var hennes närstående (det är inte friskt att överhuvudtaget inte ifrågasätta de saker som händer i huset!) men i det stora hela skapar hon en ganska annorlunda intressant huvudperson. Hon blir svartsjuk lätt och vill ibland ge upp uppdraget, samtidigt som hon är modig äventyrslysten som få.

Precis som karaktärerna så känns det att du som läser förväntas köpa en del lite väl långsökta saker. Skurkens extremt konstiga metoder, hur Matilda alltid väldigt bekvämt får hjälp när hon sitter fast i mysteriet eller är i fara, för att inte tala om att sättet vissa nordiska sagofigurer används på känns nästan löjligt. Jag oroade mig aldrig på allvar för huvudpersonernas säkerhet, och på grund av detta blev inte actionsekvenserna särskilt spännande. Trots att boken inte ens är 200 sidor tar den väldigt lång tid.

Slutsats: annorlunda och intressant med nordisk mytologi som tema och en cool huvudperson, samt en stundtals stämningsgivande skrivstil, men också långsam och väl så långsökt. 


the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.
  • Så våra nordiska gudar är nu katter. Är jag den enda som tycker att det känns fullständigt skrattretande?
  • Kungen över Kaos självt, Surt, heter nu Ragnar Surteson. Herregud. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar