lördag 23 november 2013

Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg



Titel: Nyckeln
Serie: Engelsfors #3
Författare: Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Förlag: Rabén&Sjögren
Betyg: 5/5
Genre: fantasy, romantik, realism
Sidantal: 813


Del tre i en serie, spoilervarning om du inte har läst Cirkeln och Eld!







Bara en månad har gått sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal, men det finns ingen tid till vila. De Utvalda måste hitta ett sätt att stänga portalen, men vilka kan det lite på egentligen? Det finns så mycket de inte vet och så många som påstår sig stå på deras sida. Bara en sak är säker: ingenting är som det ser ut.
   Samtidigt är Ida fast i en grå verklighet, ett Gränsland där tiden inte uppför sig som den ska och någonting osynligt är henne i hasorna. Vad ska hon göra där och vad kommer hon att hitta?

Sista delen i Engelsforstrilogin är avslutad och nu sitter jag här och hoppas att filmen blir av så att jag inte behöver säga hejdå till den här världen riktigt än. Jag var ju lite besviken efter att ha läst Eld och var aldrig riktigt lika förälskad i Cirkeln som alla andra, men Nyckeln steg över de förväntningar jag hade.

Problemet jag hade med de tidigare böckerna var att det var lite för mycket realism och lite för lite magi, men i Nyckeln kändes det som att det var bättre uppvägt. Magin fick en större roll och när realismen inte tog upp riktigt lika mycket tid irriterade jag mig inte på den. Istället uppskattade jag bitarna om de Utvaldas vardagsliv. Många böcker om vanliga människor som snubblar in i en magisk verklighet släpper helt taget om allt vad deras tidigare liv heter, som om skola, familj, vänner, relationer och annat inte alls spelar någon roll längre. I Engelsfors-böckerna ser vi att allt det här fortfarande är viktigt och kan påverka allt. Nu när man dessutom är tre böcker in känner man igen alla de Utvaldas vänner/fiender/familj och bryr sig om dem också.

Trots att såpass många karaktärer dött i de tidigare böckerna så har vi här fler karaktärer att hålla koll på en tidigare, men det är fortfarande de Utvalda som står i centrum. För mig är Minoo fortfarande storfavoriten men det är väl mest för att jag känner igen mig så mycket i henne. Annars så står både Ida och Vanessa högt upp på listan. Det är de som utvecklats mest under böckernas gång, som jag började med att ogilla men nu sympatiserar mest med. Anna-Karin känns stundtals lite blek och Linnéa har jag väldigt blandad känslor för. Ibland ville jag slå henne i huvudet med en sten och ibland ville jag bara ge henne en kram. Men vad som i allmänhet är så bra med alla karaktärer, både de Utvalda och övriga, är att de har så många lager. Alla har motiv till vad de gör, ingen är ond eller god och skurkarna lyckas vara riktigt läskiga samtidigt som jag tycker synd om dem.

Slutet binder ihop alla lösa trådar, samtidigt som det är väldigt öppet (är jag den enda som hoppas på någon form av spin-off?). Det finns inga extrema wow-tviser, men tillräckligt mycket vänds uppochner för att det inte heller ska vara förutsägbart. Det är sorgligt och fint och är man bara liiite mer känslosam än vad jag är så kommer det bli en väldig massa tårar och snyftande. Kan inte säga att jag skulle velat ändra något alls.

Boktrailer:

lördag 16 november 2013

What kind of people are writers?

Mitt i min skrivsvacka (är det ett ord? Vi säger att det är ett ord) hittade jag ett roligt litet inlägg på tumblr (länk länk!) som handlar om olika personlighetsdrag som ofta är gemensamma för författare. Någon mer som känner igen sig läskigt mycket?

Common Characteristics of Natural Born, Freelance, or Career Writers

An “odd ball” childhood.
Writers tend to start off as peculiar kids. They never quite fit in with their classmates. Their abstract thinking begins early on, and it causes them to struggle to relate to other children and elementary interests. Future writers commonly start off as either lonesome or socially inept kids.
They were handed books as toys.
Naturally gifted writers are almost always reading enthusiasts. They have a further developed vocabulary and stronger syntax abilities because their scholastic experience goes beyond traditional curriculum. 
They believe in the “All or nothing” policy. 
Writers are often perfectionists that will edit until their eyes bleed or completely scratch an idea off the table. They tend to carry that trait into their other projects as well. The writer will either create something complete or nothing at all.
They take pride in their work.
Even if they need help, writers like doing their work 100% themselves without contribution. This is seen often in college, when the self-proclaimed writers don’t show up to office hours or ask for tutoring. Writers tend to treat even essays as a personal work of art. It’s their work, and it matters that it’s only theirs.
They are equally organized and disorganized.
A writer’s mind works in choreographed chaos. With too much chaos comes no productivity. With too much organization comes no passion. The writer has learned how to have the perfect combination of both.
They have both an ego and self-doubt.
-Enough ego to invest in one’s own thoughts, enough doubt to revise and rethink continuously. 
They enjoy simplicity.
Hot coffee, music, and a sunrise could make their morning flawless.
They are observant. 
Writers tend to learn about things from as many angles as they can. They’ll see the same sign for ten years and connect ten-thousand other separate things to the sign in that amount of time. They take in what they can and make a mental map of how things co-exist. 


They  recognize the importance of memories.
Writers learn how to utilize past moments as criteria for their work. A writer will not forget their first love, or heartache. 

Common Characteristics of Natural Born, Freelance, or Career Writers

  • An “odd ball” childhood.
Writers tend to start off as peculiar kids. They never quite fit in with their classmates. Their abstract thinking begins early on, and it causes them to struggle to relate to other children and elementary interests. Future writers commonly start off as either lonesome or socially inept kids.
  • They were handed books as toys.
Naturally gifted writers are almost always reading enthusiasts. They have a further developed vocabulary and stronger syntax abilities because their scholastic experience goes beyond traditional curriculum. 
  • They believe in the “All or nothing” policy. 
Writers are often perfectionists that will edit until their eyes bleed or completely scratch an idea off the table. They tend to carry that trait into their other projects as well. The writer will either create something complete or nothing at all.
  • They take pride in their work.
Even if they need help, writers like doing their work 100% themselves without contribution. This is seen often in college, when the self-proclaimed writers don’t show up to office hours or ask for tutoring. Writers tend to treat even essays as a personal work of art. It’s their work, and it matters that it’s only theirs.
  • They are equally organized and disorganized.
A writer’s mind works in choreographed chaos. With too much chaos comes no productivity. With too much organization comes no passion. The writer has learned how to have the perfect combination of both.
  • They have both an ego and self-doubt.
-Enough ego to invest in one’s own thoughts, enough doubt to revise and rethink continuously. 
  • They enjoy simplicity.
Hot coffee, music, and a sunrise could make their morning flawless.
  • They are observant. 
Writers tend to learn about things from as many angles as they can. They’ll see the same sign for ten years and connect ten-thousand other separate things to the sign in that amount of time. They take in what they can and make a mental map of how things co-exist. 
  • They  recognize the importance of memories.
Writers learn how to utilize past moments as criteria for their work. A writer will not forget their first love, or heartache. 

fredag 15 november 2013

Remnant av Kate Gennet


12143163

Titel: Remnant
Serie: -
Författare: Kate Gennet
Förlag: The misbehaving mind
Betyg: 3/5
Genre: romantik, post apokalyptiskt, hästar, övernaturligt
















Det var bara meningen att Cass och hennes pojkvän Hemi skulle åka och hälsa på hans familj. De skulle bada och sola och njuta av sommaren. Men en morgon när Cass vaknar är hon ensam i det lilla lanthuset. Hon letar genom huset, lånar familjens häst och tar sig in till en närbelägen stad. Alla är borta.
   Skräckslagen och förvirrad ger sig Cass av för att återvända hem och leta efter andra överlevare, för inte kan väl hon och en häst vara de enda överlevarna? Hon vet i alla fall att någonting smyger omkring i skogarna. Någonting mörkt och uråldrigt med sin egen agenda.

Så min dator raderade tre sidor och närmare tretusen ord av vad jag skrivit och jag är för deprimerad för att fortsätta med NaNo just nu, så istället blir det ännu en recension. Och jag måste sluta läsa böcker som jag vet kommer lämna mig frustrerad.

Jag gillade Remnant. Den var spännande, mystisk och otäck på ett sätt som fick det att krypa i skinnet. Men jag borde ha förstått från första sidan att det också är den typen av bok jag inte riktigt klarar av. Jag vill ha alla svar, svart på vitt, men det får man absolut inte här och det gör mig oerhört frustrerad. Det ges en del vaga insinuationer, speciellt om man läser författarens efterord, på vad som pågår men inga klara svar. Cass funderar en del över vad som har hänt så man förstår att det inte är så att Gennet bara ignorerade alla frågor. Jag antar att hon helt enkelt bara ville hålla saker och ting vaga.

Cass då. Jag gillade henne. Boken är skriven direkt ur hennes synvinkel så man kommer henne väldigt nära inpå livet och får höra hennes varje tanke. Hon var smart och även om jag nog gjort en del saker annorlunda i hennes situation så tycker jag ändå att hon reagerade på ett vettigt sätt. Istället för att ge upp eller bara flyta med strömmen tänkte hon igenom saker och ting och försökte göra det som var smartast. Samtidigt hade hon sin beskärda del av mentala sammanbrott (seriöst, vem skulle inte haft det i hennes situation?) och det bidrog bara till att göra henne mer mänsklig. Dessutom var hon snäll mot djur och det är alltid ett plus i min bok.

Sen måste jag bara nämna att det var kul att boken utspelade sig på Nya Zeeland. Det var annorlunda och gjorde allting lite extra intressant. De små bitarna av mytologi som nämndes var dessutom spännande (önskar att vi fått höra mer om dem!). Och Cass hade en häst! Jag är alltid på jakt efter böcker med unikt tema, och på den punkten är Remnant ingen besvikelse!

torsdag 14 november 2013

Underfors av Maria Turtschaninoff



Titel: Underfors
Serie: -
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Söderströms
Betyg: 2/5
Genre: nordisk mytologi, paranormal romance, fantasy
Sidantal: 341















Alva är den annorlunda, smarta tjejen som inte kunde bry sig mindre om vad andra tycker om henne. Men hon har också ett tvångsbehov av att minnas allting hon ser, memorera flyktvägar och vara beredd på allt.
   Joel tränar parkour och ärver sina systrars gamla kläder, och han har varit förälskad i Alva sen första gången han såg henne. 
   Deras liv binds samman när en mystisk man dyker upp. Nide påstår sig veta saker om Alvas förflutna, det som hon inte kan minnas, och hon är beredd att göra vad som helst för att få veta sanningen om sitt eget ursprung. Färden för dem ner i Underfors, en plats som vaktar uråldriga, ondskefulla hemligheter. 

Woah jag har varit väldigt frånvarande de senaste veckorna, har jag inte? Tyvärr har NaNoWriMo fullständigt gripit tag i all min fritid och jag borde egentligen inte lägga ord på den här recensionen alls, men strunt i det. Jag struntar i att jag ligger tretusen ord efter en stund och skriver den här recensionen som har fått vänta alldeles för länge istället.

Underfors var inte alls vad jag hade hoppats på. Inte för att jag vet exakt vad jag hoppades på (vet man någonsin det?) men jag ville ha någonting annorlunda, någonting som särskiljde sig från alla de typiska amerikanska paranormal romance böckerna där ute. Det är inte vad Underfors är. Det nästintill enda som gav den en unik touch var valet av övernaturliga varelser. Istället för änglar/vampyrer/demoner/varulvar var det nordisk mytologi, såsom troll, älvor, skogsrån och bäckahästar. Den delen av boken fascinerade mig otroligt mycket (*ber på mina bara knän om mer nordisk mytologi efter Vild, Oblivion High och Jag väntar under mossan*) men tyvärr försvann den till stor del bakom den"mystiska" gåtan, äventyret och triangeldramat. A real shame.

Triangeldraman då... suck. De två manliga karaktärerna, Nide och Joel, gillade jag egentligen. Joel var oerhört modig (och har jag nämnt att parkour är den grymmaste sporten som finns?) och Nide var väldigt intressant med sina intentioner. Han var inte ond, men definitivt inte god heller. Till att börja med gillade jag Alva också. Hon var cool och unik och självsäker, men med rädslor som gjorde henne mänsklig. Men så träffade hon Nide och plötsligt var hon som en annan person. All misstänksamhet, all smarthet och försiktighet var som bortblåst. Okej så hon kände en samhörighet med honom, men han var en extremt skum typ som hon aldrig träffat förut och det gick fullständigt emot hennes karaktär att bara lita på honom sådär. Själva triangeldramat dem tre emellan, ja det var mest tröttsamt.

Vidare till den "mystiska" gåtan. Jag kan väl börja med att säga att jag inte är den bästa på att lista ut handlingen i förväg i böcker, men det fanns seriöst bara en enda grej i den här boken som överraskade mig. Vem som var skyldig, dess motiv, hur allting skulle lösa sig mm. Det var väldigt förutsägbart och det var fruktansvärt frustrerande när huvudpersonerna inte ens funderade i de rätta tankebanorna. Men jag gillade verkligen slutet. Det var fint, sorgligt och effektfullt.