onsdag 11 december 2013

Captured av Erica Stevens


15059301

Titel: Captured
Serie: Captive #1
Författare: Erica Stevens
Genre: vampyrer, post apokalyptiskt, dystopi, paranormal romance
Betyg: 1/5
Sidantal: 168














Ingenting har någonsin varit lätt för Aria, men hon har åtminstone lyckats hålla sig vid liv, gömd från de blodtörstiga vampyrerna som tagit över världen. Tillsammans med sin pappa och sina bröder har hon levt ett hårt liv tillsammans med motståndsrörelsen och kämpat för människors frihet.
   Men allt det där tar slut när hon blir tillfångatagen. För infångade rebeller finns bara två möjliga öden: antingen töms man på blod direkt...
   ...eller så köps man av en vampyr som blodslav och får leva en kort tid i fångenskap och tortyr. Arias ägare blir ingen annan än prins Braith, arvinge till tronen. Han är livsfarlig, ett av de monster Aria riskerat sitt liv för att bekämpa. Men han har också räddat hennes liv och behandlar henne med en vänlighet hon aldrig kunnat vänta sig från en av hans sort. Vad är det egentligen han vill henne?

Så detta var en besvikelse. Undrar om det inte rentav är första gången jag delar ut en etta i betyg här på bloggen?

Captured var en gratis e-bok från Amazon som jag läste i mobilen när jag hade lite tid över (ni vet, alla de där bussturerna på typ tio minuter när man vanligtvis bara står och hänger) så av förklarliga anledningar har det tagit mig över två månader att läsa ut den. Men det var inte bara begränsad tid som gjorde att det dröjde. Storyn var så typiskt paranormal romance. Det fanns ingen riktigt handling bortsett från människotjej möter skitsnygg vampyrkille (som är flera hundra år, by the way), tjej och kille blir omedelbart och utan anledning kära men springer runt och velar hela boken om vad de vill. Lite prat om rebeller och krig spioner finns det, men nästan hela boken igenom befinner vi oss i Arias rum i palatset och lyssnar på henne oja sig över sin känslor.

För övrigt förstår jag mig inte alls på vare sig henne eller Braith. Jag kan förstå att hon fick känslor för honom med tanke på att han var relativt schysst mot henne istället för att våldta henne och tömma henne på blod, men det kallas Stockholmssyndromet. Okej om han verkligen varit sympatisk och snäll och faktiskt förtjänat att bli älskad, men det var han inte. Han var ett kontrollfreak som inte kunde ta ett nej och hotade Aria och hennes vänner. Båda två var dessutom lättmanipulerade och lättlurade och jag kände för att slita mitt hår när Aria istället för att tänka bara lätt känslorna springa iväg med henne. Och låt mig sedan inte komma in på den urbota löjliga anledningen till han hej hoppsan ramlar in och blir kär i henne....

Jag hade tyckt att boken varit mycket intressantare om det faktiskt rört sig om Stockholmssyndromet, eller om Aria och/eller Braith hade försökt manipulera varandra till att tro att de var kära (hon för att hon vill rymma, han för att han vill ha information om rebellerna). Nu blir Aria passiv och irriterande, Braith blir allmänt fel och båda två är hopplöst och oförklarligt förälskade.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar