torsdag 19 december 2013

Fear av Michael Grant


Fear

Titel: Fear
Serie: Gone #5
Författare: Michael Grant
Förlag: Egmont
Genre: Fantasy, science fiction, romantik, skräck, dystopi
Sidantal: 549
Betyg: 4/5


Varning för stora spoiler om du inte läst de tidigare fyra delarna, Övergivna, Hunger, Lögner och Smitta (klicka på titlarna för att se mina tidigare recensioner)









Fyra månader har gått sedan Caine krönte sig själv till kung över Perdido Beach. Fyra månader sedan Sam och hälften av den lilla stadens invånare flyttade till Lake Tramonto.Fyra månader sedan Astrid offrade sin brors liv.
   Fyra månader av lugn.
   Och nu sänker sig mörkret över the FAYZ. Kupolen blir svart, snart kommer mörkret att härska.
   Och i mörkret rör sig rädslan...

Det här är en av få gånger jag bytt språk mitt i en serie. De tidigare fyra böckerna i Gone-serien har jag läst på svenska, men nu verkar det nästan som de två sista inte kommer att bli översatta (jag hoppas att jag har fel, men det har gått väldigt lång tid och jag har inte hört några nyheter). Hur som så tröttnade jag på att vänta, och när jag ramlade över Fear i biblioteket kunde jag inte låta bli att låna den. Sedan blev det att speedläsa lite drygt femhundra sidor, för jag kunde inte lägga boken ifrån mig.

Grant vet hur man håller spänningen uppe! Han vet också hur man gör en bok riktigt rysligt obehaglig. Från första boken har den här serien blivit hemskare och hemskare (på ett bra sätt). Jag tycker att det är fruktansvärt att det är så mycket död och lidande, men samtidigt är jag glad att Grant valt att skriva boken på det viset. I en värld som the FAYZ skulle det inte vara en dans på rosor. Det skulle vara fruktansvärt, och Grant lyckas verkligen förmedla precis hur hemskt det skulle bli utan att göra allting för deprimerande. Det är såhär man gör en bok med talande prärievargar odödliga monsterbarn med piskhänder realistiska!

Men det jag tycker mest om med de här böckerna, och det som imponerar mig mest, är hur Grant lyckas ha så fruktansvärt många karaktärer utan att jag slutar bry mig om dem. Trots att de är så många och trots att de dör hela tiden så blir jag fortfarande ledsen när det händer, för alla har personligheter och drömmar och även om de är osympatiska så finns det alltid något som gör att man tycker om dem. Det ända dåliga är att det blir ganska lite tid med var och en av dem. Jag vill läsa mer ur mina favoriters synvinklar (framför allt Lana, hon är så grym!) men det hinns inte med.


Boktrailer


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar