torsdag 27 februari 2014

Boktjuven av Marcus Zusak



Titel: Boktjuven
Originaltitel: The Book Thief
Författare: Markus Zusak
Förlag: B. Whalströms
Genre: andra världskriget,
Sidantal: 582
Betyg: 5/5

Rekommenderas till: dig som vill läsa en hjärtskärande bok om andra världskriget ur en lite annorlunda synvinkel

Rekommenderas inte till: dig som inte gillar att gråta, dig som inte gillar realism och metaforer, eller vill ha mycket actionscener







När Döden berättar en historia måste du lyssna.

Vanligtvis brukar Döden försöka hålla sig utanför människans åtaganden, men då och då händer det saker som helt enkelt är för speciella. Boktjuvens historia är en sådan sak.
   Liesel Meminger har tvingats lämna sin mamma och flytta in hos en fosterfamilj på Himmel Strasse. Där lär hon sig att läsa och skriva, och där träffar hon Rudy som ska komma att bli hennes bästa vän. Men det är andra världskrigets tid, och ingenting är enkelt. Allteftersom livet stjäl alltmer från Liesel, bestämmer hon sig för att stjäla någonting tillbaka. 
   Och Liesel stjäl böcker.

Boktjuven är boken som alla har läst, men jag har envist hållit mig på avstånd. Jag har aldrig varit speciellt mycket för realistiska böcker (jag är mer för sci fi och fantasy, surprise surprise) och allra speciellt skildringar av andra världskriget får mig att bli extra avig. Men sedan fick jag veta att Boktjuvens berättare är ingen mindre än Döden själv, och då kunde jag helt enkelt inte hålla mig borta längre.

Och jag har faktiskt inte ångrat det.

Men jag tror inte att jag kommer att läsa några fler böcker om andra världskriget någon gång snart.

Boktjuven är, med ett ord, hjärtskärande. Eftersom den berättas av döden är det, föga förvånande, mycket död. Mycket. Död. Den berättas heller inte helt i kronologisk ordning, Döden avslöjar ofta små saker i förväg och oftast var det ingen överraskning vem som skulle dö, men Zusak lyckades ändå få det att bli lika hemskt varje gång. Faktum ät att det ofta blev värre när jag satt hela boken och visste att en av mina favoritkaraktärer skulle dö.

Egentligen är det lite märkligt att jag gillade den här boken. Som sagt är jag inte mycket för realism, speciellt inte av den lite långsammare, sorgligare sorten. Boktjuven har inte mycket action utan är över 500 sidor dagligt liv för människorna på Himmel Strasse. Men något med Zusaks sätt att skriva gjorde att jag ändå inte blev uttråkad; snarare läste jag snabbt för att se vad som skulle hända. Det var poetiskt, med mycket metaforer och målande beskrivningar (påminner mig lite om Rör mig inte!, faktiskt). Karaktärerna var också väldigt fina och verkliga, och jag älskade att läsa om Liesel och följa henne när hon växte och mognade från ett barn till tonåring. Och Döden som berättare var ett genidrag, speciellt som Döden också hade en väldigt intressant röst och personlighet.

Vad är det nu man säger? Ah, just det.

Den här boken förstörde mina känslor och krossade mitt hjärta.

Läs den.

Du har väl inte missat att Boktjuven dessutom har biopremiär så snart som imorgon? Jag måste definitivt skaffa biljetter till den!

2 kommentarer:

  1. Vad kul att du gillade den! Jag har precis köpt hem den så hoppas på att den blir läst snarast :)

    SvaraRadera
  2. har denna i bokhyllan och längtar tills det är dags att läsa den!

    SvaraRadera