torsdag 17 oktober 2013

Drömgångare av Samantha Shannon



Titel: Drömgångare
Originaltitel: The Bone Season
Serie: The Bone Season #1
Författare: Samantha Shannon
Förlag: Modernista
Betyg: 4/5
Genre: fantasy, dystopi
Sidantal: 480


Tack Modernista Förlag för rec-exet!











Paige vet bättre än att skylta med sin klärvoajans. Hon bor i Scion London, och precis som i alla andra städer där Scion har kontroll är all form av klärvoajans förbjudet. Att sedan vara en drömgångare, den allra ovanligaste sorten av klärvoajans, gör att Paige begår högförräderi bara genom att finnas till. 
   Hon har funnit en plats i Syndikatet, en brottsliga som kontrollerar Londons undre värld. Tillsammans med andra medlemmar kan hon vara sig själv, men så fort hon kliver ut på gatorna måste hon vara på sin vakt. Om någon upptäcker vad hon är kommer hon tas till Towern och aldrig komma tillbaka.
   Och så en dag sker det otänkbara, och Paiges liv är förändrat för alltid...

När jag började läsa Drömgångare var jag av uppfattningen att det var en dystopi, kanske med lite alternativhistoria inblandat. Ganska snart förstod jag att fantasyelementen var mycket mer framträdande än allting annat. En stor del av boken utspelade sig utanför London och dess moderniteter och det hände att jag glömde av att det inte var en typisk fantasy i medeltidsmiljö, och sedan sa någon "vi tar bilen" (okej, det där citatet hittade jag precis på, men ni förstår vad jag menar) och vips så kastades jag tillbaka in i världen Shannon skapat. Sammanfattningsvis kan jag säga att världsuppbyggnaden definitivt är väldigt unik och att det tar ett tag innan man förstår vad som händer, men jag gillade den definitivt. Den kändes som en fräsch idé efter alla typiska dystopier och medeltidsfantasyböcker i mängder. Mitt intresse för dystopi- och fantasyblandningar är väckt!

Själva handlingen i sig är spännande med ett par oväntade tvister, men den var ingenting helt nytt och det fanns några mindre plotholes som störde min perfektionshjärna här och där. Men det blev absolut aldrig tråkigt och trots att handlingen inte är så komplicerad så finns själva världen där och gör det tillräckligt knepigt för att man måste ha fokus för att hänga med i svängarna. Jag gillade uppvägningen mellan action och lite lugnare scener, men hade gärna velat se mer av emiterna. Det känns som att de borde fått en större del av storyn med tanke på hur viktiga de faktiskt är.

Huvudpersonen Paige var en bra berättare. Hon har en röst som får det mesta att bli intressant och lyckades dessutom få alla fantasy-termer jag aldrig hört förut att kännas helt vettiga. Dessutom var hon smart, lojal, framåtdriven och väldigt beslutsam att nå sina mål, oavsett vad det krävs av henne. Det enda negativa jag hittade hos henne var att hon var lite väl våghalsig. Vem som helst annars som gjort som hon hade dött, flera gånger om, men eftersom hon var huvudperson så är hon såklart skyddad av en magisk bubbla eller något. Suck.
   Jag gillade de andra karaktärerna också, och med några få undantag hade de alla mångfasetterade personligheter, egna mål och agendor och karaktärsutveckling. Jag är imponerad över att Shannon lyckades ha med så många bikaraktärer och göra de flesta minnesvärda.

1 kommentar:

  1. Denna verkar populär hos många:)

    Var gärna med och delta i min tävling som du hittar till här: http://www.lexielaser.org/2013/10/tavla-och-vinn-fint-pris-hos-bokii.html

    SvaraRadera