lördag 27 juli 2013

Quicksilver av R.J. Anderson

Quicksilver (Ultraviolet, #2)
Titel: Quicksilver
Serie: Ultraviolet #2
Författare: R.J. Anderson
Förlag: Orchard Books
Betyg: 3/5
Genre: science fiction
Sidantal: 376


Varning för spoilers om du inte har läst första boken, Ultraviolet












Tori är visserligen tillbaka på jorden, men hennes problem är inte över för det. Under hennes långa frånvaro hann inte bara en polis bli besatt av hennes fall, ett genetiskt företag fick dessutom tag på hennes DNA och är nu väldigt nyfiket på hennes genetiska avvikelser. Toris föräldrar ser inget annat val än att lämna allting bakom sig och skapa ett helt nytt liv någon annanstans.
   Så nu är Tori Niki, en hemskolad sjuttonåring som arbetar på att snabbköp. Men hennes "normala" liv hamnar i farlig gungning när Sebastian Faraday plötsligt strålas in i hennes rum, bokstavligt talat, och säger att hennes förflutna har kommit tillbaka för att hemsöka henne.

När jag läste första boken i den här serien (eller vad heter det om det bara är två böcker? Duology?) så hade jag inte speciellt höga förväntningar, men det visade sig att jag älskade den. Detta ledde till att mina krav och förhoppningar inför Quicksilver var höga, men den här gången levde boken inte riktigt upp till dem.

Vi kan väl börja med det som var bra. Anderson vet hur man skriver en annorlunda bok som inte riktigt följer några regler. Jag har kategoriserat Quicksilver som science fiction, men det gör den inte riktigt rättvisa. Sci-fi elementen är små och håller mest till i bakgrunden, precis som i första boken, men utöver detta vet jag inte riktigt vilken genre boken tillhör. Det finns lite mysterie och pytte-ytte lite romans, men en stor del av storyn cirkulerar runt Toris relationer, speciellt med Milo (och han är adorable), och hennes dagliga kamp för att kunna behålla sitt "vanliga" liv. Det är svårt att stoppa in den här boken i en speciell genre, för den är liksom sin egen och inget annat, och jag blir alltid lika glad när jag hittar en författare som lyckats skriva ur en ny och fräsh vinkel.

Något annat jag verkligen gillade var karaktärerna. Anderson är underbart bra på att skriva killar som är urgulliga (jag var mindre förälskad i Faraday i första boken) och Milo var bara så söt och underbar att jag bara ville krama honom. Tori själv var också väldigt speciell, och trots att jag inte förstod så mycket när hon visade upp sina stora kunskaper inom teknologi så uppskattade jag verkligen att ha en huvudperson som var smart och påhittig och inte ägnade halva boken åt att fundera över om hon var förälskad i den manliga huvudpersonen eller inte. Att hon sedan (liiiten spoiler: var asexuell) gjorde hennes karaktär mer intressant och gav hennes relation med Milo en ny och originell vinkel mot vad man är van vid i YA-böcker.

Till det mindre bra sedan. Jag tyckte att hela boken kändes lite antiklimatisk. Det blev aldrig långsamt eller tråkigt, tvärtom, spänningen fanns där på varje sida, men jag satt hela tiden och väntade på en strid som liksom aldrig kom. I första boken fick man verkligen se "skurkarna" i ögonen, men här höll de bara till i bakgrunden och kändes aldrig som ett riktigt hot. Sedan önskar jag att polisen och forskarna som var efter Tori hade fått betydligt mer utrymme, istället för att nästan all fokus lagts på Mathis (stor spoiler: och sedan är han aldrig ens med i boken. Jag satt hela tiden och väntade på att han skulle dyka upp, men neeej då, han stannade på sin planet och Tori stannade på jorden. Och sedan lägger forskar-typerna bara ner sin jakt nästan helt utan vidare. Blä!)

Så, plus för originella handling och karaktärer, minus för mega antiklimax. Jag rekommenderar ändå serien, speciellt första boken, om du vill ha någonting spännande och annorlunda.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar