fredag 6 september 2013

Death Bringer av Derek Landy


 11285163

Titel: Death Bringer
Serie: Skulduggery Pleasant #6
Författare: Derek Landy
Förlag: Harper Collins
Betyg: 4/5
Genre: fantasy
Sidantal: 603


Detta är del sex i serien, varning för spoilers om du inte läst de tidigare delarna!












Nekromantikerna har slutligen funnit sin Death Bringer, och det är inte Valkyrie. Valkyrie har inte så mycket emot att bli ersatt rollen som en profet som ska rädda världen genom den mysteriska "the Passage", tills hon inser vad the Passage faktiskt innebär. Nu måste hon och Skulduggery kämpa mot tiden för att hinna stoppa nekromantikerna från att göra något fruktansvärt. 
   Samtidigt stiger mörkret inom Valkyrie och Darquesse blir allt starkare, hon trasslar in sig i en farlig relation och hemska hemligheter från det förflutna avslöjas - hemligheter som fortfarande är livsfarliga.
   Kan Valkyrie och Skulduggery rädda världen ännu en gång?

Jag insåg inte hur mycket jag faktiskt saknat den här serien förrän jag plockade upp den och började läsa. Det var länge sedan en bok slukade mig så totalt; jag närmast sträckläste från första till sista sidan och satt med ett fånigt flin på läpparna hela tiden. Det är just det jag älskar med Skulduggery Pleasant-böckerna: humorn. Nu kan jag erkänna att jag har en väldigt udda humor, och för många andra kanske den här serien känns en aning överdriven på sina ställen, men personligen älskar jag den torra, sarkastiska berättarrösten.

Men låt dig inte luras av humorn. Varje bok har sin egen katastrof att hantera och i bakgrunden växer hela tiden konflikten med Valkyrie och Darquesse och gör att spänningen bara ökar och handlingen blir allt mörkare. Det finns en del scener som är mörka och sorgliga, andra som är rent makabra och en del som bara är väldigt känslosamma, men som sedan använder sig av humorn för att inte falla ner i ett sorgligt, melodramatiskt hål. Landy lyckas väldigt bra med att väga upp allvar och humor.

Jag måste ta en stund för att hylla Valkyrie. Hon lyckas undvika den typiska klichén med en "vanlig" tonåring som faller in i magins värld och sedan ägnar resten av boken/böckerna med att bara vilja ha sitt "vanliga" liv tillbaka. Visst är hon väldigt medveten om att magin lett till att hon befinner sig i konstant livsfara, men hon funderar aldrig ens över att försöka återvända till sitt gamla liv, än mindre beklagar sig över det liv hon har nu. Valkyrie är badass, Valkyrie är sarkastisk, Valkyrie har mer mänsklighet än man kan förvänta sig i hennes situation (hon och Melancholia i tunnlarna... bara... hon och Melancholia). Dessutom är hennes relation med Skulduggery perfekt. Jag kan inte annat än älska att den viktigaste relationen i boken är mellan en tjej och en kille, helt utan att vara romantisk. De två är en underbar duo.

Tyvärr var Landy tvungen att slänga in ett traingeldrama som inte bara var onödigt utan dessutom fick mig att verkligen ogilla Valkyrie (kan nämna att detta var det som sänkte boken från en femma till en fyra). Det enda det tjänade till var att ge Fletcher lite mer djup och håna alla överdrivet romantiska vampyrer (det fanns till och med ett kapitel som hette "My Twilight", vilket mer eller mindre bekräftade min teori om vampyrparodi). Caelans roll var både fruktansvärt frustrerande och fruktansvärt rolig på samma gång. Fletcher kallade honom paranormal romance reject. Det kan man inte annat än älska.

Så i det stora hela, tummen upp till en bok med olidlig spänning, underbar berättarröst, badass och (för det mesta) helcool huvudperson och Skulduggery. För Skulduggery är awesome och förtjänar en extra omnämning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar