tisdag 18 februari 2014

The Death Cure av James Dashner


7864437

Titel: The Death Cure
Serie: The Maze Runner #3
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Sidantal: 324
Genre: science fiction, dystopi, post apokalyptiskt, zombies
Betyg: 3/5

Rekommenderas till: dig som vill läsa slutet på serien, dig som gillar action och full fart

Rekommenderas inte till: dig som inte läst de tidigare böckerna, dig som vill ha smarta karaktärer och en story utan hål

Varning för spoilers om du inte läst de första två böckerna, The Maze Runner och The scorch Trials



Thomas och hans vänner har löst the Maze och överlevt the Scorch, och nu står de inför en mardrömslik verklighet de tidigare inte kunnat minnas. The Flare, en sjukdom som äter upp hjärnan på människor och förvandlar dem till galna, kannibalistiska monster, håller på att utrota mänskligheten, och WICKED påstår att de nästan har hittat ett botemedel. Bara ett fåtal tester kvarstår, och för att det ska fungera måste Thomas och de andra återfå sina minnen.
   Men Thomas vill inte minnas. Vad de än säger så litar han inte på WICKED och hatar dem för vad de gjort, och han är beredd att göra vad som helst för att stoppa deras planer.  

Den sista avgörande delen av The Maze Runner serien, boken som ska klara upp de dussintals gåtorna från de första två böckerna and end with a boom. Jag har tvekat inför att läsa den, för jag har sett att den fått en del negativa recensioner, men slutligen tog jag alltså tag i den.

Och, ja alltså, den är okej. Hela idén med hur WICKED arbetat för att få fram ett botemedel känns mer än en aning långsökt, uppbyggt nästan enbart för att få dem att verka onda, men jag är beredd att köpa det eftersom det inte hade funnits någon serie alls annars. Däremot hade jag mer och mer svårt för karaktärerna ju längre jag läste. De var envisa, själviska och stundtals korkade, och de vägrade att se från någon annans synvinkel. Jag menar kom igen, jag vet att WICKED varit jävligt hårda men hela mänskligheten står på spel. Det fanns bara ett fåtal scener när jag verkligen kände för dem, men de scenerna var å andra sidan nära att få mig att gråta, så credit för det Dashner.

De bra med boken, förutom de scenerna, är att den är spännande och stundtals riktigt läskig. Det är nästan nonstop action, och det tillsammans med de korta kapitlen gjorde att det gick snabbt att läsa. Och karaktärerna var inte odräglig, en del av dem var riktigt sympatiska (jag gillar Brenda och Newt, och har någon form av hatkärlek för Minho), de var bara inte fantastiska. Den var dessutom rå och hård, och försöker inte förfina den stenhårda världen karaktärerna levde i.

Men den är ingen Maze Runner. Det som förstör mycket är att man i de två böckerna inte bryr sig så mycket om alla obesvarade gåtor; snarare uppskattar man dem och väntar sig ett explosivt avslöjande i sista delen. När man väl kommer till sista delen däremot vill man ha de där förbannade svaren, man vill få allting förklarat på ett sätt som får en att dra efter andan av chock och lever upp till all den spänning som byggts upp. Och The Death Cure gör inte riktigt det. Den känns oavslutad och otillfredsställande, som om det borde komma ut en fjärde bok i serien (ja, jag känner till The Kill Order, men den är en prequel så den räknas inte).

Slutsats: spännande och actionfylld, men med en känsla av att ännu inte vara avslutad. Lever inte upp till de tidigare delarna i serien. Svag, medelmåttig trea i betyg.

Boktrailer

the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • De två scenerna som var riktigt dramatiska och sorgliga var när Newt dog och när Thomas trodde att han skulle bli dissekerad. Dödsångesten han kände då var det enda som inte fick mig att irritera mig på honom från första till sista sidan.
  • Fattar inte hur de inte kan ens överväga att samarbeta med WICKED! Jag vet att de varit med om fruktansvärda saker, men botemedlet var ju nästan färdigt och när de bara rymde sin väg var det ju som att alla som dött gjort det förgäves. 
  • Kändes som världens antiklimax när Thomas aldrig återfick sina minnen, har väntat hela serien på det! Och vad fan var poängen med Chancellor Paige egentligen?! Hon bara stod i bakgrunden och var mystisk hela tiden! Och vad i hela världen var Brenda ute efter i slutet?
  • Woha, the Flare släpptes ut med flit! Den enda riktiga överraskningen i hela boken och så fick vi inte ens Thomas reaktion till den.


Hur som helst så längre jag extremt mycket efter filmen! Titta på de coola bilderna!


Gahh, Minho är freaking perfect!! Kan knappt vänta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar