tisdag 23 juli 2013

A million suns av Beth Revis

A Million Suns (Across the Universe, #2)Titel: A million suns
Serie: Across the universe #2
Författare: Beth Revis
Förlag: Razor bill
Betyg: 4/5
Genre: romantik, science fiction
Sidantal: 386

Recensionen innehåller spoilers från den första boken, Across the Universe











Eldest är borta för alltid och Elder har tagit över rollen som ledare för skeppet Godspeed och dess besättning. Men med befolkningen inte längre nerdrogad på phydus blir inte allting lika enkelt som han väntat sig. Vissa individer har börjat göra uppror mot hans ledarskap och över hela skeppet sprider sig problem med brottslighet, depressioner och människor som helt enkelt vägrar lyda och arbeta.
   Samtidigt kämpar Amy fortfarande för att anpassa sig till ett liv instängd i ett rymdskepp, när hon plötsligt upptäcker att Orion har lämnat gåtor till henne, gåtor rörande Godspeed och historian som finns bakom ridån av lögner.
   De trodde att de upptäckt sanningen. De hade fel.

Så efter nästan två år har jag äntligen läst uppföljaren till Across the Universe (jag gick precis tillbaka och tittade på min gamla recension av den boken, en av de första jag skrev, och hjälp, jag kunde verkligen inte skriva vettiga recensioner när den här bloggen var nystartad). Jag vet inte riktigt vad som fick mig att vänta så länge, jag är väl för lättdistraherad av andra spännande böcker, antar jag.
   Men nu är den läst och jag är inte besviken! Revis vet hur man bygger upp ett spännande mysterium och även om vissa saker gick att räkna ut ganska så enkelt (stor spoiler: Victria, jag visste att du var inblandad, jag visste det) så kom en hel del avslöjanden som en riktig chock (mer spoilers: jösses Doc, var DU skyldig? Det hade jag inte räknat med). En del scener var verkligen nagelbitande spännande, och de korta, snabba kapitlen gjorde det svårt att lägga boken ifrån sig.

Vad jag tyckte var väldigt intressant var bokens vinkling. Efter alla dystopier jag dränkt mig själv i är jag väldigt van vid att läsa revolutioner ur befolkningens synvinkel, inte ledarnas. I vanliga fall skulle jag hejat helhjärtat på människorna som kämpat för frihet och för att ta ner sin diktatoriska ledare, men när man läser ur Elders synvinkel och ser hur hårt han kämpar så kan jag inte låta bli att heja på honom också. Han vill ju trots allt bara det bästa för skeppet och dess besättning. Samtidigt tycker jag att det är lite konstigt att varken han eller Amy funderar på om folket kan ha en poäng, de bara tar för givet att Elder ska ha kvar rätten att vara ledare. Amy om någon (som känner till vad diktatorskap på jorden kan leda till) borde förstå att det inte är speciellt konstigt att folket vill välja en egen ledare som inte är en sextonårig pojke.

På tal om Amy och Elder så gillar jag dem båda som karaktärer. Speciellt tycker jag om att ingen av dem tillåts vara perfekta. Elder gör misstag som ledare och måste verkligen slita, och jag älskar hur Amy ibland blir fruktansvärt hämndlysten och blodtörstig. Det är alldeles för vanligt att böcker stoppas fulla med moralkakor om att 'hämnd är alltid fel' och 'våld löser ingenting och att se Amy ha mänskliga beteenden var super (sen har båda två så klart bra egenskaper också, annars skulle det inte var så kul att läsa om dem).
   När det sedan kommer till deras relation så vet jag inte riktigt... Jag skulle vilja se dem som ett par, men samtidigt tycker jag inte riktigt att de har rätt sorts kemi. Antingen så får Revis skapa lite mer gnistor mellan dem i sista boken eller så kommer jag hålla tummarna för att de bara blir vänner (för deras vänskapsband gillar jag, det känns definitivt mer trovärdigt).

Boken negativa sida är att Revis har en tendens att släpa på sig höga av logiska luckor. Varför i hela världen skulle Orion gömma massa ledtrådar och göra det supersvårt för Amy att lösa gåtorna om det var så viktigt att hon upptäckte sanningen? Varför ska skurken alltid stå och berätta om alla sina planer när den tror att den har vunnit? Och vissa saker gällande motorn, dess funktioner och Elders och forskarnas reaktioner till dem känns fortfarande inte vettiga.

Haha, jag och mina långa recensioner. Kort sagt: bra bok med bra karaktärer, spännande gåtor och viktiga frågor gällande ledarskap. Tyvärr ingen övertygande romans och lite väl många logiska luckor. Nu ska jag försöka ta tag i den tredje och sista boken utan att det går två år...


Trailer till första boken:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar