torsdag 20 mars 2014

Blade Runner av Philip K. Dick


7082

Titel: Blade Runner
Originaltitel: Do androids dream of electric sheep?
Serie: -
Författare: Philip K. Dick
Genre: science fiction
Sidantal: 169
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som är trött på dagens sci-fi och vill ha någonting mera klassiskt, dig som gillar böcker om moraliska frågor utan klara svar

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar äldre böcker, dig som vill ha något mindre snurrigt eller dystert







Det sista världskriget har varit, och nu har nästan varenda människa lämnat jorden för kolonierna i rymden. Kvar finns ett fåtal envisa och de som blivit genetiskt skadade av strålningen och förbjudits att emigrera. En av dem som valt att stanna är Rick Deckard, en prisjägare. Men han jagar inte brottslingar utan förrymda androider, biologiska robotar nästintill omöjliga att skilja från riktiga människor. Hans jobb blir betydligt svårare när en ny androidmodell kommer ut: Nexus 6:an. Det enda som skiljer dem från människor? De är helt inkapabla att känna empati.

Kolla, Nella läser annat än Young Adult, och en (typ) klassiker tillpå det. Jag är så stolt över mig själv.

Mm, vad finns det att säga om den här boken då? Ja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om den om jag ska vara ärlig. Antingen är den smockfull av hål, eller så var jag ovanligt trögtänkt gällande ett par aspekter i storyn (mer om det i spoilersektionen). Jag fick aldrig riktigt grepp om vad det var meningen att vi skulle känna för androiderna: ibland var de rädda och ville överleva och jag sympatiserade med dem, ibland var de fullständigt känslolösa och närmast onda.

Men för att vara rättvis så tror jag inte att det var meningen att man som läsare skulle få en klar bild, rätt eller fel, gott eller ont. Själva syftet med boken var att få oss att ifrågasätta vad som är mänskligt, precis som Rick gjorde när han kom i kontakt med Nexus 6:orna. Trots att storyn bara utspelar sig under en enda dag finns det en hel del karaktärsutveckling med, både för Rick och den sekundära huvudpersonen Isidore. Jag tycker om Isidore och hans naiva vänlighet mot allting, människa eller maskin, och med jag inte direkt gillade Rick (en del av hans handlingar var jag starkt emot) så fann jag honom och hans utveckling fascinerande. På samma sätt var både Rachel och Resch väldigt osympatiska men också väldigt intressanta.

Världen var delvis annorlunda, med hur alla var besatta av djur och att äga ett hade blivit en statussymbol efter att nästan alla dött av strålningen, och delvis en ganska typisk post apokalyptisk variant med den förstörda jorden och människorna som envist klamrar sig fast. Vi får aldrig några tydliga förklaringar på vad som hänt, men vagheten är en fördel snarare än en nackdel. Stämningen var dyster och hopplös; från första sidan hade jag en ständigt gnagande känsla av att det här kan inte sluta bra. Ingenting att läsa om du vill ha något mysig och uppåt, kan jag säga.

En förvirrad tre utav fem i betyg.

the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Vad fan var hela grejen med Mercer? Fattade att det var något som länkade samman människor mentalt, men varför i hela friden gick huvudpersonerna och såg honom i verkligheten i slutet? Och hur kunde han ge Isidore en spindel? Jag fattar inte. Detta är en av de saker jag hade velat ha klara och tydliga förklaringar över.
  • Irriterade mig så på att efter att Rick legat med Rachel hade han inte en tanke på att han varit otrogen. Visst, han ångrade sig och så, men inte för sin frus skull. Vilken typ.  
  • Tyckte så fruktansvärt synd om Isidore i slutet, ja, genom hela boken faktiskt.
  • Förlorade helt mina sympatier för androiderna när Pris klippte benen av spindeln bara för att se om den kunde gå med färre ben.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar