tisdag 3 december 2013

Prey av Steve och Stephanie Perry


123586

Titel: Prey
Serie: Aliens vs Predator #1
Författare: Steve och Stephanie Perry
Förlag: Spectra
Betyg: 4/5
Genre: science fiction, utomjordingar
Sidantal: 213


Varning för extrem nördig recension som du förmodligen bara är intresserad av att läsa om du är insatt i Alien och/eller Predator franchisen (eller åtminstone älskar blodtörstiga utomjordingar) då detta är en bok som är baserad på de filmerna och seriernatidningarna (och även spel om jag inte misstar mig??)










För kolonisterna på ökenplaneten Ryushi händer det inte mycket. Machiko Noguchi mottog uppdraget att övervaka den lilla kolonin som en utmaning, men under ett halvårs tid har hon knappt lämnat sitt kontor. När hennes utmaning till slut dyker upp är den större och farligare än hon någonsin kunnat ana. 
   Ryushi har nämligen länge varit jaktmarker för intelligenta varelser som lever för inget annat än stridens hetta, och nu är de tillbaka och har tagit sina livsfarliga byten med sig. Noguchi upptäcker snart att detta är något som inte alla kan överleva, men hon är fast besluten att försöka.

Jag kan väl börja med att säga att detta är en bok baserad på en serietidning baserad på två olika filmserier, Alien och Predator (jag hoppas verkligen att ni hört talas om dem, och ni inte gjort det sörjer jag å era vägnar och beordrar er att genast planera in en filmkväll). På grund av detta är den här boken inte alls speciellt intressant för dig som inte gillar filmerna, men om du är som jag älskar dem kommer boken att falla dig i smaken perfekt. Den är spännande, snabbläst, actionfylld, innehåller stora mängder utomjordingar och har dessutom en stark kvinnlig huvudroll, något som verkar vara typiskt för just den här franchisen (Ripley, Newt och Lex någon?).

Du har säkert hört talas om filmen Aliens Vs. Predator, och jag kan snabbt säga att trots likheterna så är detta inte samma story. Det finns likheter, visst, men det är helt andra karaktärer, handling, tidpunkt, plats och, ja, allt. Men jag kan direkt säga att jag föredrar boken, då filmen överhuvudtaget inte var så bra. Det enda jag verkligen gillade från den, min-fiendes-fiende-är-min-vän-temat och själva idén, finns fortfarande kvar, plus en massa andra coola saker. T.ex. tyckte jag jättemycket om hur den utspelade sig i en väldigt jämställd framtid, både för kvinnor och för homosexuella. Noguchi var en stark ledare och ingen ifrågasatte det just för att hon var kvinna, och en av huvudpersonerna var lesbisk vilket alla andra var helt okej med. Det var inget som trycktes upp i ansiktet på en eller förklarades ingående, det liksom bara var så på ett väldigt naturligt sätt. Detta är lite extra imponerande eftersom boken är skriven i början av nittiotalet (eller kanske åttiotalet till och med, jag är inte helt hundra).

Boken är kort och utspelar sig inte underspeciellt lång tid och byter dessutom POV väldigt ofta, men den fungerar bra på det viset och håller uppe farten på ett sätt som gjorde det svårt att sluta läsa. Jag var lite skeptisk mot att få läsa ur Predatorernas (svengelska yeah!) synvinkel då jag alltid föredragit att se dem som "mystiska monster", men de delarna var bland det jag gillade bäst. Deras sätt att tänka var så annorlunda samtidigt som det var så likt vårt, och att se oss människor genom deras ögon var riktigt kul. Det gavs inga konkreta beskrivningar av deras samhälle, men författarna verkar ha bemästrat konsten "to show, not tell" för efter att ha läst boken så vet jag ändå väldigt mycket om dem. Det enda jag inte gillade var hur de blandade in sitt eget språk med engelskan, bara något ord här och där. Exempelvis så användes 'kwei' istället för blod, vilket mest var irriterande och förvirrande.

Lite snabbt om karaktärerna så var de inte jättedjupa (vilket vore svårt för en så kort bok) men ändå tillräckligt välutvecklade för att inte bli tråkiga. Huvudpersonen Noguchi var den bästa tycker jag. Hon var otroligt stark och modig, men var ändå väldigt mänsklig. Det fanns ögonblick då hon bara ville lägga sig ned och dö, något som jag verkligen kan förstå i hennes situation, men hon tog sig samman och gav aldrig upp. Men större delen av fokuset lades på handlingen, inte karaktärerna.

Boken får en fyra, bara för att jag är en extremnörd som gillar nördiga saker. Rent kvalitétsmässigt sätt förtjänar den nog inte mer än en trea men jag är lättroad och det är min blogg så jag gör som jag vill döm mig inte.




För er som sett Aliens Vs. Predator filmen tänkte jag göra en snabb jämförelse: vilka delar av boken som dök upp i filmen.Så, öhm, spoilervarning för boken och filmen.

  • Predatorerna jagar fortfarande aliens för att bli ”vuxna” krigare och märker sig själva med deras blod
  • Huvudpersonen är en tjej som har rollen som ledare/guide
  • Människor blir inblandade i en strid där de egentligen inte ska vara med
  • En av predatorerna samarbetar med den mänskliga huvudpersonen för att överleva
  • Det finns fortfarande en slutstrid mot drottningen där människan överlever men predatorn dör
  • Huvudpersonen blir fortfarande ”märkt” av en predator som fullvärdig krigare
  • I båda fallen är huvudpersonen nära vän med en man som sedan dör
  • Huvudpersonen blir fortfarande tvungen att skjuta en smittad människa för att bespara honom lidandet
  • Xenomorpherna besegras fortfarande genom en stor explosion

Men filmen utspelar sig på jorden, i en labyrint under isen i nutid, medan boken utspelar sig på en ökenplanet i en by som beskrivs likna ett vilda västern-samhälle. Ingen av ursprungskaraktärerna finns kvar. Inga arkeologer eller uråldriga människooffer i boken. Big diffrences. 

Jag nämnde alldeles i början att boken är baserad på en serietidning. Jag måste läsa den serien. Jag menar, titta på de här omslagen. De är så coola att jag vill skrika!

AVP Cool

Plötsligt känner jag mig som en väldigt otillräcklig illustratör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar