lördag 3 augusti 2013

The Rules av Stacey Kade

Yay, jag är hemma! Har varit borta en vecka på skrivarläger (därav tystnaden på bloggen) men efter fyra timmars tågresa är jag tillbaka. Lägret var toppen, och jag tänker ge lite recap om det någon av de kommande dagarna. Tills dess, här får ni en recension av boken jag läste på tåget.


The Rules (Project Paper Doll, #1)Titel: The Rules
Serie: Project Paper Doll #1
Författare: Stacey Kade
Förlag: Hyperion
Betyg: 3/5
Genre: science fiction, romantik
Sidantal: 410
















Ariane Tucker är inte vem, eller ens vad, du tror att hon är. Hon är ett förrymt, vetenskapligt experiment, en utomjordisk hybrid som gömmer sig från det mäktiga företaget GTX som vill använda henne som ett vapen.
   För att undgå upptäckt finns det regler för Ariane att följa, och det viktigaste av allt är att hon inte drar till sig uppmärksamhet. Detta blir svårare än väntat när hon hamnar i fejd med skolans populäraste elev, Rachel, som dessutom råkar vara barnbarnet till mannen som skapade Ariane för sexton år sedan. Tillsammans med sin nya allierade, Zane, försöker Ariane hitta ett sätt att slå tillbaka mot Rachel. Men det går inte riktigt som hon väntat sig när hennes känslosamma, mänskliga sida blir allt mer inblandad.

Sååå, den här boken var inte riktigt vad jag väntade mig. När jag såg att den handlar om en utomjordisk hybrid som gömmer sig från regeringen tänkte action och science fiction, när jag såg det lite halvläskiga omslaget tänkte jag skräck, och båda de här sakerna var vad jag hoppades att jag skulle få. The Rules har inte ett dyft av de skräckelement jag hoppades på (men eftersom de förhoppningarna bara var baserade utifrån omslaget så får jag väl skylla mig själv), det enda science fiction-elementet var Ariane själv och även om det finns lite action och jakter i slutet så var det inte bokens viktigaste tema.

Faktiskt så kändes det mest som en melodramatisk verison av Carrie där utomjordingar nämns då och då för effekt. Ska vi ta och lista likheterna? (du kanske ska ta och hoppa över det här stycket om du vill slippa spoilers)

1: Utstött, udda tjej har telekinetiska krafter som hon inte riktigt kan kontrollera och en förälder som kontrollerar hennes frihet till extrem grad
2: Utstöttt, udda tjej lyckas utan att mena det driva populär, elak tjej till vansinne
3: Snäll, populär kille blir trött på populär, elak tjej och bjuder utsött, udda tjej på en dans/fest
4: Populär, elak tjej planerar att förödmjuka utstött, udda tjej offentligt på tidigare nämnda dans/fest
5: Festen går åt helvete, utstött, udda tjej tappar kontrollen över sina krafter och alla ser vad hon kan göra

Så lägg till ett skumt företag, en tjej som påstås vara till hälften alien och en massa melodramatiskt tonårstjäbbel så har du mer eller mindre The Rules (sen kan jag väl ge lite credit till Kade för att hon faktiskt refererar till Carrie vid ett tillfälle).

Oj, nu låter jag extrem negativ. Egentligen så gillade jag Carrie, och jag gillade The Rules också, och att jag låter så bitter beror nog mest på att jag hoppades på så mycket mer än vad jag fick.
  
Ariane som huvudperson var det inga problem alls med, och jag gillade att hon inte var den typiska vacker-men-vet-inte-om-det tjejen som man så ofta ser i YA. Hon var kort, extremt blek, formlös och utstålade av vibb av att någonting var "off" även om ingen kunde sätta fingret på vad. Kort sagt, Ariane var ingen skönhetsdrottning i förklädnad utan normal (på ett udda sätt. Jag kan definitivt tänka mig att försöka måla hennes någon gång; hennes look var cool). Hennes berättarröst var intressant och fick berättelsen att gå snabbt, även om det inte alltid hände så mycket, och hon var både smart och kunde ta vara på sig själv. Men ibland störde jag mig på hur hon kunde ta extremt barnsliga eller korkade beslut. Jag hade gärna sett att hennes logiska, kalkylerande sida hade fått ta större plats framför "människosidan". Det sas ofta att hon inte var helt mänsklig och att det ofta märktes, men helt ärligt tyckte jag att hon kändes som en väldigt typisk tonårstjej, om än med ovanlig bakgrund.
   Zane (halva boken berättades ur hans synvinkel) var också okej, och han var väldigt fin och omtänksam även om han inte gjorde så stort intryck på mig. Hans och Arianes romans kändes hyggligt trovärdig även om den gick lite snabbt fram (men det var i alla fall inte insta-love). Zanes agerande i slutet och hans syn på Ariane fick honom också att växa väldigt mycket som karaktär i mina ögon.

Bokens stora plus är hur den lyckades inkludera flera tvister som jag verkligen inte väntat mig. Jag blev riktigt chockad över vissa händelser och slutet levde verkligen upp till mina förväntningar gällande läskiga regerings-typer och action. Jag önskar att resten av boken hade fokuserat mer på detta och mindre på Arianes och Zanes romans och hämndplaner.

Gah, jag låter fortfarande negativ, och recensionen blev alldeles för lång, men vi kan väl runda av på det här viset: rekommenderas för dig som vill ha en "mjuk" sci-fi med mycket romantik och en huvudperson som för det mesta är riktigt smart. Nu när den kommit igång lite har jag höga förhoppningar på uppföljaren och håller tummarna för att den har samma tema och tempo som slutet av boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar