söndag 15 september 2013

Kingdom of the Wicked av Derek Landy


13537640
Titel: Kingdom of the Wicked
Serie: Skulduggery Pleasant #7
Författare: Derek Landy
Förlag: Harper Collins
Betyg: 5/5
Genre: fantasy, mysterium
Sidantal: 607

Det här är sjunde delen i serien, så STORA spoilervarningar om du inte läst de tidigare delarna i serien!

Mina recensioner av några av de övriga böckerna:
Skulduggery Pleasant, Bistra tider, Mortal Coil och Death Bringer








Hotet från Melancholia är ur världen, men Darquesse lurar fortfarande inom Valkyrie och en ny märklig smitta, en magismitta, har börjat sprida sig. Genom hela Irland utvecklar plötsligt vanliga dödliga magiska förmågor, en del av dem långt över den vanliga kraftnivån för magiker. Några av dem är Kitana och hennes lilla grupp av vänner, som snabbt blir maktgalna av sina nya förmågor och sprider kaos genom hela Irland.
   I sitt sökande efter källan till smittan stöter Valkyrie och Skulduggery på en seriemördare som kan skicka folk till andra dimensioner, får lönnmördare efter sig och får misstankarna att stiga hos världens övriga Sanctionaries. Om inte problemet är löst snabbt kommer kanske resten av världen inte längre tolerera Irlands ständiga tendens att sätta hela mänsklighetens existens i gungning...

Jag lånade hem Kingdom of the Wicked nästan direkt efter att jag läst ut The Death Bringer, och nu är jag helt förtvivlad över att den åttonde boken, Last Stand of the Dead Men, fortfarande inte finns tillgänglig på mitt bibliotek. Det var flera månader sedan jag läste Mortal Coil och när jag fick ett plötsligt infall att plocka upp serien igen hade jag helt glömt av hur mycket jag faktiskt älskar Derek Landys berättelser. Han har en sådan underbar humor som alltid lyckas bättra på mitt humör och lysa upp en bok som annars skulle ha varit väldigt mörk.

Jag kan inte annat än förbluffas över hur handlingen med varje bok blir alltmer komplicerad. Vad som började som en ganska enkel mysteriebok med detektiver som är magiker har växt till en otroligt stor mängd olika trådar som alla hänger ihop. Varje bok har sitt eget "tema" (i det här fallet Kitana och magismittan) men de andra elementen växer med varje ny del i serien och låter mig sakta men säkert gräva mig närmre huvudhandlingen som genomsyrar alla böckerna som en röd tråd. Sedan finns alla de där små sidohandlingarna som Kenny och Scapegrace som livar upp med charm och humor och dessutom tjänar till att fördjupa konflikterna ytterligare lite. Hur Landy lyckas hålla koll på sin enorma mängd karaktärer och twister utan att röra till det vet jag inte, men han lyckas.

Jag pratade en hel del om varför jag älskar Valkyrie i min recension av The Death Bringer, men jag kan alltid säga mer om henne. Jag uppskattar fruktansvärt mycket hur Landy valt att inte göra henne "perfekt". Hon tillåts vara hämndlysten och blodtörstig och självisk och är ingen moralisk liten ängel, men trots det är hon också modig och omtänksam och vill egentligen inte skada människor. Hennes kluvna känslor gällande Darquesse och de enorma krafter och risker hon för med sig är bland det bästa med boken. Tack och lov är också hela triangeldramat från förra boken försvunnet, och Kingdom of the Wicked är nästan helt befriad från romantik (inte för att jag har något emot lite romantik, men jag blev så trött på Valkyrie och Caelan i förra boken att jag kände för att slå dem med en tegelsten).

Sen måste jag bara säga något lite snabbt om de andra karaktärerna också. Valkyrie må vara huvudpersonen, men Landy lägger ner lika mycket tid på att utveckla sina bikaraktärer. Speciellt Skulduggery är fantastisk och en av mina favoritpersoner någonsin, men jag kände för att jubla och klappa i händerna när en viss karaktär som tidigare bara stämplats som irriterande och självisk nu fick riktigt djup och personlighet. Till och med Valkyries spegelbild fick utvecklas (herregud, den där spegelbilden skrämmer livet ur mig)

Det som drog ner betyget i förra boken var för mig Valkyries otrogenhet mot Fletcher, men det kortet är färdigspelat och nu får man istället se henne i all hennes awesomeness. Det kombinerat med det mörka temat och den upplyftande humorn leder till att detta blir den första boken i Skulduggery Pleasant-serien som får full pott i betyg av mig.


Jag brukar inte spara på favorticitat, men med Landys härliga humor har jag inget annat val. Här får ni några exempel på varför jag älskar den här serien:

“Can I ask you a question? You know with vampires and werewolves and goblins and things, is there any mythological creature that doesn't actually exist?"
"Of course," he replied. "The unicorn and the leprechaun would be  the two main ones. The Loch Ness Monster isn't real, either, that's just someone called Bert.” 


“You've done what?"
"I know," he said. "You're impressed. You send me out for bread and I come back with a boy. Well, not literally. That would be weird. Even for me.” 


“Is that it?”
“No. That’s a wall.”
“It could be disguised.”
“You’re not very good at looking for things, are you?”
“I’m good at looking for walls. Look, I found another one.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar