fredag 24 januari 2014

Light av Michael Grant

17230702
Titel: Light
Serie: Gone #6
Författare: Michael Grant
Förlag: Egmont
Genre: science fiction, överlevnad, övernaturligt, skräck, dystopi
Sidantal: 437
Betyg: 5/5

Rekommenderas till: dig som gillar action, blod, samvetslösa monster och annorlunda science fiction.

Rekommenderas inte till: dig som har problem med blod och våld och supersorgliga dödsfall.

Spoilervarning till dig som inte läst dem fem tidigare delarna!

Det här blir en lång recension, för jag har mycket att säga.




Slutspelet närmar sig.
   Barriären har blivit genomskinlig, och plötsligt kan barnen se ut och de vuxna in. Alla kan känna att slutet närmar sig, och alla väntar sig att de snart kommer kunna lämna mardrömmen som är the FAYZ. Men än är det inte över, och än har inte gaiaphagen, som numera går under namnet Gaia, gett upp. Den har en plan, en plan som inte precis gynnar någon annan, och den tänker genomföra den till varje pris. 
   Sam och de andra överlevarna förbereder sig inför sin sista strid, och de vet att priset kommer att bli högt, oavsett om de vinner eller förlorar. 

Oh gud jag vill gråta. Jag vill krypa ihop i fosterställning på golvet och aldrig röra mig igen. MY FEELS ARE DESTROYED!
 
Efter att ha läst ut Light (och efter att jag slutat hyperventilera) satt jag och funderade en del på den här serien. Och det slog mig hur otroligt mycket den har växt med tiden. Den första boken var bra, och den var mörk och skrämmande men samtidigt häftig, och karaktärerna var fortfarande barn. Nu, när jag har avslutat serien, kan jag verkligen se den invecklade världen Grant vävt ihop, hur den har gått från att verka långsökt till helt logiskt på sitt helt egna sätt, och hur otroligt mycket tid han måste ha lagt ner på den. Allting får sin förklaring (ja, lite fantasi får man ha, men så ska det vara) här, och allting avslutas med ett BANG.

Det är världen som är så speciell med den här serien, och hur Grant får allting att verka vettigt. Jag menar, det händer så jävligt konstiga saker i de här böckerna så att om de gjordes fel skulle man skratta ihjäl sig åt dem. Men de gör man inte, för de känns inte löjligt långsökta utan fruktansvärt skrämmande. Det känns realistiskt, i brist på bättre ord. Fruktansvärt många dör, och inte bara barn i bakgrunden utan huvudpersoner också. Grant skyggar inte undan från allt det grymma som skulle hända i en så grym värld, och hur förvridna vissa människor skulle bli i de situationerna.

Det andra jag älskar med den här serien: karaktärerna. Grant kan skriva intressanta, fascinerande karaktärer, alla med egna personligheter och egna demoner. En del är egentligen inte speciellt sympatiska (*host*Albert*host*) men de är ändå inte onda utan bara mänskliga, och även de har goda sidor. Och de som är onda är riktigt skrämmande fiender.

Detta i sig blir ett problem, för han skapar så många grymma karaktärer. Och jag vill veta mer om allihop! Men det går inte, för då skulle boken blivit tusen sidor lång. Samtidigt kan jag absolut inte tänka mig att klara mig utan någon av karaktärerna. Mina favoriter är förmodligen Edilio och Lana, men jag älskar Sanjit, Brianna, Dekka, Jack, Orc, Astrid och Quinn också, och Caine och Diana har verkligen växt på mig under seriens gång (och alla de som dött tidigare under seriens gång, som Orsay, Duck och Hunter, kan jag heller inte glömma). Och självklart älskar jag att hata Drake. Och jag ville veta mer om de mindre karaktärerna, som Sinder och Roger och Taylor (jag vill ha en hel spinoff-serie om Taylor!). Lustigt nog är huvudpersonen Sam den jag är minst intresserad av, även om jag älskar honom också.
   Problemet är att alla karaktärerna är så älskvärda att det blir dåligt, för jag vill bara ha mer av dem allihop och det får inte plats.

Slutsats: en inblick i den mänskliga naturen och hemskheterna vi kan åstadkomma, men också godheten vi är kapabla till. En skrämmande realistisk skildring om vad som skulle hända med barn fast i en sådan här situation. Fem utav fem i betyg och nu håller vi alla tummarna för en teveserie!



the Spoilersection:
Varning: innehåller diverse konstiga EXTREMT spoilerfyllda saker som jag tänkte på under bokens gång. Bör ej läsas om du inte läst boken.

  • Caines uppoffring i slutstriden! Hade listat ut att han skulle offra sig, men satt ändå och hoppades att han skulle klara sig på något sätt. Hans och Dianas relation brydde jag mig inte jättemycket om förut, men i den här boken... gud, förmodligen den sorgligaste, mest romantiska jag läst på på flera år.
  • Dahra! Brianna! Och Jack! Stackars nördiga lilla Jack! Jag är i chock. Titta inte på mig. Nej jag gråter inte. Försvinn. 
  • Räknade med att Orc också skulle dö (kunde inte precis se honom återvända till "verkligheten") men blev ändå gråtfärdig när det hände. Han har växt så under seriens gång, från en ganska enkel, tråkig mobbare, till en hjälte.
  • Astrids slutstrid mot Drake! Var så stolt över henne när hon tog sig ur det själv utan att Sam behövde rädda henne.
  • Vad hände egentligen med Lana och Sanjit? De verkade superkära, men sen fick man inte höra något av vad som hände mellan dem efteråt.
  • Ville gråta av glädje när Roger var vid liv. Önskar verkligen att vi fått se mer av honom, och inte bara Edilios sida av deras relation. Hur kommer det sig att alla andra fick mycket detaljerade romanser men man bara fick höra om deras i andra hand? Gah!
  • Vad hände med Sinder? Och den där tjejen Emily som teleporterade runt ett helt hus? Och Taylor? Leslie-Ann och Pug på ön? De som poofade tidigare i serien utan att dyka upp på utsidan? Vill ha en hel novellsamling eller något och läsa mer om dem allihopa! 

Många spoilers den här gången, heh.

Boktrailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar